Söndagens smakbit, v. 36 Havets hundar

I gryningen väcktes Saga av måsar och strandskator, morgonbrisen är frisk och sval och hon går iland på Valö för att göra sina behov. Ön är som en stor kal kippa som stuckit upp sin skalle ovan vattenytan, men inte orkat få upp hela huvudet. Hon ser ut över havets oändlighet i väster och skyndar sedan ombord igen. Trälarna drar upp ankaret, skeppet kastar loss och männen ror ut ett stycke från ön, passerar några skär och girar åt västnordväst. Skeppet kommer i vind och seglet hissas. Så fyller östan vindfångaren och nu går det med fart rakt västerut. Vattnet forsar längs fören och knarren rider tryggt i vågorna. När skärgården försvinner vid horisonten, och knarren kommer ut på öppet hav, går manskapet runt och gör fast allt löst. Sälköttet är ännu inte helt torrt, men inför dagens resa packar trälarna ned det i en stor tunna och varvar det med salt.

s. 52 ur Havets hundar av Agneta Arnesson Westerdahl

En bok som jag verkligen vill tycka om och gripas med in i eftersom jag tycker om historiska romaner. Än så länge har jag inte läst särskilt långt, så jag kanske inte har så mycket att säga till om än, men det skrämmer mig lite att jag hittills inte har kommit in i berättelsen. Jag finner språket lite stolpigt, vilket skapar en distans.

Det har varit en intensiv vecka, minst sagt, med möten och mejl som fullkomligt dränerar mig och skäl av glädjen att jobba. Även om jag försöker bortse från de jobbiga känslorna det ger mig och istället fokusera på det jag tycker om och vet att jag gör bra. Och förbättra det jag kan bli bättre på. Men lägg därtill till ett trassligt nätverk här hemma som gör att jobb tar hundra år då allt laggar. Jag flippar!

Ändå ska jag försöka hitta små stunder att vila och varva ner nu i helgen, men även vardagskvällarna. Det är så viktigt, den där balansgången. Tid för att läsa, skriva ... och så måste vi börja flyttpacka då vi snart ska in i nytt hus. Spännande.