Just nu händer det mycket i mitt författarliv! Spännande.
Här kan du, om du vill, läsa en kortare intervju med mig kring mitt författarskap. Tur att det kom ännu en långhelg, för jag har haft deadline till förlaget. Sista korren till
Vingklippt längtan skulle sättas. Jag var lite rädd att jag skulle ha tröttnat så pass på berättelsen att genomläsningen skulle kännas tråkig, men tack och lov inte. Nu när boken är satt och har fått sidor och typsnitt så som boken är tänkt att se ut, ser jag på mitt manus med nya ögon. Och jag tycker om den! Ja, det gör jag. Tack och lov. Nu har jag läst och korrat och snart ska den vidare till tryckeriet. Jag väntar med spänning på de första läsarreaktionerna.
Samtidigt kommer i dagarna min tredje bok ut. Redan nu kan du förbeställa den, just nu för specialpris hos
Idus förlag, eller hos nätbokhandlarna om du hellre vill det.
Adlibris,
Bokus. Eller, såklart, om du vill ha ett signerat exemplar kontaktar du mig, så fixar jag en kråka och skickar boken till dig. Det är så roligt att signera böcker, så du anar inte. Och jag blir så glad och tacksam varje gång någon vill läsa mina böcker. Hör bara av dig.
Jag har också påbörjat ett nytt manus, så äntligen är jag igång och skriver färskt igen. Det är en himla härlig känsla. Dock ska jag inte skriva nu, har jag tänkt. Så snart liten har vaknat (han sover i mitt knä) ska jag kavla upp ärmarna och köra storstädning, all in här hemma. Först i kväll kan det bli tal om att välja ut en ny bok att läsa, så den här veckan får jag lov att bjuda en smakbit ur egna manuset
Jag kan inte vara hos dig nu.
Mina ben pinnar på sitt allra snabbaste. Vägen hem känns extra lång just idag. Just igår. Mamma är inne i en svart period och ligger nästan alltid i sängen. Det är därför jag har bråttom hem.
Det är en plåga att gå till skolan. Helst av allt skulle jag vilja stanna hos mamma. Jag vet att jag bara är en liten unge, men det känns ändå som att det är min uppgift att se till så att mamma inte enbart ligger och gråter i ett mörkt rum. Mamma har endast mig. Det är mitt ansvar.
När mamma mår lite bättre igen, när de svarta dagarna har blivit lite mer ljusa, brukar hon säga att det är hon och jag mot världen. Att vi två är starka tillsammans och kan klara allt. Det gör mig glad och ännu mer övertygad om att det är min uppgift att försöka göra mamma
glad igen. Men det är svårt när jag är i skolan om dagarna.
Jag är rädd att mamma kanske ska bli ännu mer ledsen när jag lämnar henne alldeles ensam. Ibland har jag till och med fejkat att jag är sjuk bara för att få stanna hemma. När mamma är i sin svarta värld märker hon ingenting. Hon inser inte att jag inte alls har feber eller inte har kräkts på grund av magsjuka. Jag kan ljuga om vad som helst.
