tisdag 19 december 2017

lucka 19



God jul”, viskar Mikael i mitt öra och jag hoppar till. Han har smugit sig upp bakom mig och står nu där och ler med hela sitt väsen. Återigen fylls jag av värme och frid och jag tittar undrande från honom till min syster som står mitt i butiken och håller någonting i famnen. Någonting som sprattlar och gnyr och i hennes ansikte kan jag skönja både osäkerhet, sorg, kärlek och glädje. Varelsen i hennes famn gnyr högre och jag blinkar till.
Men även när jag slår upp ögonen igen är hon kvar, min syster.

”Du behöver inte vara ensam”, viskar Mikael vidare. ”Du är älskad. Du älskar. Öppna dina ögon precis så som du har öppnat din famn i kväll här i mörkret. Låt människorna komma till dig. Var älskad.”

När jag vänder mig om mot honom står han inte längre kvar snett bakom mig. Mikael är borta. Förundrad vänder jag mig mot Lucy och barnet, det är ett barn hon håller i sina armar. En liten bebis. 

3 kommentarer:

Mamma C sa...

Så fint, alla är vi älskade.
Kram Carin

Ama de casa sa...

Så vackert skrivet!

znogge sa...

Ett älskat under just till jul! Att inte behöva vara ensam...

Kram