Söndagens smakbit, v. 15 Sista tåget till London

Vera. I dag var det två år sedan de hade gift sig. Hon väntade på honom i deras lilla lägenhet på Onkel-Herse-Strasse tillsammans med deras son, vars födelse Eichmann varit tvungen att rapportera till SS-Rasse- und Siedlungshauptamt, precis som han varit tvungen att rapportera sitt äktenskap efter att ha bevisat att Vera var av oklanderlig arisk börd. Han borde gå raka vägen hem till Veras stora ögon och vackra ögonbryn och runda, kraftiga ansikte, hennes fylliga kropp som var så mycket mer inbjudande än de kantiga kvinnokroppar som för tillfället var på modet.
Men han tog den långa vägen hem med Tier, som gick perfekt fot. Han gick över floden och promenerade i det judiska gettot, långsamt fram och tillbaka på gatorna, bara för att njuta av hur barnen skingrades när de visade sig, Tiers föredömliga uppförande till trots.
s. 32 ur Sista tåget till London av Meg Waite Clayton
Fler smakbitar här.

Hoppas att du njuter av en riktigt härlig påskhelg. Ingenting är riktigt som vanligt i år, av förklarliga skäl, men jag har haft en riktigt fin vecka. Så skönt med lov. Jag har redigerat och kortat in mitt manus, nu redo för en ny runda hos förlaget, men annars har jag inte jobbat alls. Istället för att påbörja skriva nya manus eller pilla i gamla har jag läst, fixat i trädgården och spenderat tid med familjen. Idag väntar bland annat en långpromenad även om vädret idag inte är det bästa, bästa.

Ta hand om dig!