måndag 30 maj 2016

utomhusritt


I helgen har det blivit mycket ridning. Ren rekreation, de där hästarna. Jag kan må hur piss som helst innan (pms eller stress eller vad det nu kan tänkas vara) - allt det där släpper i stallet, bland hästarna. Inte för att jag nu brukar må piss, haha, men i helgen var jag i en riktig pms-svacka, verkligen. Det är så jobbigt när det sker. Jag vet, innerst inne, vad det beror på, men det går ändå liksom inte att komma runt eller förbi känslorna. Så är det, några dagar i månaden. Men här ... bland hästar, i natur, med familjen, i träning ... mår jag toppen trots allt.



Visst ser det så himla mysigt ut?! Jag hade mer än gärna sadlat mig en egen häst, jag också. Så mysigt att rida ut. Det är det allra bästa och ger en sån fantastisk frihetskänsla och lugn i sinnet. 

Det var visserligen väldigt härligt och mysigt att följa med som fotgängare på uteritten också. Förresten har jag på "gamla" dagar börjat bli lite hästrädd ... inte rädd, men ändå lite sjåpig. Lite, alltså. Lite, lite ... men ändock. 





söndag 29 maj 2016

adoptera en mamma

Idag är det morsdag. Jag önskar mig kramar av mina barn och kanske att de självmant hjälper till att tömma diskmaskinen. Nåt sånt. Jag som har lyckan att ha tre barn. Det största i livet. De har redan gett mig allt jag önskar.

En dag som denna vill jag också fira men har inga kramar eller någons diskmaskin att tömma.



Men det går att adoptera en mamma och ge bort en present!  Unicef har ett morsdagpaket men även andra gåvor som räddar barns liv. Det allra bästa som en mor har. 

Mor, lilla mor ... 

lördag 28 maj 2016

en lördag, helt enkelt

Vi började dagen på gymmet och sedan raka vägen hem till stöket hemma. Innan jag ens tänkt tanken på en skön dusch började jag städa och röja ... Jag som alltid brukar gå all in och vara duktig med det jag tar mig för är verkligen dålig på att städa. Med en ljudbok i lurarna är sysslan i sig inte särskilt tråkig. Det är bara det att jag inte kan. Jag tappar fokus. Plockar lite här. Lite där. Ser tillslut inte röran för all röra!

Vintage photo of a beautiful purple flowers 4

Nu ska jag i alla fall slänga in en maskin tvätt i tumlaren. Det vet jag hur man gör. Och sedan ska jag ut i växthuset och rensa lite ogräs.

Chris har åkt iväg på ungdomsledarträff och blir borta resten av dagen och kvällen. När jag är klar i växthuset och när jag "försökt" städa en stund till och efter duschen sen tänker jag krypa upp i soffan och läsa. Eller skriva lite kanske. Vem vet.

fredag 27 maj 2016

balanserad

Terminen är på upphällning. Det är mycket nu. Mycket som ska hinnas med. Saker som ska avslutas och saker som ännu inte är påbörjade ... bara att glömma förstås, men sen ... fokus på nästa läsår. Material som ska ordnas med, struktureras, fixas fram, en läsårsplanering som ska göras i grova drag och läromedel som ska väljas ut och beställas. På det en massa möten att gå på och ... det är inte konstigt att ögonen gick i kors och jag somnade i soffan redan vid sju i går kväll.


Men innan jag somnade var vi en sväng på gymmet. I dag blir träningen bara en massa promenader med ljudboken i lurarna. Fantastisk avkoppling på alla sätt och vis. Nu har jag mellanlandat hemma för några muggar kaffe innan det är dags att åka till stallet. Avkoppling det också.

Det här med balans i tillvaron. Jag tror att jag nästan har den.

onsdag 25 maj 2016

min alldeles egna klass

Efter dagens lektioner och möte har jag mellanlandat hemma för att tanka energi och fräschör innan jag strax ska bege mig tillbaka till skolan. Idag är jag spänd, nervös och förväntansfull. Jag ska nämligen välkomna min alldeles nya klass och elevernas föräldrar. I takt med att kollegor (mer erfarna) har och kommer att sluta, vilar nu huvudansvaret på mina färska läraraxlar och det känns stort, roligt, spännande, utmanande ...





