söndag 30 oktober 2016

nyckeln till caroline - av peter barlach

Jag läste som bekant Konsten att vara Caroline för inte alls länge sen. Och när man prickar så där rätt i en bok så är det lika bra att kasta sig på nästa i serien, eller hur? I alla fall jag vill vara kvar i känslan så länge det bara går. 

Vill du läsa böcker med helt sjukt bra dialoger och härligt beskrivna karaktärer? 
Var så god! I give you Peter Barlach - och Nyckeln till Caroline.


Rånet mot köttleveransen fick ett någorlunda lyckligt slut. I alla fall så pass att Caroline, med hjälp av den hete advokaten Oscar klarade sig undan med blotta förskräckelsen. Och så fick hon ta del av rånarbytet vilket gav det startkapital hon behövde för att starta sin restaurang - Carolines tapas där även hennes väninna Bente arbetar.

Restaurangen är ofta full av gäster och cateringverksamheten går bra. Ändå går de back. Cateringverksamheten skulle behöva expandera så att de kan ägna sig mer åt det men för det behövs mer pengar. Det är ett bekymmer som växer sig ännu större när hyresvärden från Dalarna kommer och börjar bråka, hota och manipulera. På dalmål!

Med tanke på att Caroline sedan sist borde ha lärt sig en läxa och därmed också borde hålla sig på rätt sida lagen är det kanske konstigt att hon den här gången leker gud. Hennes gamla granne Nancy, som hon ofta fikat hos, har fått en stroke och ligger för döden på ett sjukhem. Caroline börjar fundera på barmhärtighetsmord ... 

Det går inte att inte tycka om Caroline som verkligen vågar vara sig själv. 

~ stjärnor till Caroline ~
⭐⭐⭐⭐⭐



lördag 29 oktober 2016

happy halloween


Skönt att vi hyr ett litet hus i princip mitt i skogen längs Klarälven. Nu slipper vi påringningar med "bus eller godis".

Idag åkte vi upp till Branäs och njöt av utsikten och sen vidare till Digerfallet. Det är så skönt med naturen, stillheten och tystnaden. Så här vill jag bo. Alltid.

Just nu lagar vi mat på vedspis. Coolt.

torsdag 27 oktober 2016

sponsrad video: norrmejerier

Jag är en sån periodare vad gäller matintag. Oftast nöjer jag mig med frukost, lunch och middag när det är vardag och kanske brunch och middag på helgerna. Och lite snacks till kvällen en fredag och lördag.

Jag gillar mat. Det är gott att äta och naturligtvis skulle jag kunna klämma in både ett mellanmål och ett kvällsmål rent energimässigt. Jag gör av med en del genom dagliga långa promenader. Men! En icke existerande hunger sätter stopp. Det är inte kul att äta om man inte är hungrig. Och jag kan sakna det där ... att känna hunger så att i alla fall ett kvällsmål i tevesoffan kan kännas befogat och gott.

..

Om jag äter kvällsmat äter jag gärna en liten tallrik med fil, nötter och frön. Kanske toppad med lite ringlad honung eller med lite bär eller så. Fjällfils Hjortron är den överlägsnast godaste smaken (jag är ju för sjutton gubbar gift med en norrlänning så hjortron är liksom heligt). Supergod är den. Och fasligt krämig. Så den är god att äta bara som den är (men mättar naturligtvis bättre om man lägger till nötter eller så ... om man nu är hungrig alltså, vilket jag inte är). Är det sommar och varmt är smaken Björksav riktigt frisk, syrlig och god. Men annars håller jag mig helst till klassikern, den med det norrländska guldet som får mig att längta till norra delarna av vårt avlånga land. Klassikern med den rena, milda smaken direkt från naturen.

Vi ska förresten norrut i morgon. Inte så långt upp som till mannens hemtrakter förvisso, men väl till nordligaste Värmland. Kanske Fjällfil Hjortron är befogat att få stå på menyn? Vi vill ju stå minimalt i köket under semestern såklart (såklart i vår familj i alla fall eftersom matlagning absolut inte är något intresse. Speciellt jag lägger hellre tiden på något trevligare. Som läsning eller promenader till exempel. Ja, ni - mina läsare - känner mig säkert vid det här laget och vet allt det där).

Förresten - vilken är din favoritsmak bland Fjällfil?
Du kanske kan tipsa om någon god som jag ännu inte smakat.


