fredag 29 april 2016

vattenmeloner

Det är bara att tacka och ta emot

Och sjunka ner i soffan med den där bästa boken.

Min hjärna kopplade inte riktigt på jobbet idag. Jag hade torsdagsfeeling men snacket och veckoplaneringen gick inte ihop med det (???) Vilket inte var så konstigt eftersom det är fredag idag ... redan! Vad säger man? Jag stämplade ut fortare än kvickt när klockan slog halv ett och nu har jag hunnit landa hemma med en latte och strax väntar soffan. Jag har en så himla bra bok på G och som jag vill få utläst nu. På samma gång som jag inte alls vill att boken ska ta slut.

Mineralvatten

På tal om ingenting ... på Ica säljer de minivattenmeloner ... eller mineralvattenmeloner som jag först läste. Det hade varit coolt. Tycker jag! Vattenmeloner som är så gott. Tänk då sparkling melon. Ännu bättre.


Diskodanceingfever

Let's dance.

Nu blir det alltså soffhäng i någon timma drygt innan det är dags att fixa med logistiken inför kvällens skoldisko. Chris jobbar och då brukar alltid Engla sova tillsammans med mig i vår säng, men nu ska hon sova över hos kompisar så jag blir helt själv. Men snällt nog har Engla lånat ut sin mjukisnalle till mig. Och Let's Dance blir jag också helt ensam framför i kväll ... Gissa om jag kommer att somna sittandes i soffan. I äkta fredagsanda! 

torsdag 28 april 2016

man hinner räkna till tio

Räkna till tio hundra gånger

Det är mycket nu. Väldigt mycket. Ibland på ett positivt sätt. Ibland helt övermäktigt.

Jag trivs med mycket på agendan och växer i mitt ansvar. Till en början, som lärare, tyckte jag att det var så oerhört svårt med alla dessa bollar i luften. Jag tyckte att alla kollegor hade koll och kom-ihåg när jag bara glömde allt ... Nu tycks det som om jag tränat upp en förmåga. På samma sätt som jag en gång hade så svårt att lära mig namnen på nya elever. Nu har jag en strategi för det. En som jag inte känner till, mer än att jag vet att den finns där.

Det jag inte trivs med är känslan av maktlöshet som ganska ofta faller över mig. Det är en negativ stress och där står jag helt handfallen. Jag vet inte hur många gånger jag räknar till tio. Hundra gånger minst. Idag brast det ändå och jag släppte på trycket i personalrummet. Men så tog rasten slut och i trappan ner var jag tvungen att torka tårarna för sista lektionens möte med eleverna. 

Always look on the bright side of life. Det är så skönt att man ändå kan flabba åt det (sedan) och raljera rått. En räddare i nöden. Det där skrattet. Men också gråten som lättar på trycket när det blir för stort.




Fullklottrad kalender och kom-ihåglarm på telefonen

Och så favoritsysslan ...

Ett annat sätt att skapa fokus är alla anteckningar som jag samlar på mig i min kalender, min telefon och på lösa lappar. Så här i slutet av en termin är det fullt fokus på överlämningssamtal, både för blivande elever och för elever som jag ska lämna ifrån mig. Det är utvecklingssamtal (första avklarat idag) och fokus på organisation, nyrekryteringar, läromedel, lektionsplaneringar (så som alltid) och så vidare. Djupandas! Promenaden till och från jobbet med en bra pod i lurarna är avkoppling Nummer Ett. Men favoritsysslan just nu är nog ändå att sova, måste jag säga. Den där balansen. Ack så viktig i livet, men extra mycket när det är annat som pågår runt omkring. Det där som jag gör mitt bästa i, men ändå inte riktigt kan påverka.

Den där inre hälsan

Fullt ös (med en broms).

Lika viktigt som det är att träna och äta rätt, lika viktigt är det att kunna balansera stress med total avkoppling. Att kunna ösa på för fullt och sen sluta för dagen och låta ledigheten omsluta i total harmoni. Så en god natts sömn (förhoppningsvis) på det och sedan en ny dag med energi ... om och om igen. Energi, energiförlust, vila och avkoppling som ger distans och så - energi, energiförlust, vila och avkoppling ... Och en framtidstro. Någonstans en framtidstro!

tisdag 26 april 2016

en snögubbe om våren

När vinterns driva smälta ner och dö ... och återuppstå


Det är vår. Det är för sjutton gubbar snart maj och maj är sommarmånaden nummer ett, muttrade jag för mig själv som ett tyst mantra i morse klockan 05:10 när det var dags för mig att bege mig av till jobb.

Envis som få, det är lite av mitt signum.

Således valde jag att, över min tunna flanellblus dra på mig en fleecejacka och täckväst. Inga vantar. Ingen mössa. Nej, för det är vår. Vår.vår.vår. Vår!

Övertydlig? Nej, inte jag




Hemma var det nollgradigt och när jag kommit halvvägs till jobbet öppnade sig himlen och formligen kastade ur sig snöflingor i en sådan iskall iver att hela jag täcktes i vitt och jag kom fram till skolan som en snögubbe. Alltså hallååå! Jag svor en tyst ramsa. 

Men sen kom solen och allt tindrade. Sen att kopieringsapparaten skrek

papperskvadd


ungefär sjutton gånger och att jag fick jobba över nästan en timma. Det spelar liksom ingen roll. Och nu är jag hemma, riset står på kokning och det blandas rester i såsen. Mat som nästan lagar sig själv vilket är helt perfekt eftersom Chris (kocken) inte är hemma och kan hålla ställningen. Att han inte är hemma ... annars hade dagen slutat i perfekt.

söndag 24 april 2016

äckligare än så

Jag avskyr toaletter så till den milda grad att jag skulle kalla det för fobi light och får kräkreflexer så fort någon (läs Chris) börjar retas och prata om toalettsitsar och dylikt spännande. För mig finns inget värre. Hua!

Jag läste en artikel i Sköna hem om 7 saker som är äckligare än en toalettsits. Det kan inte vara möjligt.


