Söndagens smakbit, v. 27 Stormsteg

Klockan närmade sig tio och trots att det fortfarande var högsommar, var det tydligt att kvällsljuset redan hade nått sin kulmen och höll på att dra sig tillbaka. Det låg något vemodigt och bitterljuvt över det hela. Att underbart är kort och att hon inte njutit färdigt. Hur skyndade man sig att göra det egentligen, utan att bli stressad och därmed gå miste om det som var själva grejen med njutning?

s. 100 ur Stormsteg av Anneli Olsson

Fler smakbitar här

Den här smakbiten är verkligen huvudet på spiken just nu, upplever jag. Dels märks det, i alla fall för en nattsuddare som jag, att kvällarna blir kortare och kortare, vilket känns helt galet eftersom de fortfarande är så ljumna och det är mitt i sommaren. Det är vemodigt. Den här tiden på året är, enligt mitt tycke, allra bäst; värmen, solen, ljuset, det lugnare tempot ... 

Livet på en pinne är annars just det - njuta! Jag ägnar dagarna åt att flyta runt i poolen, snickra, fixa trädgården, dricka vitt eller rosé, dricka kaffe, spela Yatzy, plöja avsnitt av Arrow, läsa, skriva ... 

Sedan - även fast jag inte vill säga för mycket med risk för att jag jinxar något, så har ett hopp vuxit gällande hösten. Nu är det bara att hålla tummar och tår för att det går vägen så att jag äntligen, återigen, kan känna att jag är på rätt plats i livet, inte bara privat.