Faktum är att inte bara klassen är helt ny för mig till kommande läsår. Även min närmsta kollega kommer att vara alldeles nyanställd (och förutom anställningsintervjun blir det här första gången jag träffar henne). Ja, faktiskt känns hela kommande organisations lilla arbetslag som nytt och ungt. Det är jag, som arbetat i ett år här på skolan och min nyanställda kollega som kommer att teama i förskoleklass. Och så har vi min kollega på fritids som arbetat två år på skolan och till henne kommer också en nyanställd kollega ... Men!, jag och mina båda kollegor som kommer arbeta på fritids i höst har alla tre arbetat tillsammans förr på en annan skola och är således före detta kollegor med varandra. Men här på skolan är allt nytt. Det kommer att bli bra och roligt.

Nu sätter vi ribban. Ett nytt läsår har börjat i och med kvällens föräldra/elevmöte. Min alldeles egna klass. 




lördag 21 maj 2016

podcasts, ljudböcker och snöbollar

Det finns bara en nackdel med att gå upp 04:30 eller 05:30 på vardagarna för att jobba arla och sedan sluta tidigt. En enda. Och det är att jag, som annars inte heller är en kvällsmänniska, såklart blir ännu tröttare. På vardagarna ser jag det inte som ett jätteproblem att jag lägger mig tidigt men när fredagskvällen kommer är det lite surt att förvandlas till en trött trasa.

Vi beslöt oss att hoppa över vår inplanerade lunchdejt utan tog oss direkt till gymmet och inledde därmed helgen med fredagsfys (den bästa inledningen på helgen). Anledning till den skippade lunchen var att vi skulle till stallet och träffa Snöbollen lite senare och ville ligga i fas rent tidsmässigt ...


Gällande mina favoritpodcasts ligger jag inte i fas ... eller det beror förstås på hur man ser det. För jag har precis lyssnat klart på de senaste avsnitten ur Träningspodden och Wahlgren&Wistam ... på gymmet fick jag panik och tryckte igång Lärarpodden som värsta arbetsnarkomanen. Intressanta samtal förvisso, men jag vet att det är en balansgång. Jag skulle lätt kunna jobba även (mer) på min fritid så Lärarpodden kommer jag inte att återgå till ... tror jag.

I stället laddade jag ner appen Elib för att kunna låna ljudböcker via mitt bibliotek. Jag har funderat på att prenumerera på typ Storytel men jag anser inte att det är värt att lägga den summan varje månad. Inte i dagsläget i alla fall. Utbudet på biblioteket är inte jättestort, så framtiden får väl utvisa hur jag känner då.

Tips på bra podcasts tas tacksamt emot. Vad lyssnar du på?


Och så var det ju det där med stallet och dejten med Snöbollen. Som vi trots påminnelse på telefonen (underligt nog larmade den aldrig) glömde bort och besvikelsen som sköljde över mig var stor a la PMS och resten av kvällen var lite lipig. Jag tänkte på Snöbollen som stod där själv i sin box och ... Ja, för hans det ordnade det sig, men det var ju så snopet alltihop. Du som älskar hästar förstår ju att man inte tackar nej till en chans att få umgås med dem. Men så är det ju. Med PMS-känslor ... Nu var det ju min besvikelse kopplat till att göra Engla besviken för att vi hade glömt hennes lektion. Hon tog det dock lugnare än jag. Mycket lugnare! I stället blir det stallet på söndag, i vanlig ordning, och en ny chans nästa fredag. Har lagt in minst fyra påminnelser i telefonen ang. det och hoppas att någon av dem larmar!

tisdag 17 maj 2016

tvångstankar och träningsglädje

En hel del av min träningsglädje ligger i variation. Även om jag kanske inte tränar särskilt variationsrikt (jag tar mina dagliga PW:s, kör min träningsapp och tränar cardio och styrka i gymmet med ungefär samma upplägg varje gång) kan jag ändå välja vilken väg jag går eller vilket fokusområde jag ägnar mig åt i styrkehörnan på gymmet.

