Söndagens smakbit, v. 11 Gräddhyllan: en framtida hemmafrus bekännelser del 3

Jag glider så elegant jag kan ur bilen och drämmer igen bildörren. Jag tar ett stadigt tag om min extra stora handväska som rymmer rena underkläder, smink och en flaska av Mäsk-Villes yrseldricka som mamma tvingade på mig och började min vandring in genom porten och ut på innergården. Snön glittrar från kala trädgrenar och har även lyckats fastna på byggnadens stenläggning som ett skimrande puder. Det ser så lockande ut att jag vill sträcka ut tungan och smaka på det, men behärskar mig. Antar att det inte ser så bra ut om jag sätter i gång med att slicka väggarna.
s. 148 ur Gräddhyllan: en framtida hemmafrus bekännelser del 3 av Elin Eldestrand
Fler smakbitar här

När Eldestrand skriver blir till och med mord något komiskt och feelgood-mysigt, tro mig.

Vilken konstig vecka det har varit. Tänker på Corona-viruset som sprider sig och skapar restriktioner och förhållningsregler som stramas åt allteftersom. I onsdags träffade jag min kollega som kom förkyld till jobbet. Bara en dag senare fick vi höra att både elever och lärare skulle stanna hemma vid minsta lilla symtom. Sen blev jag förkyld. Jag ringde och hörde efter, men fick ändå komma till lasarettet i fredags då jag hade tid för ny behandling. Men från jobbet var jag portad så efteråt åkte jag hem. Kändes konstigt, speciellt som jag är en sån som aldrig är hemma från jobbet om jag inte har migrän, magsjuka eller hög feber. Eller för den delen ett massivt skov, men till och med då släpar jag mig plikttroget till jobbet. Men nu var det min chef som sa nej, och då förhåller jag mig - på samma gång som det naturligtvis är ett allmänt ansvar att vi ser till att inte smitta andra om det går att undvika. I morgon är en extrainsatt studiedag planerad, vilket kom hastigt på i fredags och tisdagen är sedan länge en planerad studiedag, vad man nu hoppas uppnå med det?!

Och hyllorna i butikerna som normalt rymmer toapapper gapar tomma ... och jag har precis kommit på en ny manusidé!