söndag 16 december 2018

Söndagens smakbit, v. 50 Jag går dit du går


På väggarna hänger våra fotoprojekt från förra året. Ingrid är den enda som har fått tre av sina foton uppsatta. De hänger bredvid varandra i mitten längst fram i klassrummet. Det första föreställer ett landskap - två stentäckta kullar med taggbuskar och en bäck som ringlar fram i mitten. Det andra är ett stilleben av en sprucken vas. Det tredje är ett porträtt av mig. Ljuset är jättestarkt och jag gör en konstig min, nästan som en grimas. Jag tittar inte in i kameran. När Ingrid framkallade fotot i mörkrummet tog vi bra ett kliv tillbaka och betraktade bilden som framträdde på det våta pappret, och Ingrid sa: Det är så likt dig, det är verkligen du. Och jag sa: Ja, herregud, det är det verkligen, trots att jag knappt kände igen mig själv. Jag såg mörka fåror träda fram under mina ögon och en mörk linje bildas runt munnen. Det var en hårdare version av mig, en djärvare version. Snart stirrade jag på ett ansikte som såg helt främmande ut och inte alls verkade tillhöra en tjej från en välbärgad förort och med kärleksfulla föräldrar och eget badrum.
Kanske var det ett varsel, för när jag tittar på det nu känns det mer begripligt.

s. 26 ur Jag går dit du går av Nina Lacour
Läs mer om boken här

För fler smakbitar, kika här

15 kommentarer:

  1. Så sorglig och vacker! Ha en fin tredje advent och tack för smakbit

    SvaraRadera
  2. Ny bok för mig. Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
  3. Författarnamnet känns bekant, men har inte läst något av henne. Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
  4. Tack för smakbiten - den var fin!

    SvaraRadera
  5. Tack för smakbiten och ha en fin tredje advent!

    Kram

    SvaraRadera
  6. Känner inte till den boken, men tycker att jag har sett författarnamnet någonstans.

    SvaraRadera
  7. Tack för smakbiten och ha en fortsatt fin 3:e advent.
    Kram Carin

    SvaraRadera
  8. Tack för smakbiten! Ännu en ny bok för mig.

    SvaraRadera
  9. Har läst den på engelska och gillade den!

    SvaraRadera
  10. Jeg tror det er ganske vanlig å ikke kjenne seg igjen på et foto siden en sjelden ser seg selv med ulike følelser og grimaser. Det som ser på oss i speilet er ikke det samme ansiktet vi viser alle andre :-)
    Ha en riktig fin søndagskveld!

    SvaraRadera
  11. okänd bok för mig. tack för smakebiten!

    SvaraRadera

Tack för din kommentar. Jag blir så glad. Ha en fin dag och välkommen tillbaka.