Söndagens smakbit, v. 12 Söndagsklubben

Idag bjuder jag på en smakbit ur Söndagsklubben, passande titel för dagen.

Ibland gör man saker bakom sin egen rygg.
Det fanns ett godtagbart skäl till att Anna drog ner vindsstegen och klättrade upp med morgontofflorna på medan Luca låg framför den malande tv:n och sov bort kinamaten som de beställt hem. Någonstans i ett hörn täckt av spindelväv stod ett familjefoto. Maeve skulle älska det - det skulle bli en perfekt present att ta med till lunchen dagen därpå.
Fotot var lätt att hitta, men Anna dröjde sig kvar i det trånga, a-formade rummet. Hon la sig på knä vid en gammal robust resväska som hade blivit skör med åldern, och knäppte upp snäpplåsen. Det här var en ritual som hon genomförde en gång om året. Annars brukade hon pixla den kantiga formen varje gång hon var tvungen att rota runt på vinden.

s. 123 ur Söndagsklubben av Juliet Ashton

Läs mer om boken här och klicka här för fler smakbitar

Undrar om det är den annalkande våren eller om det är sjukdomen som alltid kommer att härja runt i min kropp även om jag nu är på god väg ut ur mitt skov, äntligen, som gör sig påmint. Hur som helst är jag så fruktansvärt trött. Urlakad. Det kvittar hur mycket jag sover. Idag valde jag att stiga upp när jag blev väckt av en avisering på mobilen. Då var klockan halv åtta och jag hade kunnat sova vidare då lillen fortfarande låg och snarkade för fullt bredvid. Men jag vet att jag bara blir tröttare av att sova längre ... Dilemma. Det blir i alla fall en solig dag, det står klart och i solen kan jag tanka energi, liksom i otaliga muggar kaffe! Mannen jobbar och äldsta dottern är på handbollsmatch men vi övriga ska äntligen äntligen åka och hälsa på min inte längre nyinflyttade syster och familj. Tänk, hon är min BFF och syster och ändå skulle det ta så här lång tid innan alla bitar föll på plats och det klaffade för ett besök. Skärpning. Vi lever nu.