Och på tal om toaletter. Här sitter jag och sliter utanför en toalettlänga på gymmet. En mycket smakfull placering av dylik inrättning. Det är nog därför jag blundar så ofta när jag tränar styrka. 

lördag 23 april 2016

frågor och svar


Rund är också en form! sa...
Har du ställt dig frågan VARFÖR det är viktigt att du känner dig smal, för att du ska må bra..? 


Nej. I alla fall har jag inte djupanalyserat den tanken. Men! Jag tycker att smalt är snyggt. På mig själv och på andra. Smal = sunt smal alltså. Att vara helt utan muskler och former är osnyggt på samma sätt som det är ohälsosamt. Men smala kroppar är snygga att se på.

Är jag smal trivs jag med mig själv och jag känner mig hälsosam eftersom jag vet att borttappad underhudsfett, lovehandles eller kalla det vad du vill betyder att jag rör mig rätt och äter rätt.

Jag tycker också att jag har kontroll och presterar bättre om jag håller mig slank (och det där vet jag ju sitter i hjärnan och ja, jag vet också att den tanken kanske inte är så sund OM jag skulle tippa över kanten, men jag faller inte och det ger mig känslan av kontroll och att "jag-klarar-ta-mig-tusan-allt!!!).

Att vara vältränad, äta hälsosamt och hålla mig "sunt smal" handlar alltså om fåfänga = jag tycker att smal är snyggt och om den inre känslan av att prestera bra och ha kontrollen. Det låter helt sinnessjukt, jag vet, men så där har jag alltid känt. Dock är det viktigt att poängtera att jag inte avstår från att äta eller "unna mig". Och äter jag en kaka till kaffet på jobbet (om där nu finns glutenfria kakor) kan det hända att en blir två och jag får inga tvångstankar om att jag måste träna si eller så bara för att jag unnat mig. Däremot är mat ingen riktigt viktig del i mitt liv och är därmed ingen belöning eller bestraffning för mig. Happy.




Lina sa...
Det vore bättre att flytta fokus från lovehandles till att se till att man får i sig tillräckligt med näring.
Kroppen åker mycket lättare på förkylningar och grejer om det saknas näringsämnen. Varför inga mellanmål längre?
Plus än en gång - även om det är kul - stress är inte bra i långa loppet, och ja det är stress att ständigt va på språng!
Till slut orkar inte kroppen hur gärna än hjärnan vill fortsätta. Riskera inte att behöva bli sjukskriven - tänk hur jobbigt det måste va med hela dagar utan särskilt mycket aktivitet om du inte ens kan tänka dig att ta det lugnt en rast nu.

Jag får absolut i mig tillräckligt med näring så jag är bara glad att mina lovhandles försvann. De kom till för att jag hade några år av lättja där jag rörde mig lite för lite. Jag är väldigt sällan, för att inte säga aldrig, förkyld. Det var bra länge sedan sist, vilket bör vara en bra indikation på att jag får i mig rätt mängd näring. Perfekt. Varför jag inte längre äter mellanmål på jobbet beror på att jag inte jobbar då, utan min arbetstid är förlagd till morgon, förmiddag och tidig eftermiddag numer. Älskar't och vill inte byta bort det för allt smaskigt mellanmål i världen.

Min arbetssituation är svår att påverka. Jag, med mina kollegor äter pedagogisk lunch, vilket i dagsläget betyder att kasta i sig föda så fort det bara går innan det smäller. Men det bästa är att vi oftast har ett stort salladsbord att välja vid och lunchtallriken blir en överambitiös tallriksmodell full av näring.




znogge sa...
Ja, det där är verkligen en balansgång som tyvärr inte alla klarar av. Det blir lätt till en besatthet vilket jag har sett flera gånger genom mitt jobb. Även så unga killar som i tolvårsåldern har tränat för mycket och ätit för lite vilket naturligtvis är allt annat än bra. Själv blir jag lite skrämd av att ett smal och godkänt styr så mycket som det gör i dag.

Fem fastedagar låter väldigt mycket tycker jag. Med tanke på hur stressig min dag kan vara hade jag inte klarat mig utan att få äta en lunch i lugn och ro och sedan sitta ner en stund och bara koppla av.

Nej, jag har inte 5 fastedagar. Det var bara som vi skämtade. Och det var klokt av min fd kollega att hoppa av 5:2-tåget när hon märkte att hon inte kunde hinna äta sig mätt under skol/arbetsdagarna. Själv är jag alltid noga med att äta min äggröra bestående av två ägg med vispgrädde varje frukost, min kasta-i-mig-innan-det-smäller-pedagogiska-lunch för att sedan hoppa på middagen hemma sen.

Jag tränar inte för mycket eller äter för lite. Jag håller mig lagom och ser inte alls att jag skulle vara besatt eller i riskzonen för att bli. Jag vet, att om så skulle bli fallet, har jag livlinor runt omkring mig som skulle fånga upp mig och banka in sanningen i skallen på mig. Jag är rädd om mig själv.

Arbetssituationen ser dock ut som sådan att jag inte kan äta lunch i lugn och ro, men en (oftast) daglig rast på 30 minuter får mig att hinna andas och koppla av.



Lina sa...
Viktigt att sitta ner och äta samt sitta ner lr gå långsam promenad efteråt så att maten kan smältas. Kroppen som ständigt är på språng är inställd på det och matsmältningen får stå tillbaka. Men tar man det lugnt vid måltiden får kroppen en chans att jobba med matsmältningen.
Att stressa på även om det är kul är inte bra för kroppen i det långa loppet, vilket kan leda till utmattningssyndrom eftersom kroppen trots allt är stressad vilket inte är bra att ständigt vara.
Försök se över om du kan få sitta ner i lugn och ro på arbetet. Funkar inte det så bra så se iaf till att göra det hemma på kvällen sen.
Ta tid att ta hand om dig annars måste du helt plötsligt göra det när kroppen inte pallar alls!
Att känna sig fit tycker jag själv är en bra känsla - men det är inte samma sak som smal vilket är en hårfin gräns till undernärd.