En stor del av träningsglädjen ligger också i att totalt kunna släppa alla tankar, eventuell stress och sedan känna alla endorfiner rusa genom kroppen. Att få go'härlig träningsvärk, bättre sömn och en more fit kropp är också något som driver mig och ger träningsglädje och engagemang.

Men variationen ...


Ack så viktig. De flesta av mina PW:s är förlagda till- och från jobbet och det är främst från jobbet som variationen kan ske. Här är jag naturligtvis lite låst till start-mål men det finns ändå en rad olika vägar att välja mellan, alla på en höft så där lika långa. Jag väljer helt enkelt utifrån humör, om jag har sällskap hem av Chris, ska vägen förbi träningshallen eller om jag behöver stödhandla något på Ica ...

Men till jobbet är jag en obotlig vanemänniska. Även om jag är morgonmänniska går jag hemifrån så tidigt att jag inte är riktigt vaken än och helst vill jag kunna lägga stegen exakt på samma punkt som dagen innan. Jag går på alla K- och V-brunnar jag kan hitta (jag vet, stört beteende a la tvångstankar, men så är vi nog lite till mans ... tror jag) men även andra markeringar i vägen. Så till den milda grad en vanemänniska där allt går på rutin och erfarenhet och härom morgonen var jag bokstavligen nära att gå rakt in i en skylt med 

Gående hänvisas till andra sidan


och för en stund rubbades allt i min värld, haha. Jag var nästan framme vid jobbet och fick göra en lov runt vägarbetet utanför ...

söndag 15 maj 2016

en ny förälskelse

Jag har helt tappat begreppet om tid men Engla har ridit i ... två år nu? Ett? ... Nej, två ..? Jo, två år ... tror jag. Men hur som helst. Vilken enorm utveckling det har skett. I rasande fart. Från tvärstopp och stillasittande om hästen framför segar eller stannar, till att i trav kunna lägga volter och hålla tempo lektionen igenom. Tryggheten i sadeln i såväl skritt och trav som i galopp ... och nu galopperar de flera varv på fyrkantspåret tillsammans i grupp. Det är så härligt att se. De senaste lektionerna har de dessutom börjat öva hoppning.


Engla har fått en ny, eller en till, förälskelse i stallet. Förr var det Chappe, och Chappe alone som gällde så fort det var dags att önska nya hästar. Chappe är också den häst hon oftast fått rida, men för utmaning och inlärning har hon såklart fått prova på en rad andra hästar och ponnyer också. Men Chappe har liksom varit grunden till all tillit och trygghet.

Till nu!


Nu är det Snöboll som gäller. En underbar häst på alla sätt och vis (förutom att han bet mig i knät igår) och han är både supermysig att pyssla med och härlig att rida på som lyssnar till minsta lilla hjälper. Han och Engla är verkligen ett bra team. 

Igår hängde hela familjen med till stallet och Indra fick gosa häst. De andra två försökte hålla lite distans då de är allergiska men Snöboll gjorde sitt bästa för att gosa med dem också. Och det blev som jag trodde ... all smärta som glutenmisstaget gav mig "försvann" i stallet. Hästar har en sån bra effekt på lyckohälsan. 

Nu är Engla och Chris på handbollsträning och jag ska strax peta i mig lite äggröra och göra mig i ordning för gymmet dit vi drar så snart de är hemma igen. 


lördag 14 maj 2016

gluten + smärta = sant

Ibland efter ett riktigt hårt och härligt träningspass kan jag lära känna "helt nya" muskler via träningsvärken. Härligt! Idag när jag vaknar kan jag inte skylla på träning tyvärr men bekantar mig ändå med många av kroppens muskler "tack vare" gluten som jag råkat få i mig. Har ont överallt! Och det är inte en härlig smärta så som träningsvärk ändå är.

weheartit

Smärtan efter att jag har ätit gluten yttrar sig i en molande kraftig värk och ger försvagade orkeslösa muskler och trött sinne. Jag är så ledsen och besviken över att jag slarvade med innehållsförteckningen på bönpastaförpackningen. Men gjort är gjort ... 

