lucka 20

”Du kom”, säger jag och breder ut mina armar.

”Du lät mig”, säger Lucy och lutar trött sin panna mot mitt bröst. Bebisen hamnar mellan oss i vår kram av kärlek och saknad och barnet slutar att gny. Stora ögon tittar upp mot mig och den lilla munnen gör plutrörelser men spricker strax därpå upp i ett tandlöst leende.

”Och Harald”, viskar jag, tagen av stunden. ”Och … och ditt barn Lucy, herregud. Du har blivit mamma.”

 ”Jag vet”, skrattar hon och gråter på samma gång. ”Det är så fantastiskt även om jag inte vill vara mamma utan att du är med. Du har blivit moster ... om du vill Isa. Du har blivit moster.”