Jag skulle mer än gärna vilja ta det lugnt vid måltiderna. Men det är inte jag som styr det, tyvärr. Vi är nog många som skulle önska detsamma ... Efter den pedagogiska lunchen går jag antingen själv på en halvtimmas rast (och får då sitta ner och smälta maten) eller så är jag ute och rastvärdar (där får jag röra på mig så att mat kan smältas). Perfekt. Men att vara lärare är att vara ständigt på språng. Can't help it.

På arbetstid är det främst på min egen korta rast som jag får sitta ner, men ja - på eftermiddagen och kvällen hemma sen är jag inte sen att sätta mig ner för att bara koppla av. Jag känner att jag är i harmoni. Jag känner mig glad och pigg. Jag har varit utmattad och sjukskriven för utmattningssyndrom tidigare så jag är lyhörd likt en blodhundsnos ... jag är inte ens i närheten av utbränd.

Okej. Mitt ord smal ska kanske ändras till fit, för det är vad jag menar. Fit = smal. Smal = fit. Smal för mig är inte undernärd utan en hälsosam, stark kropp full av muskler. Like!





fredag 22 april 2016

happy chocolate friday

Taccobuffé, Let's Dance, vin och choklad.

Jag har träningsvärk i rygg/rumpa/lår/hjärna. Nu är jag ta mig tusan värd att ha helg. 


ortorexi, vitsippshav och förtydligande

Anpassningsbar

Jag har verkligen landat i- och kommit in i mina nya rutiner med att gå till och från jobbet samt att ha mina arbetstider förpassade till morgon, förmiddag och tidig eftermiddag. Passar mig som handsken men det var ändå någon form av startsträcka. Inte så att jag var tvungen att nöta in en ny vana. På så sätt är jag väldigt anpassningsbar. Jag kanske inte alltid jublar högt vid förändringar men jag anpassar mig väldigt smooth in i dem. För det mesta. I alla fall de förändringar som ger en positiv effekt så som tidiga morgnar och långa promenader. Nu kan jag nästan längta efter- och känna ett behov av att gå ännu mera

19 456 steg

Till och från samt jobbet kommer jag upp i runda slängar 13 000 steg. Helt okej! Men idag ökades stegen på rätt markant eftersom vi gick på "utflykt" med klassen. Härligt vårväder dessutom, så det har varit en himla härlig dag.


Härliga hav av vitsippor. Den allra bästa tiden på året är NU!

Ortorexi

Efter mitt förra inlägg fick jag en hel del frågor och kommentarer. Folk som vill mig väl, uppenbarligen, men som kanske inte tolkade hela mitt inlägg korrekt. Eller i alla fall utifrån hur jag vill att det ska tolkas - från min verklighet. Jag kommer att skriva ett inlägg som svar och utveckla mig vidare. Det är intressant ändå, det där med vikt, smalhetsideal, hälsa, kost, träning och den där hårfina gränsen mellan att träna och äta sunt eller att hamna i någon slags ortorexi. Och där, vill jag förtydliga, är jag inte. På långa vägar. 

Ett förtydligande kommer således ... men nu mina vänner är det fredag. Happy weekend.

onsdag 20 april 2016

den omvända 5:2

Nöjd med min kropp!

Det är inte tvunget men jag märker att jag har tappat i volym (säkert i kilon också men eftersom jag inte äger någon våg går jag på känn). Mina lovehandles (om där nu fanns några) är borta helt. Dagliga promenader som har blivit min standardträning a la vardagsmotion samt det faktum att jag inte längre äter mellanmål på jobbet och därtill får lunch "på språng" = knappt hinner äta mig mätt i nuvarande klass, har satt sina spår. På jobbet är jag ständigt på språng. Ständigt! Och jag gillar det på alla sätt och vis. Förutom den där magsårslunchen förstås. Den kan ju kvitta och i stället bytas ut mot en (pedagogisk förvisso) lugn måltid. 

Vikten av känslan i kroppen.

Att prata vikt och kilon är lite av ett tabu där lagom är bäst, men ändå märker jag att jag är som mest nöjd med min kropp när den tappat lite i... volym. Där underhudsfett byts mot slankhet och kraft i musklerna. När jag känner mig smal. När magen är platt, kärlekshandtagen är borta, när benen har spänst och rumpan fått form. Nåja, man kan ju skulptera i det oändliga.


Hälsosam tanke.

Någon gång i livet har jag haft alltför stort fokus på mat och icke-mat och petat i mig så lite som möjligt. Löjligt nog hade jag ett tag som mål att väga 49 kilo men blev sporrad att gå ner ytterligare lite till vilket är osunt på alla sätt och vis. I alla fall i förhållande till min längd på resliga 169 cm. I dag väger jag tio kilo mer men är nöjdare än nöjd med min kropp och den inre hälsan. Men smal, för mig är det viktigt att känna mig smal. Först då mår jag bra. I dag är det en hälsosam tanke med ett hälsosamt driv. Men det är en hårfin gräns. En balansgång mellan sund och osund hälsosam och sjuklig. 

Den omvända 5:2

Jag, som jag skriver i min presentation av mig själv här i bloggen (läs flikarna) är inte mycket för dieter då diet för mig betyder en kortsiktig kosthållning med primärsyfte att gå ner i vikt. Där är inte jag. Jag är mer äta-rätt-kost-för-rätt-kropp-och-rätt-träningsmängd. Det har resulterat i en version av LCHF a la 5:2 Passar mig! Men för att återkoppla till vad jag skrev ovan. Att äta lunch på språng och sällan bli mätt ... En före detta kollega till mig åt efter 5:2 men fick sluta med det eftersom hon gick ner för mycket i vikt eftersom det där med matro bara är något väldigt diffust. Och det är lite så jag upplever det i dagsläget. En slags omvänd 5:2 diet där 5 står för fastedagar och 2 för helgens två dagar då det är fritt fram att äta i lugn och ro

Vi får väl se vart hän det brakar!



måndag 18 april 2016

paparazzi på gymmet och avgrundsgarv

Alltså. Jag bara älskar't

Nu ser jag kanske inte så där jätteglad ut på bilden precis, men oj vad jag skrattade på gymmet sist. Så förlösande urtidsroligt att jag bara dog. Litegrann. Verkliga avgrundsgarv. Småfnissar till och med nu, när jag tänker tillbaka på det.

