lördag 10 augusti 2019

Ro utan åror av Ulla-Carin Lindquist


En så vacker och välformulerad berättelse om livet och det oundvikliga slutet. Flera gånger blir jag rörd till tårar även om det är andra gången jag läser boken och därför är väl bekant med alla nyanser och vändpunkter. Slutet är oundviklig, på så många sätt. Både skrämmande och sorgset, men samtidigt vackert och kärleksfullt. En stark bok jag rekommenderar varmt.

Samma dag som hon skulle fira sin 50-årsdag fick TV-journalisten Ulla-Carin Lindquist sin diagnos. De problem hon haft med först sin högra hand, sen sitt ben och sen med allt fler muskler berodde på att hon drabbats av amyotrofisk lateralskleros, ALS. Det är den värsta av alla neurologiska sjukdomar. Den saknar bot och leder snabbt till döden.

Den här boken är skriven under den korta sjukdomstiden. Ulla-Carin Lindquist skildrar sina upplevelser ställd ansikte mot ansikte med döden. Men det är också en bok om kärlek och en djup förbundenhet med allt levande.

Ulla-Carin Lindquist kom till Rapportredaktionen på SVT 1988 som programledare efter att tidigare ha arbetat med lokalradion och i regionala Östnytt. Som ankare i Sveriges största nyhetsprogram blev hon snabbt mycket populär. 2000 flyttade hon med sin familj till Kanada och återände två år senare till Rapport, så som reporter. Våren 2003 gjorde hon sin sista arbetsdag på SVT och avled den 10 mars 2004.


Ulla-Carin Lindquist
Ro utan åror
via Storytel
ISBN: 9789173135757
Finns hos Adlibris och Bokus

5 kommentarer:

  1. Den boken har jag läst, mycket gripande. Hade en vän som drabbades av ALS. En alldeles förskräcklig sjukdom och ett väldigt snabbt förlopp...

    SvaraRadera
  2. Det är en hemsk sjukdom, såg filmen som gjordes med henne och hennes sjukdomsförlopp. Vi har en bekant som drabbats av denna sjukdom.
    Kram Carin

    SvaraRadera
  3. Jag har läst den och vill minnas att jag tyckte om den. Historien är ju väldigt gripande. Jag såg även tv-filmen som Mamma C nämner ovan och den var bra. Och jag minns Ulla-Carin väldigt väl som nyhetsankare. Det måste alltså varit under en period då jag hade tv.

    SvaraRadera
  4. Jag har läst den och den var mycket gripande, både pga ämnet där sjukdomen är den värsta tänkbara sorten, men dessutom för att författaren var bekant för oss tv-tittare. Ett mycket sorgligt öde för en stark kvinna.
    Tack för smakbit

    SvaraRadera

Tack för din kommentar. Jag blir så glad. Ha en fin dag och välkommen tillbaka.