~ i samarbete med Fjällfil ~


måndag 24 oktober 2016

konsten att vara caroline

Jag fick total beslutsångest när jag skulle välja ny bok att lyssna på. Ibland (ganska ofta) roar jag mig med att söka och spara ner en massa titlar i min bokhylla på Storytel så jag har en rätt gedigen lista att välja bland. Och beslutsfattande är inte min starkaste sida direkt ... den här gången blundade jag i princip och scrollade upp och ner och bara pekade. Det blev Konsten att vara Caroline som är Peter Barlach's debutroman för vuxna. Ett så bra slumpval!

Inte nog med att handlingen är en Robin Hood-story i nytappning blandat med en stor portion humor insvept i mysigaste feelgoodfilt. Rakt igenom slås jag av häpnad över Barlach's träffsäkerhet gällande replikerna.
Fantastiskt.
Repliker är svåra att skriva - jag vet. Det är svårt att få det att låta naturligt, så där så man faktiskt på riktigt pratar. Men Barlach gör det. Och gör det inte bara bra utan strålande. Dessutom gör uppläsaren Frida Hallgren replikerna och karaktärerna rättvisa. All cred.



Caroline är 25 år och jobbar i delikatessen på Maxfood men drömmer om att öppna en egen restaurang - "Carolines tapas". Hennes pappa är en alkoholiserad före detta mästerkock och har lärt sin dotter matlagning. Mästermatlagning. Numer ägnar han sig själv mest åt att koka fonder ... eller om det nu är buljong och låter rådjurskadaver hänga i badrummet och grannarna fylla hans frysar med diverse djurben. 

Caroline roar sig med att slå in lyxiga råvaror som billiga och laborerar i köket. Bland annat lagar hon mat åt Bente, sin nyfunna väninna och hennes autistiske son som hittills bara ätit Findus frysta pommes. Inte så kulinariskt (eller vad vet jag?) men knappast näringsrikt ... Bente verkar påminna Caroline om dels henne själv men kanske dels också sin egen mamma som har fastnat i sorgen efter en drunknad son.

En dag får Caroline anonyma hotfulla brev i sitt postfack på jobbet. Någon har kommit på henne med snatteriet och hon väntar sig utpressning. Men i stället blir hon erbjuden att delta i ett större rån riktat mot hennes arbetsplats. Om det lyckas kommer det att ge henne det startkapital hon behöver för att kunna öppna sin restaurang.

~ stjärnor till Konsten att vara Caroline ~

⭐⭐⭐⭐⭐

lördag 22 oktober 2016

ett oemotståndligt begär

Såklart kunde jag inte vänta till läslovet och ledigheten utan var helt enkelt tvungen att sätta fart att läsa Birgitta Bergins sista del i den fristående trilogin om Anna Holm - Ett oemotståndligt begär. Jag fick den som ett recensionsexemplar från Bokfabriken tidigare i veckan och nu har boken legat och lockat mig till läsning ... oemotståndlig.

Jag har tidigare läst en del av Bergin och tycker mycket om sättet hon skriver på. De två tidigare böckerna om Anna Holm har jag lyssnat till med Anna Maria Käll som en behagfull och passande röst till karaktären. Den här gången läste jag således själv och det blev genast en annan ton i storyn eftersom Käll läser med inlevelse och konstpauser och jag, när jag läser tyst, läser rappt och hugget.

Dock tycker jag att bok nummer tre skiljer sig subtilt från de tidigare böckerna. Förvisso verkar det som om det ständigt händer saker - STORA saker - i Anna Holms liv. Stackaren får ju aldrig leva ett lugnt liv. Men samtidigt är det som om trean kommer som en virvelvind och ett tag känns det nästan som en deckar- eller thrillerintrig är på intågande ...



Efter bok nummer två såg det äntligen ut som om Anna hade fått ordning på sitt liv och blivit lycklig. Berättelsen om Anna Holm hade kunnat ta sin ende där. Men så blev det inte och genast när jag fick bok nummer tre i min hand och på framsidan kunde läsa; En lycklig tid. Skuggor från det förflutna. Vem kan man lita på? förstod jag att den där lyckan var bräcklig och att en turbulent tid var att vänta.

Anna som äntligen har allt hon kan önska. Ett harmoniskt familjeliv tillsammans med sin son Lucas och sin sambo. Hon arbetar kvar som företagsledare på Vansbo fastigheter och har därmed ett utmanande och fartfyllt jobb. Men så börjar hennes sambo arbeta med ett nystartat välgörenhetsprojekt med en hemlig och mystisk grundare. Magkänslan slår oroskullerbyttor i Annas mage och hon och hennes sambo börjar i snabb takt glida allt längre ifrån varandra. Samtidigt blir Anna stalkad av sin före detta som tidigare både sårat och äcklat henne när hans förflutna såväl som nuvarande ohederlighet uppdagades. 