Men på gymmet?

Jo. Lite otippad plats att skratta på kanske ...?! Men plugga i Wahlgren och Wistam - poden själv så ska du få se (jag började lyssna på deras pod förra året och gjorde mig därmed av med min podoskuld. När jag lyssnat klart på alla deras avsnitt blev det lite tomt och jag tänkte att jag aldrig skulle kunna hitta en pod att tycka lika mycket om. Men så snubblade jag över Träningspoden och älskar verkligen den. Också! Nu har jag lyssnat klart på alla deras avsnitt så nu är jag tillbaka på ruta ett. Med avgrundsgarv således). Alltså. Jag bara älskar't.


Det går ju inte att hålla sig för skratt

Först skrattade jag rakt ut på löpbandet så att Chris vände sig om, slet ur sina lurar och undrade vad jag höll på med - hade jag trillat or what? Men det hade jag ju inte. Och sen skrattade jag när jag satt och i någon av alla benmaskiner så jag tryckte på av bara farten och slet som ett djur. Ett skrattande djur. Så hysteriskt kul. Att jag själv var lite så där söndermosad i skallen av skön trötthet gjorde såklart inte saken sämre. Du vet ju hur det är när man är så där flamsigt trött att allt är kul och det inte går att sluta skratta. Precis så roliga är Wahlgren och Wistam när de pod:ar. Bästa duon. 

Och jag då?



Jo jag fortsatte att se så där lojt sur ut mellan skrattanfallen. I alla fall så länge han den där paparazzon smög omkring och fotade.


söndag 17 april 2016

bara ben

Hur långa är dina ben?

Långa. Eller lagom. Det är ryggen som är kort (krokig). Jag är 169 cm och har lika långa ben som min syster som är typ 175 cm. 


Hur ofta rakar du benen?

Tack och lov har jag ljusa, nästan obefintligt med hår på benen, men rakar ändå typ en gång i veckan om vintern och varannan dag på sommaren.


När mår benen som bäst?

När de är i rörelse.

När mår benen som sämst?

När jag springer (händer sällan) men jag får alltid ont i benhinnorna.



Vilken är benens favoritövning på gymmet?

Jag ÄLSKAR benövningar. Löv! Säg en och det är min favorit. Säg en annan och det är också min favorit.

Hur snabba är dina ben?

I gång är de snabba. Jag är en snabb person.


Hur pysslar du om dina ben?

Jag är inte så pysslig av mig, men högläge i soffan efter en hel dag är en skön vila.


Favoritlängd på bibsen?

Jag har inte den blekaste aning om vad bibs är för något. Är det ett smeknamn på ben? Haha.


Det sämsta med dina ben?

Det skulle vara det där med benhinnorna ... och knäna kanske. Annars är de väl som ben är i största allmänhet.

Det bästa med dina ben?

Att de är uthålliga och starka.

Om du skulle ge benen en present, vad skulle du ge dem då?

Ett löfte om att aldrig sitta med dem i kors. Och nya skor! Både inomhusskor, jobbskor och promenadskor.

Listan hittade jag hos Malin.

fredag 15 april 2016

hej hej fredag

Andas!

Idag känner jag för första gången på typ två veckor något som stavas T. R. Ä. N. I. N. G. S. V. Ä. R. K.  Så härligt. Älskar't. På gymmet sist körde jag fokus ... typ allt! Hela kroppen fick sig en genomkörare men främst kanske armarna fick sig en törn i alla fall. Himla härligt, speciellt som jag ofta drar mig för att träna just armar eftersom det är min svagaste punkt. Så jag är nöjd - att armarna blev av liksom. 

För övrigt är det fredag i dag och det är också big löv'it på det ... men, den här helgen är det fullt upp så det blir knappast något andningshål mellan jobbveckorna (och inte heller någon träning för egen del). Potatiscupen drar igång i stan idag och eftersom båda våra döttrar spelar är det fullt upp och hade kloning varit möjligt skulle det suttit fint just den här helgen. Om vi säger så!


Skön känsla

Arbetsveckan avslutades på ett spännande och nytt sätt för mig idag när jag satt med på en anställningsintervju för första gången som icke jobbsökande utan som redan anställd. En helt annan känsla såklart. Att sitta där och syna min eventuellt blivande kollega i sömmarna tillsammans med min chef. Och den där känslan att redan ha blivit vald en gång. Vilken lycka! 

Hoppas på att det blir fler intervjuer kommande vecka ... 

torsdag 14 april 2016

en tom garderob



Gapande tom

Nu är våren här med råge - det blir svettigt värre att ta en PW till och framförallt från jobbet. Från jobbet är en sak. Det gör inte så mycket eftersom jag ändå alltid duschar hemma sen till kvällen. Precis på samma sätt som det inte skulle göra något om det kom en regnskur helt överraskande på hemvägen, för det går alltid att byta kläder hemma sen. Men att träna sig (om det så bara rör sig om en transportpromenad) svettig till jobbet är lite mer grisigt. Det gör att jag inser att jag inte har något att ha på mig. Med bara liten överdrift på något. För såklart gapar garderoben inte tom. Inte helt (bara nästan).

Transportpromenad

Det är så skönt att få in vardagsmotionen genom att raskt promenera till och från jobbet. Hur smart är inte det? Men jag inser också att mitt behov av lättare kläder växer i takt med att dagarna blir allt varmare. Jag går hemifrån med noll marginal och hinner varken byta kläder och framförallt inte duscha innan min arbetsdag börjar. När jag kommer fram är det mellan fem till noll minuter kvar tills min arbetsdag börjar punkt!



