onsdag 6 december 2017

lucka 6


I vår familj hade vi aldrig råd med något extravagant, men trots det var vi rika. Väggarna pryddes från golv till tak av massiva bokhyllor, fulla av böcker. Och om bokhyllorna var fulla av böcker var min barndom full av fantasi. Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att växa upp eller ett bättre arbete än det jag har här i bokhandeln, även om det är bra synd att folk idag inte verkar uppskatta böcker på samma sätt som förr. Min far saknade inte kunder. Affärerna hade kunnat göra honom rik, men han hade inte hjärta, eller vett nog, att ta betalt medan jag tvingas ta mer för böckerna än vad jag egentligen har lust med. Helt enkelt för att få butiken att gå runt och få mat på bordet.

Jag har verkligen prövat allt. Jag har prövat att sätta lägre priser eller locka med rea, jag har annonserat om att jag har sagostund varje lördagmorgon och jag serverar kaffe till törstiga och frusna själar. Eller som i dag, varm choklad. I ett sista desperat försök bar jag för en tid sedan ner min fars gamla läsfåtölj till butiken i hopp om att mina kunder skulle botanisera bland böckerna, välja ut några stycken och sedan slå sig ner i fåtöljen och i lugn och ro fördjupa sig i litteraturen och tillsist, förhoppningsvis köpa någon av dem.
Men ingenting hjälper.

Det är mest bara jag som sitter i den där fåtöljen.
Jag suckar tungt och smeker med handen över de vackra bokryggarna i hyllan. Jag kan inte förstå varför böcker inte längre väcker fascination.

Men nu är det jul och jag hoppas att någon av alla de människor som skyndar hem längs trottoaren ska stanna till. Kanske för att beundra mitt vackert julpyntade skyltfönster. Jag har ställt dit ett gammalt elektriskt tåg och byggt upp en hel fantasivärld av ljus, girlanger, kulörta kulor, leksaker och såklart en hel massa böcker. Om jag får säga det själv är mitt skyltfönster i klass med NK:s julskyltning och där flockas hur många människor som helst. Min butik ligger förvisso inte längs en huvudgata. Eller i Stockholm. Eller ens i en storstad. Men min förhoppning är ändå den att några människor ska stanna till och bli så pass nyfikna att de väljer att titta in i jakt efter en bok att lägga under granen. Jag har inslagspapper och polkagrisrandiga snören bakom disken. Redo att slå in underbara presenter.

 Om jag bara får en kund.

2 kommentarer:

znogge sa...

Tyvärr ställer nog nätet till det för många bokhandlare och bara de stora kedjorna överlever. Personligen skulle jag hellre satt mig ner i stolen där...

Kram

Ama de casa sa...

Jag skulle ha stannat och tittat. Absolut.