tisdag 26 september 2017

världen utan dig av jill santopolo



Världen utan dig har blivit så rosad av många. Som vanligt, med sådana recensioner, blir jag lite rädd att mina förväntningar är för höga. Jag brukar vara lite motvals. 

Det sker den här gången också.

Inte så att jag inte tycker om boken, det gör jag. Den får trots allt tre och en halv stjärna av fem i betyg. Men jag är inte alls överväldigad. Inte så som jag borde vara, tänker jag, efter all den positiva kritik den fått. Men som sagt, det är ju det där med förväntningar... 

Bokens huvudperson Lucy berättar och jagperspektiv brukar ha en bra effekt att komma nära, under huden. Vill man skriva känslosamt är det ett bra perspektiv att välja. Men, det är först i de sista raderna, när Lucy vänder sig direkt till sitt barn som blir jag lite rörd. Och jag hade väntat mig så mycket mer känslor.

Men!
Världen utan dig är på många sätt en vacker kärlekshistoria. 

Lucy och Gabe träffas lite av en slump den 11/9 när tvillingtornen rasar. Den hemska händelsen för dem nära varandra och deras kärlekshistoria börjar. Efter terrorattacken bestämmer de sig för att inte kasta bort sina liv, men på ett sätt kastar de i stället bort sin kärlek till varandra. Valen de till en början gör handlar om deras respektive karriärer. Gabe blir fotograf i Mellanöstern och reser fram och tillbaka i oroshärder medan Lucy blir kvar i New York och bygger sin karriär så väl som sin familj. Hon gifter sig och får barn. Dock fortsätter Lucy och Gabe att hålla kontakten. Då och då träffas de.

"Världen utan dig är en roman om kärlek, drömmar, ånger, begär, svartsjuka, svek och försoning. Om vad vi är villiga att offra för kärlek och om hur långt vi kan gå för att följa våra drömmar."


______________
⭐ ⭐ ⭐ (⭐) 
Jill Santopolo
Världen utan dig
Storytel; uppläsare Viktoria Flodström

4 kommentarer:

Ama de casa sa...

Den boken lägger jag in i listan :-)

znogge sa...

Jag tror jag noterar den även om den inte fick toppbetyg. Hellre för många boktips än för få.

Kram

Boklusen sa...

Jag tycker ofta att det blir så när jag läser böcker med för höga förvänintningar, det blir "sådär". Förväntningarna är nästan omänskliga.

Susjos sa...

Ja, det är klurigt det där med höga förväntningar på böcker...