Problemlösningsfokus

Mest optimalt hade varit att dra på sig träningskläderna på morgonen - funktionsmaterial som andas. Men! - jag vill inte arbeta i träningskläder. När jag har lektion spelar klädseln kanske inte så stor roll men under min planering och mötestid på eftermiddagarna vill jag vara propert klädd för att möta kollegor, chefer, föräldrar och så vidare.

Byta om på lunchen kanske? Och sen igen innan hemgång?!

Hur skulle du löst det här dilemmat? 

tisdag 12 april 2016

sponsrad video: tina nordström lagar torsk

Jag älskar verkligen fisk och skaldjur 

Det bästa är när vi unnar oss färsk fisk, det toppar allt. Framför allt är det lax vi faller för men även vit fisk så som torsk är gott (men fisk med för mycket småben så som abborre och strömming går bort).



För att fisken ska bli riktigt god gäller det att inte tillaga den för länge. Torr och överkokt fisk är inte gott utan den ska vara alldeles så där lagom glansig och falla isär i stort sett bara när man tittar på den. Tina Nordström är en inspirerande kock vars teveprogram jag gärna tittar på (även fast jag inte är överförtjust i att laga mat) och i videon nedan visar hon hur enkelt och snabbt det faktiskt är- och går att tillaga en riktigt god fisk.

Enkel, snabb och nyttig mat 

Det är precis min melodi - exakt det jag vill inspireras av. På findus.se hittar du ännu fler tips på goda recept. Det gillar jag. Då kan till och med jag tycka om att stå i köket.


..

i samarbete  med Findus

söndag 10 april 2016

veckans träning

Fram med piskan!

Jag tillät mig själv att låta veckan, med sin nya dygnsrytm, ha sin gång och gav mig själv ett okej att skippa styrkepassen under vardagarna. Till veckan som kommer har jag i alla fall bett Chris att ta fram piskan för att få iväg mig till gymmet. Jag vet ju att tröttheten oftast lindras av träning och att känna sig sömnig är bara en dålig ursäkt för att skippa träningen.


Lyssna till kroppen.

Planen var att träna styrka både under lördagen och söndagen men där fick jag i stället lyssna till kroppen och valde (ofrivilligt) att ge mig själv vila. Lite kort styrka blev det i alla fall i lördags då jag körde några snabba övningar i utomhusgymmet. Jag längtar efter att ta ut mig.


Att snitta milen.

Veckans träning har i stället blivit dagliga långa promenaden, i snitt milen. Så jag är ändå nöjd, även om jag saknat styrkepassen.


att lista tiden

Jag läste en blogg igår ... minns inte vilken nu, men så hittade jag samma lista hos Malin, lånade den i stora drag, men plockade bort några frågor. Låna på, men länka gärna.

Vad är ditt förhållande till tid?

Förr var jag alltid livrädd att komma sent - läs: jag var livrädd att märka ut mig själv och få all uppmärksamhet om jag var sen och andra fick vänta. Hemskt. Därför var jag i stället den som väntade 20-30 minuter på alla andra. Inklusive bussen. Men nu! Oj oj oj. Jag vet inte vad som hände i vuxen ålder för plötsligt bara PANG är jag tidsoptimist ut i fingerspetsarna. Jag får alltid stressa. Men hur det nu är lyckas jag ändå alltid komma på pricken (!) i tid (för det mesta).

Vilken tid på dygnet gillar du bäst?

Morgonen. Jag är och förblir en morgonmänniska. Även om jag såklart kan känna mig trött och har en startsträcka (kort) på morgonen är jag alltid som mest alert och pigg då. Sedan går det långsamt utför och jag dippar på eftermiddagen för att, när kvällen kommer, vara rejält sömnig.

Vilken är den bästa veckodagen?

Fredagar! Jag slutar tidigt på jobbet, redan efter lunch - och sen väntar en helg ledigt med familjen. Och man får somna i soffan. Underbart.
Den sämsta dagen är måndagar då jag jobbar som allra längst. Men - så skönt att börja veckan med den dagen för sen kan det bara bli bättre.


När går tiden som snabbast?

När jag är/gör precis där/det jag vill (vara). Att ha roligt är bästa sättet att fördriva tiden på.
Men tiden går också fort när jag är så där lagom jäktad och har lagom mycket uppgifter att ta tag i. Det är att leva on the edge. Att balansera mellan att ha för lite att göra (tråkigt) eller för mycket att göra (risk för ohälsosam stress).


När går tiden som mest långsamt?

När jag har för lite att göra på jobbet (men det händer typ aldrig) ... jag tycker väldigt sällan att tiden går långsamt. Kanske för att jag så ofta har kul.


Hur lång tid tar det för dig att sminka dig?

Max 5 minuter! Foundation (ofta skippar jag det till och med), rouge, ögonbrynspenna, kajal och mascara. Längre tid än så behövs inte ...

Vilken tidsepok bortsett från denna skulle du vilja leva i?

1800-talets tidiga del. Med industrialismen.

Äter du fort eller sakta?

Som barn och ungdom var mat det värsta jag visste och jag kunde sitta i timmar (ja, det är sant!) och försöka pilla i mig mat som bara växte och äcklade sig i munnen. Det var hemskt. Dessutom hade ju maten hunnit bli kall för länge sedan och middagssällskapet (läs mina föräldrar) var sedan länge borta och upptagna med annat. Var det sommar höll de på ute i trädgården dit jag längtade ut för att leka (ofta höll dock min syster mig sällskap. I alla fall tills hon hade ätit upp. Hon åt något snabbare än jag. Sen satt jag där ensam ...)

Sååå, med dessa mått mätt äter jag i dag snabbt - men ändå äter jag långsammast i familjen. Swisch, och de andra är klara!

nu för tiden är mat och måltider tack och lov förknippade med något socialt och trevligt

Vad gillar du mest att lägga ner tid på?

