lucka 9

Jag går fram till kaminen och rafsar runt i glöden i hopp om att kunna väcka nytt liv i elden. Om jag lägger på mer ved kanske den lilaklädde mannen snabbare blir varm och lämnar butiken så att jag kan låsa och gå upp till min lägenhet och till min enkla kvällsvard. Varje gång jag tittar mot trappan är fötterna visserligen fortfarande som bly och ensamheten lockar inte det minsta, men min mage kurrar. Jag lägger mig på knä och blåser liv i glöden innan jag lägger på en bit näver och sedan också ett par vedträn innan jag stänger luckan och vänder mig om.

”De fladdrande lågorna i ditt fönster fungerade som en magnet i snöstormen”, säger mannen med mjuk röst som om han känner sig ombedd att förklara varför han sökt upp min butik när det är så uppenbart att han inte är intresserad av böckerna. ”Vänta bara. Jag tror att det kommer fler.” Han sitter med korslagda ben och med slutna ögonlock. Jag drar fram en pall nära brasan där elden nu har tagit sig och värmer upp mitt ansikte och frusna händer. ”Det är väl vad du önskar? Kunder? Att skingra din ensamhet?”

Jag vänder mig förvånad om mot mannen. Han blundar alltjämt. Det är sant det han säger. Jag önskar mig kärlek, gemenskap, lycka och kunder, men hur kan han veta att det är just det som står högst upp på min önskelista denna jul?

”Vill du ha en mugg varm choklad?”, hör jag mig själv fråga. ”Och en pepparkaka?”

Mannen öppnar ena ögat och kikar upp på mig med ett brett leende.

”Du är en ängel som frågar.”

Jag reser mig upp och börjar försiktigt röra runt i kastrullen som står på kaminen och snart har jag fyllt två bläckmuggar med varm, söt choklad. Tafatt balanserade tar jag mig fram över golvet och parerar nogsamt alla de boktravar som ligger staplade här och där i väntan på att jag ska sortera in dem i hyllor och boklådor.

 ”Tack.” Mannen ler återigen brett och tar emot den framsträckta muggen.