lördag 2 juni 2018

Jag går och lever av Mirja Unge



Jag går och lever kräver sin koncentration. Språket är poetiskt och meningarna många gånger långa och förtrollade. Flera gånger fascineras jag över det vattenfall av ord Unge skapat samtidigt som det inte är en bok att plocka upp och läsa på språng, som jag så ofta gör. En stark skildring.

❝ Tove bor på landet med farsan, en opålitlig skiftarbetare, syrran som flyttat hem igen, är arbetslös och orkeslös och mest bara ligger på sitt rum och onanerar. Mamman har dragit. Tove rör sig liksom viljelöst mellan den fasansfulla högstadiemiljön som präglas av övergrepp, kaos och pennalism, hemmafester hos skitiga killar i skitiga hus med bedövande sprit, och hemmet, som hon vill vara i så lite som möjligt. I byn bor de samhällsfrånvända, dårarna och andra udda existenser.

Hur ska man gå genom dagarna? Hur kommer man någonsin härifrån? Går det att tro att några av alla händer kan vara kärleksfulla? Jag går och lever är en fruktansvärd käftsmäll, skoningslös, det är så hårt i den här världen, och fult och våldsamt och hopplöst. Men Tove har en styrka och Unges säregna röst och stil mejslar fram hennes väg genom dagarna som går, och visar på en livsnerv genom hela skiten. Och en öm blick växer fram utefter sidorna och bokens dikesrenar. 




Mirja Unge
Jag går och lever
Norstedts förlag
recensionsexemplar
ISBN: 9789113082226
Finns hos Adlibris och Bokus

2 kommentarer:

  1. Tror jag skippar den boken - låter jobbig!

    Ha en riktigt härlig lördag :-)

    SvaraRadera
  2. Den låter tuff men jag anar ändå att det finns en positiv underton och styrka. Det hoppas jag i alla fall...

    Kram

    SvaraRadera

Tack för din kommentar. Jag blir så glad. Ha en fin dag och välkommen tillbaka.