Jag förstår tanken bakom en trilogi och jag förstår att det kan vara svårt att som författare släppa taget om sina karaktärer. Jag gillar dessutom Birgitta Bergins böcker och har tyckt mycket om de om Anna Holm. Men när jag läste sista delen gick ändå mina tankar en hel del åt det här hållet; kan det ändå inte snart lugna ner sig och bli stabilt för Anna Holm? Hur mycket ska en människa vara med om - och under så kort tid? Hade jag orkat? 

Orka måste man förvisso om man inte ska gå under, men tredje delen ger ändå en uns av overklighetskänsla. Stundtals blir det nästan för mycket, i alla fall sett till handlingen. För samtidigt är den bra. Bergin skriver på ett härligt sätt. Men jag kan inte låta bli att tycka att eftersom trean blev till kan det också bli en fyra. Med en mer stabil handling. Och så får jag fortsätta att läsa om Anna Holm - för på samma sätt som en författare kan ha svårt att säga farväl till sina karaktärer, lika svårt kan det vara för läsaren. 

~ jag ger stjärnor till böckerna om Anna Holm ~

Ett oemotståndligt förslag (2014) ⭐⭐⭐⭐⭐
En oemotståndlig affär (2015) ⭐⭐⭐⭐⭐
Ett oemotståndligt begär (2016) ⭐⭐⭐⭐


torsdag 20 oktober 2016

ett rött äpple är inte alltid rött

Jag tycker om när lektionerna är ämnesintegrerade. Ibland blir det till och med så där bra att ett ämne jag först inte har tänkt mig kommer med "av bara farten". Tidigare i veckan har vi haft NO och pratat om hösten. Om skörd, årstider och så vidare.

Idag fortsatte vi med temat och jag hade tänkt till inom bild och svenska. Jag hade plockat med mig ett äpple för att visa på hur färgerna ser ut. Att ett rött äpple inte alltid är rött. Inte enbart. Eller att ett gult äpple kan ha grönt i sig. Eller rött. Eller alla tre färger på samma gång.

Eleverna fick måla med vattenfärg och sedan skriva Mitt äpple är ... och ... (och ...). Läraren inom mig slår lyckliga volter när elever som, för några veckor sedan knappt orkade skriva sitt namn, som utelämnade flera bokstäver i sitt namn och sedan inte orkade vidare med själva uppgiften nu gladeligen skriver hela meningen och hela sitt namn. Vilken progression! Och vilken arbetsglädje.

eleverna har färglagt och skrivit om sitt äpple

Första lektionspasset hade vi tittat på ett avsnitt ur Livet i mattelandet som den här gången tog upp större än/mindre än och då fick jag en idé om att spinna vidare på färgerna. Ett rött äpple med stänk av gult. På vilken sida krokodilen hamnar de respektive färgerna? Och så fick vi även in matematiken.

foto: urskola.se

Jag är kanske extra exalterad just för att jag fortfarande är så pass ny som lärare. Varje gång en lektion blir så där bra blir jag alldeles kvillrig.

tisdag 18 oktober 2016

min fantastiska väninna


Den här boken har jag just nu i lurarna. Det är väl ingen som har undgått att höra talas om Elena Ferrantes fantastiska bok med just det fantastiska namnet Min fantastiska väninna? Såklart blev jag nyfiken och visst flyter språket på bra. Det är en mysig bok och jag har hört att bok nummer två - Hennes nya namn - ska vara ännu bättre. Bra - för jag är faktiskt ... och jag vågar knappt säga det, inte helt tagen av boken. Även om jag gillar den.

Så här kan det se ut när jag är ute och går tidiga morgnar på väg till jobbet ... visst är det fint? Det är bara att njuta av hösten och alla vackra färger i naturen. Jag älskar det.


Elena Greco och Lila Cerrullo växer upp i femtiotalets Neapel. De blir snabbt bästa vänner där Lila är den självklara ledaren, den våghalsiga och kvicka. Hon drar sig inte för att hota med kniv och flickorna växer upp i en tid då Italien fortfarande präglas av våld i form av lönnmord och avrättningar. Lila är till exempel en hejare på att kasta sten, mycket pricksäkert. Hon är också en hejare i skolan. Tillsammans med Elena blir Lila skolans bästa elev. Det blir en tävlan mellan flickorna där Lila alltid ligger steget före Elena. När Elena får kämpa på nivå ett är Lila redan på nivå tre och har läst sig till allt hemma och på egen hand. 

