Den här veckan bjuder jag på söndagens smakbit ur en bok med ett ljuvligt omslag som lockar, i varje fall mig, till läsning. Den dök upp som nyhet på mitt bibliotek och jag var snabb med att reservera den. Men som den nyhet den är var det såklart kö. I veckan blev det så äntligen min tur att få låna.
Igår skrev jag ett inlägg om att jag tycker om att läsa och skriva korta kapitel. Det existerar inte i den här boken. Inte ens korta stycken som jag tycker ger läsningen ett behagfullt flöde. Dock stör det mig inte alltför mycket, för språket är väldigt vackert och målande, så jag rycks med ändå. Även om det betyder att jag tvingas sluta läsningen mitt i ett kapitel/mitt i ett stycke.
Min smakbit är från ett stycke som irriterar mig, så könsstereotypt som det är. Trots att jag bara har läst en bit in i boken har jag innan det här stycket sett tidigare tendenser i boken. Förvisso tycker jag om att beröras när jag läser, men att bli irriterad om och om igen när det handlar om en så uppenbar orättvisa är en smula jobbigt. Trots det vill jag betona att jag tycker att boken verkar bra. Jag vill förstås inte förkasta den totalt bara för att hemmet, barnen och barnens uppfostran helt och hållet är mammans ansvar.
Min smakbit är från ett stycke som irriterar mig, så könsstereotypt som det är. Trots att jag bara har läst en bit in i boken har jag innan det här stycket sett tidigare tendenser i boken. Förvisso tycker jag om att beröras när jag läser, men att bli irriterad om och om igen när det handlar om en så uppenbar orättvisa är en smula jobbigt. Trots det vill jag betona att jag tycker att boken verkar bra. Jag vill förstås inte förkasta den totalt bara för att hemmet, barnen och barnens uppfostran helt och hållet är mammans ansvar.
❝"Okej! Får jag prata med pappa, Nay." Rosie lyssnade på det skrapande ljudet när Phil tog emot sin telefon.
"Hallå älskling."
"Jag hörde att de har övertalat dig att ta med dem till bollhavet i Barnstaple." Hon skrattade.
"Jag har faktiskt inget emot det." Han suckade. "Jag menar, jag visste ju att jag inte skulle kunna sitta hemma och slöa och titta på tevesporten."
"Men älskling, vänta en liten stund så kommer jag hem och tar hand om dem om du behöver vila." Hon visste att han hade haft en stressig vecka.
"Nej, du har precis jobbat klart. Det är ingen fara, det blir roligt att umgås med dem, och har jag tur kommer vi att spela cd:n med One Direction hela vägen fram och tillbaka."
"Okej, ha så kul och kör försiktigt så ses vi när ni kommer hem. Jag älskar dig."❞
s. 45-46 ur Det som en gång fanns av Amanda Prowse.
För fler smakbitar, klicka här.
Tack för smakebiten och ljuvligt omslag.
SvaraRaderaDet är så många böcker nu som jag har på min lista tills vi kommer till Sverige igen. Tack för smakbiten.
SvaraRaderaKram Carin
Den här ligger i en läshög och väntar på sin tur, tack för smakbiten!
SvaraRaderaMin tanke var att tänk om man hade haft ett hus eller en utkiksplats precis där omslaget är "taget" :)
SvaraRaderaYtligt är min spontana kommentar men boken kan ändå leverera!
SvaraRaderaKram
Tack för smakbiten. Det är en svår balansgång när det är något sånt där man stör sig på, samtidigt så kan det ju vara en poäng författaren vill föra fram just genom att ha det så stereotypt.
SvaraRaderahelt ny bok för mig. tack för smakebiten!
SvaraRaderaJag har läst om den här boken och vill också läsa den. Tänk om man skulle vara så uppoffrande som hon, och sedan hamna i den situation hon hamnar i, så hemskt. Tack för smakbiten som påminde mig om att jag måste läsa den här :)
SvaraRaderaHåller med om att omslaget är ljuvligt, sådant som lockar mig till att köpa och läsa.
SvaraRaderaSkulle vilja läsa denna!
Ha en fortsatt fin söndag!
Kram Jenny
Tack för smakbiten! Kände inte till den boken.
SvaraRaderaTack för smakbiten. En bok jag inte hört talas om tidigare.
SvaraRaderaDet var virkelig et nydelig cover. Jeg er enig med Monica, man skulle hatt en hytte med den utsikten :-)
SvaraRaderaDen boken jeg leser nå (Krittmannen) har også svært lange kapittel og jeg må slutte av lenge før jeg er ferdig med et kapittel. Det er litt irriterende. Det er lettere å stoppe ved kapitteltslutt :-)
Ha en riktig fin søndag!
Hav blir alltid vackert på bokomslag!
SvaraRaderaOkänd bok för mig. Tack för smakbit!
SvaraRaderaOj, da hadde jeg fått utfordringer med denne boken - jeg klarer ikke stoppe midt i et kapittel... Takk for smakebiten.
SvaraRaderaläskigt när bara en i familjen tar ansvar, tack för smakbiten.
SvaraRaderaBörjar ju undra om författaren också tänker att det är könsstereotypt eller om det är det normala för henne?
SvaraRaderaKänner inte till den här boken. Tack för smakbiten!
SvaraRadera