Det är dags för söndagens smakbit och därmed också dags för veckans reflektion ...
Ibland känns det som om det går troll i saker och ting - i livet. Att alla "olyckor" kommer på en och samma gång, men så tror jag också mycket på energier. Negativa energier drar negativa till sig och positiva dito ... ja, ni fattar. Eftersom det är svårt att orka vara en gladskit när trollen går, så att säga, är det lätt att sak på sak, motgång på motgång hopar sig. Tills det vänder. För vänder gör det alltid, förr eller senare. Och det känns som om det är min tid nu - igen. Eller i alla fall början till min tid. Jag har fortfarande en väsentlig del i livet som behöver förbättras, men de där småsakerna, som när allt är jobbigt blir väldigt stora, börjar lösa sig. Jag har fått så himla fin hjälp med att fixa vissa saker som har strulat och på något sätt kan jag landa i det - i den tryggheten och för det är jag oändligt tacksam.
Och så smakbiten ...
Vi tar trapporna ner under tystnad och obeslutsamt blir vi stående på gatan. Hon gör ingen ansats att gå därifrån och jag sneglar på henne.
"Har du bråttom?" undrar jag. "Kanske vi ska ta en kaffe och summera din första dag hos oss? Om du hinner alltså. Jag ska hämta min son om cirka en timma, så jag har en stund över."
Hon skiner upp, om än lite osäkert. Hennes läppar är precis lika röda som när hon anlände till kontoret imorse.
"Ja, gärna! Om du har tid alltså ... och vill."
s. 59 ur Ett oemotståndligt liv av Birgitta Bergin
Hoppas att vändningen är här för att stanna!
SvaraRaderaKram
Jag har inte läst något av henne, men lite nyfiken är jag allt.
SvaraRaderaSå skönt när man börjar ana ljuset i tunneln. När saker och ting förändras i rätt riktning... God hjälp ska aldrig underskattas.
SvaraRaderaKram
Tack för smakbiten, en författare jag tänker jag ska läsa något av.
SvaraRaderaHoppas det vänder för dig.