Tillsammanstiden med familjen (och vänner ibland). Träning på gym eller utomhus. Läsning (jag älskar att läsa böcker) att skriva och att resa.

Vad gillar du minst att lägga ner tid på?

Vardagssysslorna som tvätt och städ och matlagning. Så tråk. Men också (skamligt nog) att lägga tid på att "stå i kiosken" och så vidare (i barnens aktiviteter) ... Sen är jag gärna med på aktiviteterna, att spendera tid med barnen är något jag såklart gärna gör (läs ovan) men jag gillar inte att vara bokad på min lediga tid (mellan 12:00-16:30 ska du stå i kiosken. Nej! Blä!).


När brukar du gå upp och lägga dig en vardag?

Varannan dag går jag upp 05:30 och varannan 04:30 ... jag lägger mig 21:00 eller 20:00 för att i alla fall få sova 8,5 timmar (9 timmar är optimalt för mig).



Var ser du dig själv om tio år?

Det är skrämmande att tänka, men då är alla barn vuxna (över 18 år) och kanske har de två äldsta, eller i alla fall Indra flyttat hemifrån (hon är 23 då så oddsen är stora. Får hon dessutom barn i samma ålder som jag fick är vi vid det här laget mormor och morfar. Shit!). Jag och Chris bor troligtvis inte kvar här då, även om vi trivs med planlösningen och så ... utan har flyttat till en mindre (?) lägenhet med terrass och utsikt. Vi bor billigare och "enklare" för att kunna resa mer. Drömmen är att ha dubbla boenden (en lägenhet på Teneriffa) och kanske har vi börjat nå den drömmen.

På något sätt jobbar jag kvar som lärare, men har utvecklats (jag vill alltid utvecklas och "komma vidare") så nu kanske jag är speciallärare med inriktning svenska, eller jobbar aktivt med skolutvecklingsfrågor/forskar eller något ... Även om jag prickat så rätt och älskar mitt jobb i förskoleklass har jag svårt att se att jag inte är någon annanstans om tio år.

lördag 9 april 2016

mens-snack och orientering

Vi skulle ha tränat styrka idag men jag mår dåligt på grund av mensen igen. Ont i magen, ont i ryggen, inga värktabletter hjälper och jag känner mig otroligt svag. Inser ju att jag, på grund av mina besvär som uppkommit de senaste åren, måste söka för om det kan vara inflammation, myom eller endometrios ... eller nåt annat (läste på 1177). Men det sitter långt inne att boka en tid. Det är ju inte den roligaste undersökningen plus att jag har lite stoppa-huvudet-i-sanden-mentalitet här. Rädd för att få ett resultat. Typ. Även om jag inte är rädd för att det ska vara något livshotande är jag rädd att det kanske kräver operation. Och jag och ärr - not so good.


Är det någon som har provat Cyklo-f? Tänkte att jag skulle testa ... vad som helst för nu börjar jag känna mig desperat (även om det fortfarande sitter långt inne att söka läkarvård. Skumt beteende).
Hur som helst ... promenader hjälper mot smärtan så vi bestämde oss för att orientera i stället. Kul.



Sen stannade vi till och körde några övningar i utomhusgymmet längs vägen. Även om det "bara" handlar om kroppsvikt var vissa av maskinerna/övningarna riktigt svåra medans andra var väl lätta. Trevligt koncept ändå, att ta en löprunda eller en PW och sedan avsluta med lite styrka. Extra härligt idag när solen sken. Det var ju inte igår. 

Jag blev dock kräkfärdig av smärta och alldeles matt. Så vi lunkade hemåt. Nu ska jag städa köket och laga mat.








fredag 8 april 2016

pannben och en god schwung i höften

Freeeeedag idag, jippi, och jag slutade redan vid ett. Värsta bästa lyxen. Halvvägs hem blev jag mött av Chris (som vabbade Engla, som tack och lov mår bättre idag) med Alvin så jag fick sällskap. Jättemysigt.


Promenaden i sig var rätt seg, i alla fall i benen, vilket var konstigt enda tills jag kom på att jag knappast hade tankat upp med energi under dagen. Två ägg till frukost gav spänst i stegen till jobbet men en scheisseäcklig kebab till lunch och jag hade noll spänst på hemvägen. Bara pannben och förvisso en god schwung i höften (alltid något).

Nu blir det pizza för att ge kvällen energi ... i alla fall fram till Let's Dance som jag planerar att somna gott till i sängen. Jag börjar komma in i min nya rytm. I morse vaknade jag tio minuter innan klockan skulle ringa och det är ett gott tecken. Amen på det. Men såklart är jag trött när kvällen kommer. Jag är ju ingen kvällis i vanliga fall och nu när jag går upp tidigt tiiiidigt är jag superdupertrött när kvällen kommer. Vid ungefär 16:00 - haha!

Vi sitter nära, men utspritt i kväll. Chris följer handbollen i vardagsrummet och jag och lillEngla ser på dansen i sovrummet. Var Liam hamnar är oklart ännu ... Indra hade valt handbollen om hon varit hemma men i detta nu är hon på väg till simtävlingar i Falkenberg. Heja heja.


torsdag 7 april 2016

den inre hälsan

Är det verkligen bara EN arbetsdag kvar på denna vecka?! 

Wow. Miljöombytet (omorganisationen på min arbetsplats som gjorde att jag bytt klass så här mitt i terminen) måste fått mig helt ur balans rent tidsuppfattningsmässigt (haha, heter det så?!). Det har inte blivit någon gym- eller hemmaträning den här veckan so far vilket är pest lika mycket som det är träning för mig att sänka ambitionsnivån. Jag övar mig på det (i fler situationer) och behöver lära mig att klappa mig själv på axeln och se det som faktiskt blir av, även om det inte blir som jag skulle vilja ha det. I vissa lägen måste jag sänka min ambitionsnivå och fokusera på det som blivit bra, både i träningen och i mitt arbete. För den där inre hälsans skull.

