Söndagens smakbit, v. 49 Döden och andra lyckliga slut

Igår var det, förutom vår sjuttonåriga bröllopsdag som vi inte hann fira, en riktig skjutsa-runt-i-bil-dag. Jag åkte land och rike kring. Först för att lämna stor-sonen till scoutläger och sedan för att åka med lill-dottern på handbollsmatch. Mannen sov efter nattjobb. När jag kör bil hinner jag plöja en hel del ljudböcker, så det är ju bra. Men jag saknade hemma och att skriva. Jag är slutkörd och har ont precis från topp till tå. Men ... snart är det jul. Lite mindre än två veckor kvar. Nio dagar för att vara exakt. Sedan går jag på jullov.

Veckans smakbit kommer från en riktigt charmig roman med oväntad handling.

Jag kan inte gå till jobbet än. Jag brygger mig en stor mugg ingefärste, häller i en liten skvätt whisky, stirrar på kuvertet och undrar över dess innehåll, nervös och uppspelt på samma gång. Jag sätter mig i soffan med hjärtat i halsgropen, blåser på mitt te, tar en klunk, lutar mig tillbaka och sticker sedan långsamt in fingret under fliken och sprättar försiktigt upp kuvertet. Jag drar ut dess innehåll. Det är två ark (två!) tjusigt velängpapper med hans adress inpräglad överst på det första arket. Det är förstås Elizabeth som ligger bakom brevpappret.
s. 87 ur Döden och andra lyckliga slut av Melanie Cantor
Fler smakbitar här.