en smakbit som betyder något

Söndag igen och dags för en smakbit ur boken jag läser just nu. Recension dyker upp i nästa vecka.

"Jag tänker på barnen", fick hon ur sig.

"Vi tänker alla på barnen. Det är vår plikt."

"Jag menar, små förändringar skulle göra det lättare."

"Hm?"

"Som att vi kunde ha sagostunder för att lätta upp deras sinnen. Eller, att de som är på bättringsvägen får gå ut en stund och få lite frisk luft i stället för att ligga nedbäddade. De blir oroliga och ledsna och det smittar av sig på de andra i salen." Astrid snubblade av iver på orden och blev röd om kinderna. Hon tyckte sig se en glimt av medkänsla i Doktor Normans öga. "Visst förstår man att det blir ledsamt för dom?"

"Mm", sa han och nickade. Detta var den signal hon knappt vågat hoppas på."

"Och ensamt."

"Hur menar Astrid då? Salarna är ju full med barn."

"Besökstiderna! Föräldrarna får bara besöka barnen mellan tre och fyra på eftermiddagen. En ynklig timma! Det händer ofta att barnen sover efter middagen, och då får dom inte träffas alls. Förstår doktorn?"

s. 151 i Det enda som betyder något av Jeanette Palmqvist