”Stan
är full av ensamma människor. Det gäller bara för dem att hitta
rätt. Men tro mig när jag säger att ljuslågorna i ditt fönster
är som en magnet. De lyser upp i kvällen och ...” Mikael lägger
handen bakom ena örat som om han lyssnar ut i snöstormen efter
fotsteg. Han nickar förnumstigt. ”De är på väg hitåt”, säger
han ivrigt. ”Varför tar du inte och läser ett stycke högt under
tiden vi väntar?”, föreslår han med en nick mot boken jag satt
och läste i när han steg in. Nåja, innan jag somnade i vart fall.
Boken ligger uppslagen på bordet intill och sedan jag dragit pallen
närmare och satt mig tillrätta börjar jag tvekande läsa:
”Varen
icke förskräckta. Se, jag bådar eder en stor glädje, som skall
vederfaras allt folket.”
Mikael
blundar återigen och lutar sig tillbaka i fåtöljen med händerna
kupade kring bläckmuggen i det att han nickar nöjt.
”Precis
så”, nickar han. ”Precis så är det.”
Jag
harklar mig och återupptar läsningen:
”Ty
i dag har ...”
Jag
tystnar abrupt när dörrklockan klämtar. Innan jag har hunnit lägga
ifrån mig boken och resa mig från pallen har två översnöade
tonårsflickor med nothäften i sina vantbeklädda händer rundat
bokhyllan där jag ställt atlas och äventyrsböcker. Deras likadana
broderade mantlar flyter ut från axlarna i ett skimmer av vitt och
silver, flickornas kinder glöder röda och frostnupna och de blonda
lockarna står som glorior och lyser upp rummet. Redan innan de tar
till orda känner jag hur det svindlar för mig. Hur dessa båda
flickor påverkar mig. De är inte bara änglalika, de påminner mig
starkt om mig själv och Lucy i samma ålder. Vi brukade också
skrida omkring i juletid och sjunga julpsalmer på gator och torg. På
min arm brukade en korg med godsaker och julkort hänga och sedan vi
sjungit klart i ett gatuhörn delade vi ut godsakerna till barnen och
julkort till alla och envar innan vi traskade vidare för att, på en
ny plats, ånyo stämma upp i sång. Psalmerna och godsakerna var som
att tända stjärneögon hos människorna som vi mötte och det var
alltid med glada hjärtan och känslan av att ha skänkt lite
julglädje vi vände hem igen. Mor hade teet klart och jag minns hur
vi samlades framför den öppna spisen och kurade ihop oss under
fällar i det att vi smuttade på te och grillade äpplen över
elden.
När man får oväntat besök... Spännande!
SvaraRaderaKram
Många minnen som poppar upp.
SvaraRaderaKram Carin