Jag sa ju att jag skulle
sluta att läsa deckare. Nåja, ett löfte som inte kommer att införlivas men en paus ifrån mord ska det bli i varje fall. I lurarna just nu Eksvärd's
Medan han lever, det berättade jag om i inlägget precis nedan.
Och så påbörjade jag den här i går. Väl värd en paus efter allt grävande i trädgården. Håller på att gräva en koidamm ...
Jag kan inte minnas att jag läst något av Tamara McKinley tidigare, vilket ju är bra, för då har jag hennes fantastiska böcker kvar! Bara efter första sidan hade jag gripits av orden så där så att jag vet att det väntar en riktig mysläsning. Stormblomma är en bok som väver samman dåtid och nutid. Dels möter vi Ellie som ung, dels möter vi hennes dotter Claire.
"Claire har lämnat livet på den australiska landsbygden för att studera till veterinär i Sydney. Hon ska precis börja arbeta på en prestigefylld mottagning när hon blir kontaktad av moster Aurelia som kallar hem henne till bostadsfarmen i norra Queensland. Claires relation till familjen är inte den bästa, speciellt relationen med modern, den dominanta Ellie är frostig.
Ellie inser själv att hon skjutit upp återföreningen med sin äldsta dotter Claire alldeles för länge. Hon har dock haft svåra minnen att tampas med och nu måste hon avslöja en mörk hemlighet."
En riktig bladvändare.
Samtidigt håller jag själv på att skriva varför det inte ges så mycket tid för läsning som jag stundtals skulle vilja. Det handlar förstås om prioriteringar. Läsa/skriva. Jag försöker varva.
