Söndagens smakbit, v. 13 Bokhandeln för ensamma hjärtan

Tidigare, i kyrkan, hade Sebastian läst upp ett minnestal till Lavinia som fått alla att tjuta av skratt i kyrkbänkarna. Medan de flesta av kvinnorna, och en del av männen, sträckte på sig för att se honom bättre hade han målat upp en bild av Lavinia som var så levande och färgstark som om hon hade stått där bredvid honom. Sedan hade han avslutat med ett citat från Nalle Puh, en bok han sa att Lavnia hade läst för honom otaliga gånger när han var barn.

"Vilken tur det är att ha någon som det är väldigt svårt att säga hejdå till", sa Sebastian, och det var bara de som kände Sebastian lika väl som Post som kunde höra hur hans röst sprak lite - en liten spricka av djup sorg. Han hade stirrat ned på sina anteckningar, som han tidigare inte hade tittat på en enda gång, innan han lyfte blicken och log sitt strålande, bekymmerslösa leende. Ögonblicket hade passerat.

s. 15 ur Bokhandeln för ensamma hjärtan av Annie Darling

Fler smakbitar här

Nu är det sommartid och utemöblerna har både bildligt och bokstavligen åkt fram, även om jag och yngsta dottern fixade på altanen redan för en tid sedan när vårsolen sken och vi fick feeling. Det var också då jag intog årets första kaffe utomhus. Nu, precis nu är den bästa tiden på året enligt mig.

Corona då? Alla pratar om Corona. Jag är dock fortsatt lugn och helt övertygad om att grundskolan inte kommer att stänga. Det är förstås stor belastning på sjukhusen och många planerade operationer och undersökningar (själv drabbad) har ställts in i väntan på ... Det är också tragiskt och skrämmande med alla insjuknade och de som faktiskt har avlidit. Ingen vet riktigt vad som kommer att hända, men samtidigt läste jag så kloka ord någonstans: Mitt i Corona står oron och mitt i oron står ro. Vi kan inta försiktighet och följa riktlinjer. Resten måste vi försöka lämna över, för vi kan inte göra någonting med vår oro ändå.