Söndagens smakbit, v. 43 Vajlett och Rut av Karin Alfredsson

Vajlett och Rut möts på bron till affären. Rut är på väg ut, Vajlett in.
Vajlett har aldrig sett henne utomhus förr. Hon sitter väl låst vid telefonväxeln mest hela dagarna, och en skolfröken är ju katederslav. Rut har galoscher utanpå kängorna, en svart virkad basker och en liten pälskrage på kappan.
Hon hälsar med en nick.
- God eftermiddag, fröken.
Som om de aldrig lagt bort titlarna.
- God eftermiddag.
De har setts några gånger på posten efter kaffestunden i Ruts kök. Ibland inne på postkontoret när Vajlett kommit för tidigt, innan Rut hunnit dela ut posten i postfacken, men då har det alltid varit andra vid disken och Rut har bara lämnat över det Vajlett ska ha, eller skakat på huvudet: ingen post.

s. 148 ur Vajlett och Rut av Karin Alfredsson


Karin Alfredsson följer upp förra höstens succé Skrik tyst så inte grannarna hör med den här bländande relationsromanen om två kvinnor i Västerbottens inland, i mitten på förra seklet. Om hur det var och är att tvingas bryta mot normer för att vara sann mot sig själv.

Jag tycker mycket om språket. Det är en vacker och välskriven bok, men slutet kom så abrupt. Boken är snabbläst och finstämd och jag blir lite snopen när slutet kommer så rappt och så öppet. Jag tycker om när jag som läsare får fantisera vidare och slipper bli skriven på näsan, så att säga. Men när slutet blir alltför öppet blir jag lite besviken. Så, summa summarum, en fantastisk berättelse som lämnar ett uns av besvikelse och "vill-ha-mer" efter sig. I sig ett gott betyg förstås. Det är dessutom intressant att läsa mer om en lite undangömd plats i vårt vackra land. Så många andra böcker berör storstäderna eller kusten.



Karin Alfredsson
Vajlett och Rut
Bokfabriken
recensionsexemplar
ISBN: 9789176299067
Finns hos Adlibris och Bokus