Skolan utgör ett löfte om en bättre framtid för båda flickorna, men Lila, dotter till en skomakare tvingas tidigt ge upp studierna. Eller väljer att ge upp dem för att gå sin egen väg. Hon börjar arbeta i faderns skomakarbutik, men smider i hemlighet och tillsammans med sin bror planer på att starta upp en egen, exklusiv skotillverkning.

Elena, vars far är vaktmästare i stadshuset, får däremot fortsätta att gå i skolan. Lila gifts bort tidigt medan Elena fortsätter sin skolgång och drömmer om att bli författare ... 

Jag tror att jag ska läsa även bok nummer två. Jo, det kommer jag med största sannolikhet att göra. Jag tycker mycket om Min fantastiska väninna även om jag inte är exalterad. Eller? 

måndag 17 oktober 2016

spöka

Det finns en hel del enkelt, men ändå roligt och fint pyssel att göra. Jag försöker bygga upp en bank med lektioner som små ess i en rockärm. Plockade ett gäng lönnlöv för ett tag sedan som jag egentligen har tänkt att vi ska göra vargar av (vi läser som bekant Sandvargen). Man limmar två mindre löv, typ björk, som öron och sen på med ögon och nos.

Men spöken till Halloween funkar ju också fint.


I helgen har jag haft problem med magvärk. Det kommer som små huggattacker. Och det har blivit värre i dag. Det är konstigt det där. Men magen känns som kärnan till allt. Fungerar inte den blir hela kroppen lidande. Det är som om jag inte haft riktigt med kraft i dag. Hoppas det går över snart - och att det bara är stressrelaterat.

söndag 16 oktober 2016

läslov - lästips

I inlägget längre ner skrev jag om vad som stod överst på packningslistan vad gäller mysiga, varma kläder nu när vi ska åka på Sverigesemester. 
Läslov = höstlov = kallt. Du vet. Men sånt går alltid att råda bot på.

Något annat - mycket viktigt - är så klart att välja ut och packa ner litteraturen.

Och som vanligt kommer jag att packa alldeles för många böcker ...


Ett oemotståndligt begär av Birgitta Bergin har jag fått som recensionsexemplar. Jag tycker Bergin skriver så bra. Det är rappt men fylligt och jag ser mycket fram emot att få veta vad som händer Anna Holm i den sista delen av trilogin.

Jojo Moyes levererar alltid och jag tyckte att Etthundra mil var en så passande titel nu när vi ska ut och åka, så den är given. 

Nu är det förvisso inte sommar längre men eftersom jag nyligen läste första delen är jag nu sugen på att få veta mer om Polly i Sommar på strandpromenaden av Jenny Colgan.

Dessa tre (men sen slinker det säkert ner fler böcker ändå - Bokus har så många bra titlar att välja bland) är faktiska böcker som ska packas med. Men sen är det så bra med ljudböcker också. Jag lyssnar alltid när jag promenerar - ensam - (även om vi planerar att promenera mycket under vår ledighet kommer jag att vara med familjen och lyssna till naturen), lagar mat, städar eller viker tvätt. Men det är också perfekt för att slå hål på långa bilresor. 

Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr har jag varit nyfiken på länge (enda sedan jag insåg att den var nominerad till att bli Årets Bok) och har laddat ner från Storytel och den får bli mitt sällskap under bilresan. 

Vad ska du läsa?



lördag 15 oktober 2016

schleich leksakshästar

Engla är verkligen hästtokig och jag känner så igen mig själv i henne. När jag var liten lekte jag också antingen med hästar eller häst eller så läste jag hästböcker. Hästar var hela min värld jämte böcker. Tyvärr fick jag aldrig gå i ridskola men min bästa kompis hade häst så där försökte jag hänga så mycket som bara möjligt. 

Nu går Engla i ridskola så jag får pyssla med hästar en gång i veckan i varje fall. Det är lycka.

Överst på Englas önskelista står fler hästar från Schleich och dessutom ett stall och några ryttare och hästskötare. Förstår hennes längtan. Det är fantastiska leksaker där bara fantasin sätter gränser. Jag önskar mig också ...


en soft nyans av grå

Jag är en fryslort som kanske helt konstigt tycker om att frysa. Mest för att det är så skönt att försöka bli varm ... Jag älskar att ta ångande långduschar (inte så ekonomiskt kanske) och sedan dra på mig fleecebyxor och gosa ner mig i soffan eller i sängen under lager av täcken och filtar samt tända upp en massa ljus överallt. Det är det bästa.

