fredag 25 maj 2018

Show, don't tell - att gestalta


Jag sitter och redigerar mitt manus i vända två med goda tips och hejarop från min redaktör. Hon är spot on och jag riktigt känner hur manuset växer ytterligare en dimension. Eller mer. Idag ägnar jag mig åt gestaltning. Åt att ändra manuset till dess att jag serverar händelser i form av känslor och tankar i stället för att berätta i ord. Jag vill inte knäppa mina läsare på näsan. Jag vill att de ska uppleva.

Show, don't tell.

  • Ogestaltad mening: Han känner paniken hugga tag i honom.
  • Gestaltad mening: Det knyter sig inombords och han irrar med blicken utan att kunna se.
Jag byter med andra ord adjektivet panik mot verben knyta och irra. Ett tips är att känna ... hur visar sig panik (lycka, sorg, rädsla ...)? Det är svårt. På ett sätt. Men också väldigt roligt. 

Hur visar det sig?

Allt ska givetvis inte gestaltas. I vissa meningar fungerar adjektivet mer än väl, men i stället för att berätta hur något förhåller sig ska det beskrivas. Läsningen blir på så sätt en upplevelse, precis så som det sig bör.

4 kommentarer:

  1. Jag tycker gestaltning är svårt. Hela berättartraditionen, väl representerad av Selma Lagerlöf, bygger på att man berättar. Man säger inte till någon: Nu ska jag visa er en bra historia.

    SvaraRadera
  2. Det är mycket som ska tänkas på innan det blir blad med text på.
    Kram Carin

    SvaraRadera
  3. har sällan panik men jag tror man får tunnelseende, ser inte mycket

    SvaraRadera
  4. Oj. Jag vet knappt vad adjektiv och verb är, jag bara skriver jag. Det är nog därför jag aldrig har gett mig på en bok ;-)

    PS: Just adjektiv och verb vet jag faktiskt vad det är, men grammatik är verkligen inte min starka sida :-)

    SvaraRadera

Tack för din kommentar. Jag blir så glad. Ha en fin dag och välkommen tillbaka.