söndag 10 november 2019

Söndagens smakbit, v. 45 Skred


Sjön ligger inbäddad i skogen, bilarna är parkerade på sidorna om den smala grusvägen. När de går på stigen ner mot badet hörs ljud av barnskrik och skratt mellan träden. De andra föräldrarna har brett ut filtar och frysväskor i skuggan under träden. Hon ångrar att hon envisades med att åka själv, Even frågade flera gånger om hon verkligen orkade.
"Ja, klart jag gör", svarade hon. "Åk du och hjälp din pappa."
När hon breder t handduken och tar fram Singoallakexen inser hon att de kommer bli hungriga strax, att hon bred tagit med lunch. Runtomkring dem matlådor med pastaskruvar, köttbullar och välskurna melonbitar. Hembakta bullar och syltkakor.

s 152-153 ur Skred av Marit Sahlström
Fler smakbitar här

Jag känner igen mig alltför väl i huvudpersonen. Själv har jag också varit sjukskriven för utbrändhet vid ett par tillfällen (första gången blev det aldrig tal om att sjukskrivas då jag jobbade som timanställd, men tre gånger är kontentan av att ha levt som jag har gjort, varit den jag är). Det är svårt att ändra en personlighet. Från natt till dag. Jag kommer troligtvis alltid att vilja göra bäst, vara noggrann, ambitiös, fantisera, driva, känna, fundera osv. samtidigt som jag har släppt allt möjligt annat. Jag är också föräldern som, om jag ens kommer ihåg att komma, har med mig alldeles för lite att fika och jag är definitivt hon som glömmer att dammsuga och bädda rent. Men vet du vad, det är mitt sätt att överleva. Jag är närvarande i livet på mitt sätt och alldeles frånvarande på mitt sätt. På en och samma gång.

För övrigt en underbar bok. Läs den!

18 kommentarer:

  1. Tack för boktipset och ha en fin söndag.
    Kram Carin

    SvaraRadera
  2. Tack för smakbiten. Bra skrivet av dig där också om utbrändhet. Lätt att man glömmer det!

    SvaraRadera
  3. Det er fint (og av og til litt vondt)når man finner bøker der man kan virkelig kjenne seg igjen i hovedpersonen. Jeg har ME og for ikke så lenge siden leste jeg en bok som heter Lene din ensomhet langsomt mot min. Hovedpersonen Rakel blir mer og mer slapp og uvel, og jeg kjente meg igjen i henne lenge før det blir klart hun er syk (det står aldri ME i boken). Jeg skjønte også hva som feilte henne. Men noe av det som traff mest er den ensomheten man overveldes av når man er syk og ikke kommer seg ut av huset. Det var tøff lesning.
    Ha en riktig fin søndag!

    SvaraRadera
  4. Stor igenkänning! Och jag gillade omslaget. Tack för smakbit!

    SvaraRadera
  5. Tack för tipset och smakbiten!

    SvaraRadera
  6. vackert omslag. tack för smakebiten!

    SvaraRadera
  7. Tack för smakbit, ja kraven kan bli för många och orken tryter. Jag har varit utbränd ett par gånger, lärde mig dåligt av den första svängen så jag fick göra en repris, ett viktigt ämne också att skriva om. Tack för smakbit, jag glömmer gärna också dammsugningen tills dammråttorna attackerar...Trevlig söndag

    SvaraRadera
  8. Tack för smakbiten! Önskar dig en fortsatt fin söndag.

    SvaraRadera
  9. Det här var en bok som jag inte hört talas om. Tack för smakbiten.

    SvaraRadera
  10. tack för smakbiten... själv är jag väl en slarvig person... de duktiga blir utbrända.

    SvaraRadera
  11. Ju mer ambitiös och ju duktigare man är desto större risk för utbrändhet. Väldigt vanligt inom läraryrket där man vill göra allt för alla barn. Frustrationen när man inte räcker till kan bli stor. I vår kommun är långtidssjukskrivningarna många och det står för något.

    Tack för smakbiten!

    Kram

    SvaraRadera
  12. Du måste vara rädd om dig!
    Kram

    SvaraRadera
  13. Tack för smakbiten, har ställt mig i kö på bibblo!

    SvaraRadera
  14. Det finns mycket ångest när det gäller föräldraskap.

    SvaraRadera

Tack för din kommentar. Jag blir så glad. Ha en fin dag och välkommen tillbaka.