författaraspirant

Sedan jag var riktigt liten och lärde mig läsa vid fyra år har jag drömt om en sak - att bli författare och inte bara på hobbynivå utan jag ska jobba heltid med böcker och skrivande! Men så knackade Jante på axeln. Inte kan man väl leva på sitt skrivande?!

Faktiskt är det först på sista tiden jag har börjat kalla mig själv för aspirerande författare. För det är vad jag är så länge jag skriver med intention att få ge ut mina böcker.

Från början har jag nog alltid trott att det är böcker för vuxna jag ska och vill skriva. Men så fick jag en bokidé och fux flux hade jag skrivit en bilderbok. Nja, den är inte utgiven men jag surfar på hoppets våg. Ämnet är viktigt, boken liksom karaktären ligger mig varmt om hjärtat. Och när jag ändå höll på omformade jag bilderboken till en kapitel-trilogi för unga läsare, 12-15 år. När jag skrivit klart första och andra delen insåg jag dock att det skulle komma att bli en kvintett av trilogin.

För första gången kan jag verkligen säga att det går bra, att jag är nöjd och stolt och ... ja, sen är det ju det där med testläsare. För såna vill jag ha. Fokus riktades direkt till två av mina barn. De som har åldern inne. Men tyvärr är de inga läsare så de skakar bara på huvudet. Då får det bli min 10 åring i stället ... hon läser något kapitel högt, jag ett annat och håller sig sonen på 13 år i närheten då får han i alla fall höra små fragment. Det är bättre än ingenting.

Kanske fungerar hot och mutor?!