tisdag 25 februari 2020

En författares vedermödor



Jag pendlar ständigt mellan skönt skrivflow när allt är fantastiskt till att känna självtvivel och nästan depression när jag skriver. Upp och ner. Ständigt. Jag antar att det är så för alla som skriver.

Känslan av tomhet och depression blir som starkast när jag just har avslutat ett manus och satt punkt. Då tänker jag att allt är över och att jag aldrig ska kunna kläcka en ny idé. Jag vill helst alltid ha något manus på gång, vilket jag oftast har - i olika processer. En synopsis, ett råmanus och allt däremellan. Men ibland blir det glapp. Och då är det så tomt, så tomt! Och kreativiteten känns helt död.

Men så väx ett frö och ett till. Ett frö föder två nya som föder ... allt sprids som ringar på vatten. Det är så himla härligt att vara i det där kreativa flödet. Att känna att det ena ger det andra.

3 kommentarer:

  1. Nu är jag inte nån författare, men jag kan känna igen mig lite ändå i bloggandet. Ibland är det plättlätt och idéerna överfaller, andra dagar är det nästintill tvångsmässigt jag får ihop ett inlägg. Som tur är så är det senare ganska sällan förekommande :-)

    Hoppas du är inne i det kreativa flödet nu!

    SvaraRadera
  2. Att känna att man är kreativ är en superduper känsla tycker jag med.
    Kram Carin

    SvaraRadera
  3. jag har förstått att skrivande är ett hårt arbete.

    SvaraRadera

Tack för din kommentar. Jag blir så glad. Ha en fin dag och välkommen tillbaka.