Innan
snöfallet började tillta i går kväll tog jag mig till saluhallen
och gjorde mina julinköp och nu väntar en bit skinka, vörtbröd,
glögg och dadlar på mig därhemma tillsammans med en liten gran,
stillhet och … ja även ensamhet. För trots alla mina böckers
magiska världar och olika karaktärer som ständigt omger mig kan
också jag, vid sällsynta tillfällen tack och lov, förnimma
känslan av ensamhet. Speciellt så här kring jul.
Nu
har det hunnit bli sen eftermiddag och det är den tid på dagen då
de allra flesta är i färd med att avsluta sina arbeten och skynda
hem till en sprakande brasa och en god middag. Kanske med en efterföljande kopp kaffe eller en varm mugg choklad, en pläd
över benen, en spinnande katt i knäet och en älskandes hand i sin.
Nog
för att jag är en smula hungrig men jag har egentligen inte bråttom
att lämna butiken. Ingen väntar på mig. Inte sedan mina föräldrars
bortgång och sedan min fästman annullerade vår förlovning och min syster flyttade.
Deprimerande nog finns där ingen som kommer emot mig vid dörren och
sveper in mig i en varm famn. Ingen, mer än ett tomrum har saknat
mig. Jag har inte ens en katt och varje gång min blick söker sig
till spiraltrappan är det som om mina fötter fylls med bly.
Jag är helt ensam och kan lika gärna ge mina potentiella kunder lite tid till.
Jag är helt ensam och kan lika gärna ge mina potentiella kunder lite tid till.
Tid
att hitta hit i snöstormen.
Låter lite vemodigt men ändå inte bottenlöst sorgligt. Men jag tror nog att det är gott att ha någon. Någon som väntar en hem...
SvaraRaderaKram
Inte kul att ha och känna så. Klart man vill ha någon väntar på en.
SvaraRaderaKram mamma c
Inte roligt med ofrivillig ensamhet - hoppas det ordnar sig!
SvaraRadera