torsdag 7 december 2017

lucka 7


Plötsligt klämtar dörrklockan till och en man, klädd i lager på lager i olika nyanser av lila så djup och intensiv att den nästan skiftar i blått, kliver in i butiken. Med sig för han den pinande vinden, en doft av skog, snö, jul och hemligheter. Jag kan helt enkelt inte beskriva det på något annat sätt. Tillsammans med mannen yr drivor med snö in i butiken och han, liksom jag en god stund tidigare, får kämpa för att få igen dörren efter sig. Jag sveper koftan tätare omkring mig och försöker sedan blåsa värme i mina händer. Kaminen måste ha slocknat helt och jag, efter en blick på pendylen på hyllan bakom disken, inser att jag själv har slumrat till en stund i fåtöljen med boken fortfarande uppslagen i knät. Jag lägger ifrån mig boken innan jag reser mig och borstar skrynklorna ur min kjol.

”Godkväll”, mannen lyfter på sin filthatt och sveper av sig den guldkantade ponchon. Hans leende smittar av sig och jag finner mig själv le välkomnande. Jag är precis på väg att fråga om han vill ha hjälp med att hitta en speciell bok när mannen fortsätter:
”Jag hoppas att du inte har något emot att jag kikar in här och värmer mig en stund?”
”Inte alls”, säger jag och funderar på om han är en typisk man att läsa vetenskap eller om han i stället föredrar att läsa sagor.
”Det är bara din butik på hela gatan som fortfarande håller öppet”, fortsätter han och sjunker utan att invänta mitt svar ner i fåtöljen där jag själv satt ett ögonblink bort i tid.
”Å”, säger jag när det går upp för mig att mannen inte är här för att köpa sig en bok.

 Eller ens läsa en bok. 

3 kommentarer:

Ama de casa sa...

Men han kan ju ändra sig! :-)

znogge sa...

Håller med, än är inte sista ordet sagt...

Kram

Mamma C sa...

Instämmer med föregående skrivare.
Kram Carin