I
vår familj hade vi aldrig råd med något extravagant, men trots det
var vi rika. Väggarna pryddes från golv till tak av massiva
bokhyllor, fulla av böcker. Och om bokhyllorna var fulla av böcker
var min barndom full av fantasi. Jag kan inte tänka mig ett bättre
sätt att växa upp eller ett bättre arbete än det jag har här i
bokhandeln, även om det är bra synd att folk idag inte verkar
uppskatta böcker på samma sätt som förr. Min far saknade inte kunder.
Affärerna hade kunnat göra honom rik, men han hade inte hjärta,
eller vett nog, att ta betalt medan jag tvingas ta mer för böckerna
än vad jag egentligen har lust med. Helt enkelt för att få butiken
att gå runt och få mat på bordet.
Jag
har verkligen prövat allt. Jag har prövat att sätta lägre priser
eller locka med rea, jag har annonserat om att jag har sagostund
varje lördagmorgon och jag serverar kaffe till törstiga och frusna
själar. Eller som i dag, varm choklad. I ett sista desperat försök
bar jag för en tid sedan ner min fars gamla läsfåtölj till
butiken i hopp om att mina kunder skulle botanisera bland böckerna,
välja ut några stycken och sedan slå sig ner i fåtöljen och i
lugn och ro fördjupa sig i litteraturen och tillsist,
förhoppningsvis köpa någon av dem.
Men
ingenting hjälper.
Det
är mest bara jag som sitter i den där fåtöljen.
Jag
suckar tungt och smeker med handen över de vackra bokryggarna i
hyllan. Jag kan inte förstå varför böcker inte längre väcker
fascination.
Men
nu är det jul och jag hoppas att någon av alla de människor som
skyndar hem längs trottoaren ska stanna till. Kanske för att
beundra mitt vackert julpyntade skyltfönster. Jag har ställt dit
ett gammalt elektriskt tåg och byggt upp en hel fantasivärld av
ljus, girlanger, kulörta kulor, leksaker och såklart en hel massa
böcker. Om jag får säga det själv är mitt skyltfönster i klass
med NK:s julskyltning och där flockas hur många människor som
helst. Min butik ligger förvisso inte längs en huvudgata. Eller i
Stockholm. Eller ens i en storstad. Men min förhoppning är ändå
den att några människor ska stanna till och bli så pass nyfikna
att de väljer att titta in i jakt efter en bok att lägga under
granen. Jag har inslagspapper och polkagrisrandiga snören bakom
disken. Redo att slå in underbara presenter.
Om
jag bara får en kund.
Tyvärr ställer nog nätet till det för många bokhandlare och bara de stora kedjorna överlever. Personligen skulle jag hellre satt mig ner i stolen där...
SvaraRaderaKram
Jag skulle ha stannat och tittat. Absolut.
SvaraRadera