måndag 30 december 2019

Livet som en dyslektiker av Cecilia Poulsen

Det ligger mig personligt varmt om hjärtat att uppmärksamma dyslexi och dessutom lära mig mer om. Livet som en dyslektiker är främst tänkt som en pepp för andra dyslektiker som kämpar i skolan. Boken är utgiven via en självpubliceringstjänst och vad jag vet är den varken faktagranskad eller korrekturläst/redigerad. Faktabiten kan jag bortse från. Poulsen skriver om sin egen skolgång under grundskolan och gymnasiet. Berättelsen är väldigt självutlämnande, nästan som en dagbok och boken är ingen faktabok, även om jag från början trodde att den skulle innehålla mer av det slaget. Det som hade lyft boken är redigeringen på samma gång som det blir tydligt vad Poulsen brottas med - och har brottats med i livet.

Livet som dyslektiker ser förstås olika ut från person till person. Det här är Poulsens egen berättelse.

Cirka 5-8 procent av Sveriges befolkning har idag någon form av dyslexi. Detta betyder att cirka 3 barn i en klass på 20 personer har någon form av dyslexi. Många tycker precis som jag att det är super jobbigt att få diagnosen dyslexi. Denna boken är en självbiografi och handlar om hur jag fick min diagnos. Och hur jag har fått kämpa mig igenom min skoltid ihop med min dyslexi. Det har inte varit enkelt. Men nu vill jag peppa andra till att göra samma resa som jag har gjort. Oavsett om man har dyslexi eller inte så kommer man att lyckas i livet med en stark vilja.


Cecilia Poulsen
Livet som en dyslektiker
Type and Tell
ISBN: 9789176838716
Finns hos Adlibris och Bokus

2 kommentarer:

  1. Kan tänka mig att det är jobbigt med dyslexi, men det är ju bra att det uppmärksammas och finns en medvetenhet om ATT det finns. När jag var liten fanns det ingen dyslexi. Dom som hade svårt att läsa ansågs snarare vara lite lata eller korkade som inte lärde sig ordentligt... Skrämmande faktiskt, för det var inte sååå länge sen. Ja, ja. Ett tag sen var det kanske, men ändå. För min del tror jag att jag blev medveten om att det fanns ordblindhet när kungen stavade fel på sitt namn på nån inskription och nån fick rätta det innan det ristades in permanent. Tror att det var bra för alla att kungafamiljen är drabbade. Kungen gav ordblindheten ett ansikte, liksom.

    Ha en finfin sista måndag för 2019! :-)

    SvaraRadera

Tack för din kommentar. Jag blir så glad. Ha en fin dag och välkommen tillbaka.