Jo, jag gillar hösten! 


Inomhus är fleece, tofflor, levande ljus och kaffe det absolut bästa sättet att hålla sig varm och på packlistan till vårt hus i Värmland står bland annat fleece, filtar, värmeljus och tofflor som en absolut prio ett. Så här, i ett potpurri från Ellos går jag mer än gärna klädd och skrotar runt i en hel vecka av total avkoppling och mys.

fredag 14 oktober 2016

semestra i sverige ... och norge

Nu är semesterresan över novemberlovet bokad.
I år blir det ingen resa mot sol och värme. I stället bestämde vi oss för att hyra en stuga utan större krav än att komma bort, få koppla av, ha mysig familjetid och närhet till naturen. Och Norge, så utomlands hamnar vi i varje fall.


Tid för avkoppling, familjetid, promenader, läsning och spel. Såna saker önskar jag mig ...

onsdag 12 oktober 2016

sett fram emot stunden

Ikväll ser jag fram emot att bara ta det lugnt. I går agerade jag chaufför. Först lämna av hela familjen, utom Engla på lite olika platser, sedan samla ihop flocken igen. Ligger därmed minus på sömnkontot, men plus på hålla-igång-och-jobba-för-mycket-kontot. Så ikväll blir det en riktig myskväll!

Indra och hennes kompis håller på att laga middag nu, himla härligt att bli bortskämd med att någon annan fixar matlagningen ibland. I och för sig är jag förskonad för det mesta, men skönt även för Chris att få ledigt från kökstjänsten. 


Ikväll spelar båda döttrarna handbollsmatcher och nu lutar det åt att Liam vill hänga med och titta. Eftersom Chris är tränare för Engla innebär det naturligtvis att huset blir tomt. Så när som på mig - och hunden. Det blir tevesoffan med en bok - för hela slanten. Men jag ska somna tidigt, tidigt i min säng.

Känns som jag sett fram emot den stunden hela dagen faktiskt. 

tisdag 11 oktober 2016

en oemotståndlig affär

Anna Holm är tillbaka i en ny bok; En oemotståndlig affär av Birgitta Bergin. Jag gillar sättet hon skriver på. Det är som en rapp feelgood som passar mig bra. Och när man, som jag gör nu, lyssnar till boken är uppläsarrösten, som jag tagit upp tidigare, mycket viktig. En röst som passar en viss genre gör sig kanske inte lika bra i en annan. Det måste finnas en viss ton. Och här passar Anna Maria Käll så bra.


Det har gått en tid sedan första boken och Annas son Lukas är nu tre år och går på förskola ... och har en favorit bland dagisfröknarna, så som Anna själv väljer att kalla lärarkategorin. Hon själv förvaltar sonens förmögenhet Vansbo Fastigheter och får därmed ett förslag på en oemotståndlig affär. Det innebär täta affärsresor till Berlin, där Anna också möter Fabian kring vem det slår gnistor. Fabian visar sig vara en gift man och familjefar men Anna kan inte stoppas. Känslorna får helt enkelt råda här. Samtidigt verkar det som om Lukas dagisfröken Filip vill mer än att bara förhålla sig yrkesprofessionell ...

Historian utspelar sig parallellt med en dåtidshistoria som kryper under skinnet. "Förlåt mig mamma och pappa. Vi syns i Nangijala." 

måndag 10 oktober 2016

frågor och svar

Jag hittade en lista hos Susjos

Vad vill du förmedla med din blogg?
Läsglädje! Mitt stora intresse - litteratur - genomsyrar en hel del av bloggen. Jag skulle vilja skriva mer om resor också men gör det helt enkelt inte så ofta. Av det enkla skälet att vi inte har den förmånen att kunna resa så ofta som vi vill. Jag mjukar upp med vardagsbetraktelser. Som en dagbok ungefär.

Vilken typ av blogg gillar du att läsa?
Jag tycker om välskrivna bloggar där mixen text och bra bilder är väl balanserad. Även om foton kan vara nog så vackra och hänförande är det jobbigt att scrolla igenom "hur många som helst" i ett och samma inlägg.

Jag läser gärna om böcker och resor, men också om läraryrket och små vardagsbetraktelser där tips om mode och inredning kan vara inspirerande.

