Den här veckan har jag verkligen behövt hitta luckor med andningshål. Med tre utmattningar i ryggen märker jag direkt när det blir en sak för mycket i kalendern. Även om det är roliga saker. Jag har lärt mig att sålla, men ibland rår jag inte på schemat. Då är de små pauserna livsviktiga! För att lyckas med allt behöver jag påminnelser på mobilen och en tydlig struktur med;
gör det här och det här den och den tiden. Allt måste vara exakt, strukturerat och övertydligt sedan min senaste utmattning. Jag är fortfarande så påverkad. Annars går det inte. I alla fall inte att passa tiden. Jag kan ha stenkoll på när jag ska befinna mig på en plats men behöver struktur för när jag behöver börja knyta skorna och så vidare för att hinna ...
Denna vecka har jag haft två deadlines på manus som ska korrläsas och skickas tillbaka till förlagen samtidigt som det har varit långa dagar på jobbet. Möten, gitarrkonserter, en smockfull mejlbox ...
Igår höll jag i ett workshop och pratade om min debutbok
Rafael Holst's dagbok; päronsplitt och hallonsaft på Barnens Textival i Göteborg. Med mig hade jag Lilleman och en vän som kunde se efter honom när jag bokpratade. Dessutom agerade hon kartläsare och mentalt stöd när jag körde i storstan, vilket jag normalt INTE gör. Jag fickparkerar inte heller, men igår lyckades jag med det också. Tog till och med ett foto och visade Chris som bevis ...
Nu är jag trött och däckad. Jag har varken haft tid eller ork att läsa, så den här veckans smakbit kommer ur mitt ena manus som jag håller på att korr-läsa. Boken, som är en ungdomsbok, heter
Vingklippt längtan och kommer att ges ut i sommar. Äntligen. Från det att jag signade kontraktet med förlaget har det tagit ett år och jag som är så otålig.
Dagens första lektion är tyska.
”Guten Morgen”, säger Majken. ”Hoppas att ni är taggade och kommer med välvässade pennor. Kommer ni ihåg att jag sa förra gången att vi ska skriva uppsats idag? Du ska berätta om dig själv … Deine Familie. Was du magst, zum Beispiel, was machst du gerne in deiner Freizeit? Försök formulera så utförliga meningar som möjligt. Nu övar vi inför de nationella proven.”
Luna suckar.
Att skriva uppsats brukar vara kul. Jättekul – om det är under svensklektionerna vill säga. I tyska är uppsatsskrivning lika med döden. Det är jättesvårt, speciellt som hon inte behärskar grammatiken. Hon klarar av att rabbla alla obegripliga ramsor. Men det är svårare att använda dem i praktiken. Hon glömmer sig alltid och då blir det fel och tråkigt. När hon inte får flyt i sitt skrivande för att hon hakar upp sig är inte roligt.
Majken delar ut randiga papper.
”Ni får lov att börja med en gång”, säger hon.
Luna tar upp en pennstump ur väskan.
“Die sonne scheint und alle sind froh”, börjar hon och markerar punkten så hårt att stiftet går av. Skit också. Nu behöver hon vässa. Eller ta en ny penna. Hon har varken pennvässare eller fler pennor med sig. Villrådigt sneglar hon mot Majkens bord framme vid tavlan. Där står en dator, en hög papper och Majken har lagt sin handväska där. Kanske har hon en penna som Luna får låna.