Idag väntar en tur till stallet. Att gosa med hästar verkar lenande för smärta. Och så ska jag och Chris till gymmet i hopp om att träningsvärken ska maskera den här andra smärtan. Men först en massa latte och lite läsning ...

fredag 13 maj 2016

en ask bomull

Fredagen kom som alltid som en ask stoppad med mjuk bomull att hoppa ner i, gosa runt och så småningom somna sött i ... en ask aka tevesoffan alltså. Jag ska bara skjutsa ner Chris till city (han ska ut med ett gäng kollegor), ta emot några övernattningsgäster och sedan tänker jag parkera mig i soffan med en bok! Fast först kanske jag ska ta en dusch ... om jag ooooorkar.


Helgen bjuder annars inte på så många planer. Det blir gymmet och stallet men i övrigt ser jag fram emot att mest bara få softa runt efter en intensiv, men bra, vecka med många och långa promenader. Benen och fötterna känns trötta och onda. De ser fram emot högläge. Och resten av kroppens alla muskler ser fram emot några riktigt hårda pass i gymmet. Nu när träningsvärken "äntligen" har lagt sig sedan sist. 

torsdag 12 maj 2016

bönpasta

Det glutenfria utbudet har de senaste åren expanderat på ett positivt sätt. Från att ha varit torftigt och ... tråkigt med dålig smak och konsistens har det utvecklats till ett utbud att botanisera i och finna favoriter bland. Pasta har länge varit något vi dragit oss för att köpa och tillaga (lchf blev räddningen ett tag då vi åt väldigt strikt efter den kostidén) men nu finns där riktigt bra alternativ även där. Liksom bland knäckebröd till exempel. Visserligen äter varken jag eller Chris särskilt mycket bröd eller pasta men ibland är det skönt att ha det som alternativ eller tilltugg.

Jag kan ibland bli så vansinnigt sugen på rostat bröd och marmelad till söndagsfrukosten på samma sätt som jag kan få cravings efter pastapesto.

den här pastan är helt glutenfri!!!

Och nu finns bönpastan!
Naturligt glutenfri och så god och mättande!!! Utropstecken, utropstecken ... och det känns som om jag äntligen äter pasta på ett nyttigt sätt. 

Dock - vill jag uppmärksamma, att det går att ta miste bland bönpastan i hyllorna i affären. De står bredvid varandra, alla paket och nu råkade vi köpa på oss bönpasta som vi (självfallet) trodde var helt fri från gluten. Men efter att ha ätit kunde vi konstatera att den även innehöll durumvete. Illa illa.

Det är så konstigt. Chris har celiaki men jag tål inte gluten även om jag inte har någon intolerans (?). Min kropp blir sjuk. Jag får ont i leder och muskler, känner mig svag och får inflammationer. Som ett brev på posten. Så trist att vi nu råkat få i oss gluten. Efter det här missödet kommer vi alltid att vara ytterst noga med att alltid kolla efter den här symbolen 



när vi handlar och så hoppas jag att giftet försvinner ut ur kroppen fortare än kvickt. Även om läkarna fortfarande gnuggar de grå är det i alla fall skönt att jag har funnit en kosthållning (inget gluten!) som fungerar för mig. 

tisdag 10 maj 2016

fyra dagar

Vilka härliga dagar vi har haft! Tänk, hela familjen lediga tillsammans i fyra dagar. Som en försmak av semestern och en underbar chans att samla upp lite energi och därtill hinna göra en massa saker som sovmorgon, tvätta undan alla vinterkläder, sitta på altanen i solen och läsa, museum, middag ute ... 

apple/gingerdrink to die for, såååå god
Även om långledigheten tog slut fortsätter sommarvärmen att hålla i sig och det är som om jag dragit lite lätt i handbromsen. Hjärnan går lite trögt lojt så där och kroppen njuter av uppmjukande värme. Det bästa är att kunna plocka med sig planeringen hem och sitta en stund i solen med en latte och i sällskap av mannen och jobba!