Hur är den perfekta lördagen för dig?
Långsam, lång och härlig. Och att alla ska vara lediga och inte ha för många aktiviteter inbokade. Jag tycker om en lugn start då jag äter frukost länge (läs: dricker kaffe i en evighet) och samtidigt läser eller skriver. Familjen vaknar långsamt. Jag kan köra en maskin tvätt - för att jag vill och jag städar lite - för att jag vill. Ogillar måsten när jag är ledig och vill ha chans att koppla av och vila. Ta promenader. Kanske umgås med vänner eller åka på en utflykt med familjen, En lagom balans mellan att skrota hemma och kanske göra något ... då känns lördagen lagom lång och vilsam.

Flyg, tåg eller båt?
Jag är flygrädd, men samtidigt är ju det ett smidigt sätt att ta sig fram. Inom Sverige åker jag gärna tåg. Båt är också smidigt. Över till Danmark till exempel. Men havet får helst vara spegelblankt. Annars blir jag lätt sjösjuk.

Din bästa egenskap?
Som också är min sämsta. Ambitiös.

Vad är din huvudsyssla i dag?
Jag jobbar heltid som lärare.

Vilket är ditt bästa inredningstips?
Att inte övermöblera ett rum. Att försöka skapa en harmonisk helhet där färgerna går igen och belysningen är rätt.

Men annars skulle jag vilja säga bokhyllor fulla av böcker - en läsfåtölj och bra sällskapsytor.

Hur ofta städar du toaletten?
Skoj fråga! Jag har toalettfobi så jag städar helst inte toaletten. Överlåter med varm hand på Chris.

Vilken är din favoritfilm utav Astrid Lindgrens filmer?
Barnen i Bullerbyn. Det är också favoritboken av Astrid Lindgren. Tätt följd av Ronja Rövardotter.

Hur ser din morgon ut hemma hos dig?
Det beror på om det är vardag eller helg. En vardagsmorgon gör jag mig i ordning och sedan dricker jag kaffe och äter en äggröra samtidigt som jag läser några sidor ur min bok. Så snart frukosten är uppäten kör jag i stället igång en ljudbok och sedan går jag till jobbet - fyrtiofem minuter.

Är det helg tar jag det lugnt. Jag dricker kaffe, bloggar, läser bloggar, skriver, läser ... När andan faller på gör jag min äggröra och dricker ännu mera kaffe. Sen kanske mannen vaknar.


söndag 9 oktober 2016

desigual


Jag är absolut inte den färggladaste kniven i lådan. Trots det är Desigual ett av mina favvismärken. Dock gillar jag deras nedtonade kläder bäst. Som här. Det är endast den svagt klockade kjolen på klänningen som är röd. Men klänningen känns ändå diskret. 

Just nu är det rea hos Ellos och klänningarna jag visar är nedsatta med 30% och topparna med 25%

smolk i bägaren - hon sparkade hunden -


Igår kväll valde vi att bylsa på oss och gå Light's in Alingsås. I år är temat Upplysningen och FN:s globala hållbarhetsmål. Vi gick tillsammans med några vänner. Mycket trevligt och fint. Det var massvis med folk ute. Perfekt tid att gå - när löven fortfarande sitter kvar i träd och buskar och skapar effekt i ljusinstallationerna. 

Här (bilden nedan) doftade det underbart från kanelbullar. Det var nämligen många som ser det här projektet som ett sätt att tjäna extra pengar. Lite varstans hade ungdomar ställt upp små bord där de sålde kaffe och bakverk längs vägen.


Det enda smolket i bägaren var när jag hade stannat till på bron för att ta det här kortet. Det var massvis med folk, trångt och dessutom många hundar. Alvin var såklart med på promenaden och han hade fullt upp med att ha koll på hundar bakom, framför och vid sidan. Vi har inte riktigt fått ordning på hans nervositet och stress så fort vi går någonstans bland folk. Han är och förblir, liksom jag, en riktig lantis.

Hur som helst, jag hade precis tagit bilden och stoppat tillbaka telefonen i fickan och skulle till att ta ett steg framåt (Alvin stod mellan mig och broräcket) när det passerade en hund vid sidan av oss. Precis när jag tog mitt steg fram bestämde sig Alvin för att hoppa framför mina ben mot hunden. Ägaren lyfte upp den i sin famn - bra. Men så hörde jag någon annan i klungan av människor utbrista; Hon sparkade hunden! Såg du, hon sparkade hunden!

I folkmängden såg jag inte vem det var men jag blev väldigt ledsen. 


lördag 8 oktober 2016

de små tingen

I går var en bra dag - för jag har fått påbörja två nya böcker. Det är samma kvillriga känsla som på julafton. På väg hem lyssnade jag till Birgitta Bergin's En oemotståndig affär och väl hemma började jag läsa Nora Robert's En förtrollad ö. Och så lite kaffe på det ... åh, ljuvligt.

