Inte utan min hund av Kaj Branzell

Inte utan min hund är en tankeväckande berättelse, på samma gång söt som sorglig. Det är inte alltid lätt att bli äldre. Dock tycker jag inte att jag kommer den riktigt på djupet och även om många av karaktärerna är charmiga, vältaliga och påstridiga lär jag inte direkt känna någon av dem. Istället är det som om berättelsen serveras alltför detaljrik med en rad upprepningar som stör flytet. Det känns som om författaren anstränger sig för att verkligen få med allt. Det är trevlig läsning för stunden, men tyvärr lämnar berättelsen inga djupare spår hos mig.

Pensionerade språkläraren Ida och labradoren Kalle bor i ett idylliskt radhuskvarter i Karlstad. En vinterdag halkar Ida på en isfläck och ingenting blir som förut. Hon tvingas in i omsorgskarusellen och hamnar på äldreboendet Tusenskönan, som inte tillåter henne ta med sin hund. Ida vägrar att lämna sin Kalle, men stöter på starkt motstånd från enhetschefen Signe och hennes högra hand Bertha. Trots stöd från biståndssamordnaren Linn, säger kommunen nej till Idas böner.

Det jäser på hemmet, de boende ställer upp till Kalles försvar och idén dyker upp om att göra uppror genom att fylla hemmet med fler djur. En efter en smygs de in, beageln Nappe, alpackan Alice, åsnan Eddie, ponnyn Stjärna, minigrisen Pigge, kissen Missan, gojan Tilda och marsvinen Herbert och Hubert. Kaos råder, Signe och Bertha sjukskriver sig, medan resten av personalen ställer upp på de äldres och djurens sida.
På något vis lyckas allting ordna sig till slut och de gamla tar hem segern. Åtminstone tillfälligt.

Kaj Branzell
Inte utan min hund
Word audio publishing
via Storytel
ISBN: 9789175238050
Finns hos Adlibris och Bokus