Söndagens smakbit, v. 50 Jag går dit du går

På väggarna hänger våra fotoprojekt från förra året. Ingrid är den enda som har fått tre av sina foton uppsatta. De hänger bredvid varandra i mitten längst fram i klassrummet. Det första föreställer ett landskap - två stentäckta kullar med taggbuskar och en bäck som ringlar fram i mitten. Det andra är ett stilleben av en sprucken vas. Det tredje är ett porträtt av mig. Ljuset är jättestarkt och jag gör en konstig min, nästan som en grimas. Jag tittar inte in i kameran. När Ingrid framkallade fotot i mörkrummet tog vi bra ett kliv tillbaka och betraktade bilden som framträdde på det våta pappret, och Ingrid sa: Det är så likt dig, det är verkligen du. Och jag sa: Ja, herregud, det är det verkligen, trots att jag knappt kände igen mig själv. Jag såg mörka fåror träda fram under mina ögon och en mörk linje bildas runt munnen. Det var en hårdare version av mig, en djärvare version. Snart stirrade jag på ett ansikte som såg helt främmande ut och inte alls verkade tillhöra en tjej från en välbärgad förort och med kärleksfulla föräldrar och eget badrum.
Kanske var det ett varsel, för när jag tittar på det nu känns det mer begripligt.

s. 26 ur Jag går dit du går av Nina Lacour
Läs mer om boken här

För fler smakbitar, kika här