Det är rätt ofta som det är de små tingen som utgör allt det stora.



Engla har övernattningsgäster på besök. I går kväll belamrade de tevesoffan en stund och då satt jag i köket och läste. När soffan sedan blev ledig somnade jag ögonblickligen mot Chris' axel. Det är en äkta fredag det!

Idag väntar jobb. Jag och Indra ska gå och dela reklam (inte mitt jobb förvisso men jag går med på rundan) och sen ska jag röja undan lite lärarjobb aka planera en bildlektion.


fredag 7 oktober 2016

classy höstlook

Kortdag på jobbet - inga möten eller planeringar eller trams efteråt. Däremot blev jag stående ett tag och pratade med min kollega på väg till hennes bil, men det var bara trevligt. Sedan gick jag vidare till biblioteket och lämnade tillbaka några böcker, lånade till eleverna och därefter mot Kungsgatan för att shoppa för jobbets räkning. När jag kom hem ägnade jag mig åt lite planering i alla fall. Det är ju så. Att tiden inte räcker till ... så trots kortdag blev det ändå ganska många timmar utöver. Men snart är det lov och då plockas tiden ut. Äntligen!


Lindex har fått in mycket snyggt nu i höst. Ni som känner mig vet att jag älskar svart, lite vitt och gråskalan, men så här års addar jag gärna lite puder- eller gammelrosa också. Som en extra varm twist.

Gillar de uppklädda officebyxorna som ändå tycks så sköna. Har sett dem i skyltfönstret vid ett par tillfällen, inte minst idag, men har inte hunnit inom för att prova dem. Är dock fasligt sugen ...

~ ett helt adlink-fritt inlägg ~


torsdag 6 oktober 2016

när livet börjar om

Jag är ett stort fan av Lucy Dillons böcker som jag tycker är välskrivna och småmysiga feelgood. Skönt att krypa upp i bästa läsfåtöljen och plöja några kapitel.

Eller som jag gör denna gång, ta promenader med boken i lurarna ...


När livet börjar om handlar om Alice, som råkar ut för en olycka på väg till hotellet The Swan som Libby äger tillsammans med sin make och svärmor. Varför Alice är på väg just till The Swan är och förblir (i alla fall en bra bit in i boken - jag har inte riktigt läst ut den än) en gåta. Efter olyckan tappar hon minnet och minns bara sin barndom och tidiga tonår. 

Långsamt börjar dock minnet att klarna och så småningom går det upp för Alice att hon har en pojkvän, men också att hon är bekant med Libbys svåger, Luke. En bekantskap som hon inte har någon aning om - eller vad den betyder. Dessutom visar det sig att hon har haft en älskad hund (Dillons böcker har alltid ett stort fokus på hundar).

Samtidigt sliter Libby med hotellrenoveringen och att klappa sin svärmor medhårs i takt med att hon brottas med de ekonomiska förluster som hennes man försatt dem i ...

onsdag 5 oktober 2016

full agenda

Och så kom hösten med besked.
Det är kallt som rackar'ns nu när jag rastvärdar ... jobbets vinterjacka har åkt på och vantar likaså. Inte galet egentligen, inte med tanke på att vi är i oktober. Men för bara någon vecka sen var det nästintill shorts som gällde.


Det är i vanlig ordning en fullspäckad agenda. Det där med rast har inte hunnits med någon dag denna vecka och i dag är det bara en liten snabb mellanlandning här hemma innan jag strax ska tillbaka till jobbet för att ha föräldramöte.

Nu duschen ... fast en powernap hade varit att föredra.


tisdag 4 oktober 2016

sponsrad video: let's talk

Läkerol makes people talk - det är välkända ord. Men den här appen - Let's Talk ... den har verkligen alla möjligheter att få människor att prata och att utvecklas språkmässigt.
Vilken bra uppfinning.
Inte bara för språkutvecklingen, utan också för integrationen och möjligheten att träffa och lära känna andra människor. Kommunikation är källan till samspel och förståelse och bekräftelse. Fungerar det inte eller är ett hinder blir det jobbigt. I mitt arbete har jag mött många nyanlända, både elever och vårdnadshavare. Ibland har vi fått använda oss av översättningsappar eller gått via kontaktpersoner, men den här appen verkar kanon tycker jag. Ett snabbt sätt att närma sig ett nytt språk och nya bekantskaper.

Fint, tycker jag.