söndag 8 maj 2016

livbojar

SAKTA IN

Vilka härliga sommardagar vi har fått, så lägligt nu vid långhelgen dessutom. Men sen får det gärna bromsa in igen till härlig vår. Är rädd att, om det blir sommar redan nu, så kommer resten av årstiden regna bort. Långsam tack, nice and easy. För såna här dagar vill jag kunna fylla min semester med!
Samtidigt är det så konstigt för mitt i allt det underbara är jag lite tudelad. Till sol, till värme och till ljuvligheter ... Jag blir alltid lite sorgsen ... mitt i att ha det jag vill ha. Ledighet tillsammans med familjen, med sol och värme. Det är underbart. Men så fastnar jag i tänket att allting tar slut ... 

Jag känner mig pigg på samma gång som jag känner mig trött och lite urlakad på energi (kan man göra det? På samma gång?). Jag antar det. Eftersom det är just vad jag förnimmer. Hur som helst, det är kanske inte så konstigt eftersom mina järnvärden och reservdepåer var nere på obefintligt för inte så länge sedan och vägen upp till normala/bra värden säkert är både lång och krokig. Två steg fram, ett bak ...

Vill mer

Vårens lediga dagar som ligger strösslade likt livbojar är räddningen mot terminsslut och semester. Jag vill till gymmet och det går inte att skylla på att logistiken inte går ihop, att det är mycket nu, för det stämmer inte. Men orken. Orken finns inte där mer än till dagliga långa promenader, som visserligen är gott nog. Väldigt bra dessutom, eftersom jag för det mesta nästan alltid snosar på 20 000 steg om dagen. Men ...! 


När jag tar min andra stora mugg latte till frukost kan jag ändå inte låta bli att sakna gymmet och träningen. Med en djup klunk försöker jag svälja ner stressen och ja, det dåliga samvetet. För vad? För att jag inte tränar styrka fastän jag vill. Men ... inte orkar. 

Endorfiner, ja tack amen

Igår blev det dock en tur dit. Äntligen! Körde först 30 minuter på löpbandet. Hade tänkt att bara värma upp för att sedan fokusera på styrka men det gick av bara farten. Stegen. Sedan höll jag fokus på rygg/axlar/armar. Kändes helt galet att lämna 24C och strålande sol för att äntra gymmet men det var så härligt. Folktomt nästintill och känslan när endorfinerna fyllde kroppen ... oemotståndligt! Speciellt som jag känner mig lite ledsen. Det där är en känsla som kommer och går helt utan anledning, egentligen, Men det är en tanke om att allt bara rinner mig ur händerna. Livet. Tiden. Och så blir jag sorgsen. Men träningen hjälpte upp.

Efter det här passet hoppas jag på att det blir till en vana igen. Till något roligt, lustfyllt och energigivande med minst två/helst tre pass i veckan. Det gäller bara att planera veckan. Kolla kalendrar och synkronisera. Det är roligast att träna tillsammans. 



lördag 7 maj 2016

maritiman

Direkt efter frukost igår (vilket blev rätt sent eftersom vi är L. E. D. I. G. A) åkte vi till Göteborg och Maritiman's fartygsflotta vid Packhuskajen. Jag tror mig minnas att jag var här som barn (?) och har pratat länge om att låta våra barn få upptäcka spänningen i att få utforska och upptäcka alla fartyg. Vi tycker alla att historia och det militära är ett intressant område att fördjupa sig i och fantisera om.


Fladen var det fartyg vi mönstrade på allra först. Det är ett fyrskepp som var bebott av 8 besättningsmän i stöten som var ute till havs/tjänstgöring i 4-6 veckor! Stationerade först vid Hävringe och sedan vid Ölands rev innan hon flyttades till Fladens rev. Fascinerande att tänka på att fyrskepp var stationerade runt om Sveriges kust innan de ersattes av bottenfasta fyrar. Ett sådant arbete. Slitsamt, ensamt, långsamt (?), trångbott och sjösjukt ...