Och jag lovar. Jag har blivit så mycket bättre på det.

jobba-hemifrån-kaffe

Jag klappar mig själv på axeln

för den träning som jag faktiskt ägnat mig åt i veckan - nämligen alla promenader till och från jobbet. I ur och skur. Och innan jag ens borde vara ordentligt vaken. Men det är uppfriskande! En tur och retur blir nästan milen och det borde ändå ses som en god prestation och en finfin vardagsmotion. Sedan att träningen inte blivit av ... äh, gymmet står kvar! 

Kanske blir det fredagsfys om Engla är pigg nog att lämnas utan mammi och pappi en stund. Eller så blir det all in till helgen. Den som lever får se.

Sen klappar jag mig även på axeln för en finfin prestation på jobbet.

Det flöt på bra idag och jag svävar på små rosa moln efter utförd lektion som på alla sätt (på grund av den unika situationen) gick över förväntan. Värt att fira! Därtill fick jag fint beröm av min nya kollega som tycker att jag är bra. Jag. Är. Bra. Osvenskt att vräka ur sig men så stärkande för den personliga utvecklingen och tilltron. Den inre hälsan är minst lika viktigt som att fokusera på den yttre hälsan - alltså hur jag tränar, äter och sover. 

Så mer boost av självkänslan!

Det är en stor fördel

att jobba tidigt och jag är så tacksam för mitt nya schema. Skoldagen är slut redan strax efter tolv och då har jag planeringar och möten några timmar (förutom måndagar som är min längsta dag. Då täcker jag upp på fritids på eftermiddagen och jobbar i barngrupp 9,5 timmar ... öh... nu ljög jag. Räkna bort 30 minuter för rast och 30 minuter för "ställtid"... nåja, barngrupp i 8,5 timmar är också utmattande, om än kul). Idag, när det behövdes VAB:as kunde jag plocka med mig jobbet hem och sköta det vid matsalsbordet samtidigt som Engla ligger och vilar i soffan. Chris kunde VAB:a större delen av dagen då jag hade lektion men var nu på eftermiddagen tvungen att gå på ett möte. Jag har sagt det förr men det är värt att upprepas, mitt nya schema är guld för familjen!

Även Chris har en "seger" att fira rent yrkesmässigt så i dag lever jag på rosa moln och den inre hälsan.

onsdag 6 april 2016

i fas med 8,5 timmar

Idag sattes jag verkligen på prov ... men motivationen att promenera till jobbet vägde tyngre mot regnet. Det är jag glad för, trots att jag kom fram som en dränkt katt. Skorna läckte, så det var bara att ställa in dem- och hänga upp strumporna i torkskåpet. På väg hem köpte jag nya gummistövlarskor så nu kan jag gå torrskodd även i regn. Jippi! 

Middagen idag blev latmansmiddag - risgrynsgröt på tub och mackor. Perfekt när tröttheten slår till. Piggnade på mig en smula efter maten men är nu supertrött igen. Nu blir det en dusch innan jag myser ner mig i soffan och inväntar en tidig kväll. Lovar mig själv att jag lägger mig vid åtta idag. Det ska bli så skönt! Försöker ligga i fas med mina 8,5 timmar, men det är svårt när jag går upp så tidigt i och med mitt nya schema. Det är klart att jag är trött nu innan kroppen har vant sig vid den nya rytmen. Men det ska gå bra, bara jag ger den tid för omställningen. Halva veckan har redan gått. 


tisdag 5 april 2016

transportpromenad

I och med att påsklovet är slut träder jag också in i en ny era på arbetet. Jag har fått byta avdelning viket var både positivt och lite vemodigt. Positivt för att jag nu får min bas och kan se mig själv in i en framtid och i en kontext som skapar trygghet och sammanhang rent organisationsmässigt. Jätteskönt. Jag har också fått ett nytt schema som passar mig men framförallt passar min familj väldigt bra. Jag kommer hem tidigt på eftermiddagarna! Vemodigt för att jag lämnar en organisation som jag, tillsammans med mina kollegor, arbetat upp på ett bra sätt. Jag har trivts bra och saknar mina elever (som jag förvisso träffar ute på rast och på lunchen i matsalen ...). Men, återigen positivt, för att jag går in i en ny klass med nya utmaningar som ger mig en kick.  

Mitt nya träningsupplägg, att jag transportpromenerar till och från jobbet, innebär nu med det nya schemat ett rent motivationstest. Ska jag klara det? Jag är förvisso morgonmänniska men ska jag gå till jobbet krävs det av mig att jag går upp 04:30 två dagar i veckan och 05:30 de tre övriga.


Jag tänker att de första en, två veckorna kommer att vara en inkörsport då jag får ställa om min mat och sovklocka lite grann. Jag får helt enkelt försöka komma ner i varv ännu lite tidigare om kvällarna (jag är ju som en bebis på kvällarna och vill gå och lägga mig tidigt, tidigt. Gärna nio. Men går jag upp 04:30 behöver jag gå och lägga mig redan strax efter åtta - jo det är sant!). Får jag till nattsömnen kommer det inte att vara några problem att vakna, gå till jobbet och hålla mig pigg hela dagen, med en eller annan eftermiddagsdipp som inte lite kaffe och promenaden hem kan råda bot på.



Det är betydligt ljusare när jag går hem ifrån jobbet tidig eftermiddag. Det är så himla härligt. Och även om det var mörkt i morse var fåglarna redan vakna och sjöng högt i kör. Motionen, i runda slängar 9 kilometer inalles, den friska luften och fåglarna ... som jag visserligen dövade med träningspodden i lurarna får mig att känna mig pigg.

