Jag
går fram till kaminen och rafsar runt i glöden i hopp om att kunna
väcka nytt liv i elden. Om jag lägger på mer ved kanske den
lilaklädde mannen snabbare blir varm och lämnar butiken så att jag
kan låsa och gå upp till min lägenhet och till min enkla
kvällsvard. Varje gång jag tittar mot trappan är fötterna
visserligen fortfarande som bly och ensamheten lockar inte det
minsta, men min mage kurrar. Jag lägger mig på knä och blåser liv
i glöden innan jag lägger på en bit näver och sedan också ett
par vedträn innan jag stänger luckan och vänder mig om.
”De
fladdrande lågorna i ditt fönster fungerade som en magnet i
snöstormen”, säger mannen med mjuk röst som om han känner sig
ombedd att förklara varför han sökt upp min butik när det är så
uppenbart att han inte är intresserad av böckerna. ”Vänta bara.
Jag tror att det kommer fler.” Han sitter med korslagda ben och med
slutna ögonlock. Jag drar fram en pall nära brasan där elden nu
har tagit sig och värmer upp mitt ansikte och frusna händer. ”Det
är väl vad du önskar? Kunder? Att skingra din ensamhet?”
Jag
vänder mig förvånad om mot mannen. Han blundar alltjämt. Det är
sant det han säger. Jag önskar mig kärlek, gemenskap, lycka och
kunder, men hur kan han veta att det är just det som står högst
upp på min önskelista denna jul?
”Vill
du ha en mugg varm choklad?”, hör jag mig själv fråga. ”Och en
pepparkaka?”
Mannen
öppnar ena ögat och kikar upp på mig med ett brett leende.
”Du
är en ängel som frågar.”
Jag
reser mig upp och börjar försiktigt röra runt i kastrullen som
står på kaminen och snart har jag fyllt två bläckmuggar med varm,
söt choklad. Tafatt balanserade tar jag mig fram över golvet och
parerar nogsamt alla de boktravar som ligger staplade här och där i
väntan på att jag ska sortera in dem i hyllor och boklådor.
”Tack.”
Mannen ler återigen brett och tar emot den framsträckta muggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar. Jag blir så glad. Ha en fin dag och välkommen tillbaka.