Nu har jag jobbat drygt tre veckor på nya jobbet och har fortfarande inte hittat den där balansen mellan jobb och fritid. Om det ens är möjligt? Fritiden äts upp. Tiden räcker inte till, inte orken heller. Det blir inte så mycket över till att läsa eller känna kreativiteten att skriva. Det lokala kollektivavtalet suger, för att uttrycka sig likt ungdomarna och jag är lipfärdig över att aldrig få ut min lagstadgade, obetalda rast vilket just nu ser ut som en schemateknisk omöjlighet utan att vara superhjälte. Och det är jag inte. Magen är så öm som om någon rispat upp den med rakblad eller kört i tusen knivar. Helgen borde komma i tre dagar istället för två. Då kanske jag skulle hinna allt jag måste och vill som mamma, hundägare, husägare, bilägare, författare och vän. Men ... idag är det helg. Idag skiner solen. Jag ska ta en lång, härlig promenad. Jag ska se till att snabbt dammsuga för att sedan ha tid att skriva och så ska jag krypa upp i soffan och läsa och titta på handbollsfinaler Sverige - Danmark. Det blir spännande.
Mårten vill bygga en köksö i radhuset. Bara tanken är absurd. Hur kan han tänka "bygga köksö" när deras liv ramlar isär? Ett äktenskapshaveri är inget man snickrar ihop. Hänger väl ihop med mäns behov av att förtränga och göra något. Han vill inte älta, han vill bygga. Hon kan inget annat än att älta. Han säger att det vore praktiskt och dessutom höjer det värdet på huset. Familjerådgivaren säger att Hanna får vara arg. Men inte rasande. Hanna är rasande Hon säger att Mårten har berättat för sin bror att han ska skiljas. Innan han berättade det för Hanna. Får man göra så? Familjerådgivaren föreslår att de två ska prata om svåra saker där, hos henne. Inte hemma.
s. 184 ur Äktenskapet av Maja Björklöv