Nordkaparen, utbåten, var enligt mig mest spännande, men också väldigt klaustrofobisk. Så trånga utrymmen! Tänker mig att det krävs ett alldeles speciellt psyke för att klara av att tjänstgöra på en ubåt. 



Från jagaren HMS Småland hade vi en magnifik utsikt över hamninloppet och både jag och Engla klappar oss på axeln för att vi vågade klättra enda längst upp, så höjdrädda som vi är. 

Jagaren Småland är det största musealt bevarade örlogsfartyget i Skandinavien. Besättningen i fredstid var 272 man, kojerna låg tätt, tätt, sanitetsutrymmena var små och äckliga ... undrar hur det var? Ska vi mönstra på?


Aj aj Kapten!






torsdag 5 maj 2016

första gången

De första svalorna har anlänt (vi såg dem i stallet i söndags) och det ilar till i sommartarmen ... du vet, där sommarkänslorna bor och liksom kvillrar till ibland och gör sig påminda trots att det fortfarande ännu är vår. Men vi tjuvstartar lite. De första jordgubbarna för i år har slunkit ner. Du vet, när man kunde köpa en ask underbar doft på Ica för bara tio kronor. Jordgubbar som inte smakade ... sensation direkt, men ändå var just - jordgubbar! Och fina att se på.

Det är kortvecka och vi landar i bomullsmjuk helg och jag tänker att det borde vara kortvecka oftare. Minst ... minst en gång i veckan.

 


tisdag 3 maj 2016

viloboosta

Måndagsvana

Hej, här sitter jag.

Det har varit en intensiv vecka ... höll jag på att skriva, hehe. Det är bara tisdag! Men det är kortvecka och därav har jag siktet inställt mot helg. Bara en dag kvar! Hela torsdagen tänker jag sitta och läsa min underbara bok jag precis påbörjat. Hyresgästerna av Sarah Waters som är en ren och skär själshälsoboost. Förövrigt tänker jag spendera delar av den här kvällen med samma bok, men först ska logistiken fixas. Liam ska till scouterna och det är jag som är chaffis ikväll - jag som annars mest bara brukar åka med för en stunds vila och terapi i bilen, men nu ska Chris iväg på möte så ... 

Den frånvarande lite sömniga blicken nedan är en annan vana, nämligen måndagsvanan då jag alltid efter jobb mellanlandar i träningslokalen och ser på när Chris tränar Engla och tjejerna i laget i handboll.

Att viloboosta mig själv helt enkelt. Ack så viktigt.



söndag 1 maj 2016

rafsa av fyrtio minuter

Något som kallas för Valborg

Och hur man bäst tar sig an fyrtio minuter.

Lördagen ägnades åt att läsa ut en bok (jag har kommit i en riktig bokslukarfas just nu. Det där går i perioder för mig, men just nu är det läsa, läsa jag vill), forcera tvättberget och rafsa av ett snabbt styrkepass på gymmet. Chris är mitt inne i sin jobbhelg så mellan sömn, middag och tillsammanstid hade vi inte så mycket tid kvar till träning. Men fyrtio minuter, hade vi bestämt oss för. En snabb uppvärmning på tio minuter på löpbandet gav en bra puls att äntra gymmet där jag i vanlig ordning ville hinna hela kroppen och därmed blev lite ... okoncentrerad kanske? Bättre vore om jag skulle inse att jag inte kommer att hinna utan i stället valde att fokusera på några delar. Men det är alltid samma visa! Så det blev ben/rumpa och rygg/mage (plus även lite armar) ... skärp mig! Det är som om jag bara fladdrar omkring på gymmet och inte kör någonting ordentligt.

Det var visst något som kallas för Valborg så gymmet var nästintill folktomt vilket är så himla skönt! Bland styrkemaskinerna var jag och Chris exempelvis nästan helt allena.

Och så första maj

Välkommen!

Idag kör vi på en repris tycker jag. På det mesta av det som lördagen bjöd på. Men vi träder in i maj som kanske är den sista vårmånaden ... eller den första sommarmånaden? Hur som helst. Livet är på väg tillbaka! Jag vill välkomna maj och lägga mörkret bakom mig.