måndag 7 november 2016

ödehus

Min hjärna kickar igång direkt när jag hör ordet ödehus ... eller för den delen ser hus som står tomma längs vägen. Ibland med krossade fönster, förlorade takpannor, farstukvistar som vikt sig och kanske en eller annan inrasad vägg. För att inte tala om alla lador och uthus där inte ens stommen håller ihop längre utan allt liksom har vikt och snurrat ihop sig. Vilket man inte kan tro om ett hus eller byggnad men ingenting är omöjligt. Tydligen.


När vi var i Värmland (och för den delen i Dalarna) passerade vi så många ödehus. Många av dem stod bara ett stenkast från ett lite nyare boningshus - generationsskifte tänker jag och funderar vidare. Vilka har bott här? Hur levde de? Jag vill resa tillbaka i tiden. Historia har alltid fascinerat mig.

5 kommentarer:

znogge sa...

Jag tycker det är såväl sorgligt som vemodigt när husen blir lämnade så och får förfalla. Jag menar en gång var det någons hem... Visst är historia intressant men också ett viktgit ämne :D

Kram

Ama de casa sa...

Visst är det spännande att tänka sig alla historier som dom där ödehusen måste ha upplevt.

Days by Johanna sa...

Det är något speciellt med ödehus!

Tack, det känns skönt och få åka till kuratorn och prata lite.

✫ Fru Eriksson sa...

Så spännande & mysigt ....
/Kram & ha en fin Vinterdag!

Junitjej sa...

Läskigt med Ödehus! Har du varit någon gång vid detta: http://www.junitjejen.se/2014/09/fotografering-vid-ett-odehus.html ?

Svar: Balder fick korven. Det verkar som han undrar var Yambo har tagit vägen.