Jämför det med att sova en halvtimma längre och ta bilen till jobbet. Nej tack!


söndag 3 april 2016

afternoon teaparty

Satan i Gatan vad ont i svanken jag hade i går förmiddags - som det alltid blir när jag fuskat med styrketräning några dagar. Längtan till gymmet var dessutom stor så därför var det bara att pallra sig dit, haha. Vet ju att träning inte bara gör gott för den inre hälsan, när jag blir så där nipprig att jag bara längtar dit, utan den gör också underverk för en ond kropp. Nu försvann smärtan helt, i alla fall för stunden. Sen kom värken i ryggen tillbaka ... men nu tror jag att det kan handla om en blandning av träningsvärk också - och det är ju okej.

Tjejerna hängde med oss eftersom vi skulle handla efter träningen och de var pepp på att vara med på det, så därför blev det ett kort, men intensivt pass så de slapp vänta alltför länge. Körde fokus på ben/rumpa idag (löve) - och så fick såklart ryggen en genomkörare också.

Sen hem och fixa till vårt Afternoon Teaparty.




Det är så typisk. Just som syrran med familj anlände började Liam må dåligt. Han fick huvudvärk from Hell och blev akut jättetrött. Så som jag kände för nästan exakt en vecka sedan ... så jag insåg ju att det bara var en tidsfråga innan han skulle börja må illa och få feber. 

Så stackars Liam låg mest i sin säng och sov när gästerna var här. Sov och kräktes och dagen idag har börjat på samma sätt. Håller tummarna för att han snart känner sig bättre och att ingen annan börjar må dåligt.








lördag 2 april 2016

kropp och knopp

I dag är det en vecka sedan jag låg i soffan och sov non stop ... förutom när jag sprang upp för att kräkas förstås. Jag minns att jag då tyckte att det var så nesligt att jag fick magsjuka precis när jag gick på påsklov - dels för att jag älskar påsken och håller den som min favorithögtid. Jag ville verkligen få tid att mysa ihop med min familj. Dels för att det ändå är väldigt typiskt att bli sjuk just som man är ledig. Men det är som alltid. Kroppen slappnar av och liksom tar sig tid att bli sjuk. Något man knappast hinner under de hektiska veckorna.

Det har gått en vecka ... men på något sätt känns det ändå som om det är så, så mycket längre tid mellan då och nu. Vilket ändå måste ses som något positivt? Jag som verkligen älskar att skrota omkring hemma i min egen takt, i pyjamasbrallor och håret i fulknut på huvudet måste ju ha tyckt att den fjuttig vecka gått fort. Det underbara är som bekant ofta kort. Men det här lovet har verkligen gett mig allt jag behöver och jag har fått ta mig tid att landa i att jag just nu inte har krafter att träna i den mängd jag egentligen vill för att må bra både i kropp och knopp. Bara en sån sak. Landa i att det är okej att jag inte, bokstavligt talat, springer ner gymmet nu när jag är ledig och rent praktiskt skulle ha all tid i världen. Jag är okej med det. Okej.

Sen, såklart, önskar jag alltid att jag hunnit lite till och att ledigheten hade varat lite längre ... men än är den inte över! Nu suger vi musten ur påsklovet.

fredag 1 april 2016

frost

Idag skiner solen igen efter nästan en vecka av ambivalent, typiskt aprilväder. Sol ena stunden, hällregn andra ... men nu är det klarblå himmel igen - härligt. Men det har varit hemskt kallt i natt tydligen. I morse när jag gick ut med Alvin the dog var det frost på terrassen och i de skuggiga partierna på gräsmattan. Typiskt, för i går när jag städade vår kombinerade groventré/tvättstuga hittade jag några hyacintlökar från i julas som jag plockade undan i väntan på våren. Nu ställde jag ut lådan med lökar (så länge) och tänkte plantera dem så snart vi bara grävt vår rabatt för växter vi var och handlade igår ... bara lökarna inte tagit skada av nattfrosten. Cross your fingers. 

Nu har vi förresten landat i att morgondagens middag inte blir traditionell middag (lite tidigt att äta middag redan runt fyra tycker jag nämligen) utan mer som ett Afternoon Tea Party. Rejäla mackor med massor av pålägg och gottigt att välja mellan. Och kaffe i stället för te ...






nu kööööör vi - *vårpepp*

Jag oooooorkade inte till gymmet igår! 

men lyckades i alla fall räta upp dygnet en smula. Det är skamligt hur trött jag är just nu. Fick tvinga upp mig i morse när jag tack och lov vaknade 07.15 men hade jag inte piskat mig själv hade jag somnat om gott.

Det är en ond cirkel

som jag har hamnat i. Så klart är det så. För trött för att orka träna. Utebliven träning leder till trötthet och värk i kroppen. Ännu större trötthet och värk leder till ännu mindre träning ...

Det är bara att ta sig i kragen. Nu köööööööör vi. 


Det är okej att hamna i en träningsdipp. Det är det! Men lika okej som det är, lika viktigt är det att ta sig ur därifrån. Får bara våren fortlöpa ett tag (och det kommer den såklart att göra oavsett om jag ger den tillåtelse eller inte) kommer Den Stora Vårtröttheten att gå över så småningom. Jag kommer i stället att bli pigg av solen och ljuset ... Längtar!


I väntan på att det ska ske

boostar jag mig själv med ingefära och kiwi i mängder. Ja, och latte såklart. Addera långa promenader för den som inte ooooooorkar till gymmet (sicken ursäkt) och ... nej, det håller inte. Jag MÅSTE till gymmet. Det var ju den där kragen jag skulle ta mig i.

I dag blir det en sväng ner till stan

så nu måste jag in i duschen så att jag hinner fylla på mitt latteförråd ordentligt innan. Boosting. Och så en fika med la familia på det. Måste, måste komma på vad vi ska bjuda på för middag i morgon bara så att vi kan handla till den när vi ändå är i farten ... å, det står helt still på idéfronten. Mat, mat, mat ... om man ändå kunde ta ett piller med hela dagsbehovet av protein, vitaminer och mineraler och sen var det klart ... fast å andra sidan vore det kanske inte så trevligt att samlas över "en bit piller"?!