Här kan människor som kommer nya till Sverige chatta med andra som bott i Sverige en tid eller alltid och kan språket okej. Perfekt och genialiskt.

 ..

~ Let's talk - i samarbete med Läkerol ~ 

06:00

06:00 slår jag upp portarna till skolan.
Varje dag.

Ibland kanske det låter som om jag gnäller över att börja så tidigt, men eftersom jag i min tjänst, på mitt avtal "måste" jobba några timmar på fritids varje vecka avverkar jag bra mycket hellre dessa timmar på morgonen än lägger dem på eftermiddagen. Så segt.



Mitt huvudfokus, så väl som mitt hjärta och intresse, ligger i undervisningen så det är där jag bränner all min energi. Jag älskar skola och undervisning. Men tappar bort mig själv på fritids. Alla är vi olika.

Optimalt vore att ha ett annat avtal så att jag kunde lägga ännu mer krut på undervisning och förbättra den, men det är bara något jag kan önska ... 

söndag 2 oktober 2016

första dagen på jobbet

I dag hängde jag (och Alvin) med Indra på hennes första dag på jobbet.
Hon har blivit reklamutdelare. Ett slitsamt jobb, tycker hon själv - och jag kan hålla med om att det är rätt tungt. Långa sträckor att gå med en tung reklamkärra att släpa på. Många trappor att springa upp- och nerför ... för att inte tala om att hålla koll på alla adresser och pricka av.




Det kommer att gå lättare för varje gång, naturligtvis. Så snart vi får in rätta knycken och kan utdelningsrundan utantill. Då kommer det att gå fortare. Nu var timpenningen allt annat än acceptabel. 75 kronor för två timmar. Nästa gång hoppas jag att vi hamnar på 1,5 eller ännu hellre 1 timma. 75 kronor i timman, som 13åring är okej. Även om man sällan är nöjd. I första hand handlar det om att lära sig att göra rätt, ta ansvar, jobba och tjäna egna pengar. Få in känslan för vad saker och ting kostar i förhållande till inkomst. Som en pizza till exempel. Det går en hel veckolön.

jag håller med

Gårdagen var händelserik på ett positivt sätt.
Ibland när det blir för mycket på agendan en ledig dag blir jag stressad, trött och allt är bara en jobbig känsla av att inte få välbehövlig vila och rekreation. Men i går var det en perfekt balans. Lagom mycket så att dagen i stället kändes rolig och extra lång.


Först var vi en stund på Liams och Englas skola där det var loppis, bollkastning, ansiktsmålning ... Barnen var där själva en stund, men sen kom vi förbi och kikade runt lite. Indra var på handbollsmatch. Den andra matchen i serien och av totalt två har de nu två vinster, så det har börjat riktigt bra för tjejerna. Himla kul med en trendvändning. 

Jag är inte den som lagar mat till vardags, men i går var det jag (och Liam) som huserade i köket. Fixade pajer och roddade inför kräftmiddagen senare tillsammans med en vän-familj. Pappan där tränar 07-orna tillsammans med Chris och deras tvillingdöttrar är bästisar med Engla. Himla mysigt.

Hann också med några stunder av läsning lite här och lite där. Engla tyckte att vi skulle spola tillbaka tiden och ta samma lördag igen och jag är beredd att hålla med henne.

lördag 1 oktober 2016

inom ramen

Så skönt med helg. I slutet av jobbveckan gjorde jag faktiskt så att jag gick och la mig redan strax efter sju för att få ordentligt med sovtimmar. Åtta och en halv ungefär, skrapade jag ihop, men var fortfarande gräsligt trött hela fredagen. Trött och stressad över att dra hela lasset själv, men samtidigt är det så fantastiskt roligt och utvecklande. Det är inte det att jag går upp tidigt - det är att jag inte har tid som gör mig så hjärntrött. Efter jobbet åkte jag direkt och handlade till middagen i kväll och satte sedan igång att städa. Tröttheten försvann tack och lov. Planen med "extra sovrimmar" var ju att inte behöva ägna helgen åt att sova mitt på dagen!


I kväll ska vi äta kräftor - äntligen - och innan dess är det både jippo på de yngsta barnens skola samt handbollsmatch. Sen håller vi på att planera vad vi ska göra under novemberlovet. Det är ju snart dags. Himla skönt. Jag känner att jag mest bara behöver och vill få utrymme att andas. Bara vara. Läsa, ta promenader, skriva, spela spel ... 

Men sen väntar en del jobb i helgen också. Den där tiden som inte finns och saker som inte hinns inom ramen för arbetstid. Men som ändå, på något vis, måste göras ...