söndag 4 november 2018

Söndagens smakbit, v. 44 Halvvägs till himlen



Söndag igen, åh nej. Söndagsångesten gör sig påmind. Snälla, kan vi ta lov en vecka till? Det här lovet har varit så skönt, så trevligt och så kravlöst på alla sätt och vis. Förra helgen var min syster med familj här på middag, första gången de såg vårt nya hus och Chris med yngsta dottern har varit i väg fredag-lördag på handbollscup. Han har dessutom jobbar två nätter. Men annars har vi tagit dagen mer eller mindre som den kommit. Jag har skrivit klart nästan ett helt råmanus som börjar bli fylligt och kännas "klart". Det var målet, så jag är nöjd. Igår firade vi äldste sonen som fyllde fjortis. Vi gick på restaurang och sin vana trogen slängde lillebror sin tallrik i golvet när han var färdigäten. Problemet var förstås bara att det inte var plasttallrik på restaurangen, och inte heller någon hund där som kunde äta från golvet. När dessutom en farbror vid bordet bredvid log mot lillebror blev han rosenrasande. Men lite glass från syrrans och mammas skålar lugnade ner hela stämningen. Därtill har vi tagit promenader i vår nya hembygd. Idag skiner solen igen, så jag längtar ut. Men först mer kaffe, tid för mitt bokmanus och ja ... söndagens smakbit förstås! Här kommer den:

Grusvägen som leder från grinden fram till Winsley House kantas av en grönlila rhododendrontunnel. Efter den öppnar sig den väldiga gräsmattan med ett hav av blå och gula blommor, en färgstark accent till det vita sommarresidenset. Med redan i entrén börjar idyllen krackelera. Ytterdörren som normalt är stängd står vidöppen och på stenläggningen yr ett antal pappersark runt i vinddraget. De bildar en slumpmässig mosaik på trappans topp, en avsats där personalstyrkan brukar stå uppställd i räta rader vid lordparets ankomst och avfärd. Eller brukade, för det var ett tag sedan något lordpar var här. Det är förändring i luften, men de nya vindarna sveper inte in som en brutal höststorm om natten. Istället är det en mild vårfläkt som får en etthundrafemtioårig epok att skaka i sina grundvalar. Allt orsakat av ... 

s. 225 ur Halvvägs till himlen av Jöns Hellsing
Läs mer om boken här eller här

För fler smakbitar, kika här

14 kommentarer:

  1. Har inte läst något av Jöns Hellsing, men känner igen namnet. Lite nyfiken har jag blivit :)

    SvaraRadera
  2. Låter som du har haft ett braigt lov! :-) Och ett lugnt och skönt restaurangbesök... ;-)

    Grattis till Liam!

    SvaraRadera
  3. Tack för smakbit. Det var en tidigare okänd författare för mig.

    SvaraRadera
  4. Ovanligt med manliga författare till feel-good? Vad vet jag, tycker mest mig sett kvinnliga sådana. Tack för smakbit o trevlig söndag

    SvaraRadera
  5. Ett härligt omslag, får mig lite nyfiken på boken.

    SvaraRadera
  6. Synd att veckorna går så fort. Ha en fortsatt fin söndag och tack för smakbiten.
    Kram Carin

    SvaraRadera
  7. Känner till författarnamnet men inte läst något. Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
  8. Tack för smakbiten. En titel som jag inte kände till.

    SvaraRadera
  9. Jag läste den förra boken, alltid trevligt med böcker som utspelar sig i Skottland.

    SvaraRadera
  10. Det var et interessant forsidebilde. Jeg fikk lyst til å lese boken :-)
    Ha en riktig fin søndagskveld!

    SvaraRadera
  11. Varför har jag inget sommarresidens med medföljande tjänstefolk? ;)

    SvaraRadera
  12. Den läste jag nyligen. Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
  13. Tack för smakprovet, Sara! En väl vald nyckelscen när Heather MacDonald och de andra kvinnorna i huset så smått har börjat inta lordens borg Winsley House som de drömmer om att på lagliga vägar ta över och förvandla till behandlingshemmet Dóchas House... Hellsningar /Jöns

    PS Det fina omslaget har gjorts av Emma Graves som är svenska och bor i Storbritannien

    SvaraRadera

Tack för din kommentar. Jag blir så glad. Ha en fin dag och välkommen tillbaka.