lördag 5 november 2016

hur vi umgicks och pratade med varandra

Nu har vi levt i en vecka med minimalt med wifi vilket har varit förvånansvärt skönt för samtliga, även om speciellt Branästoppen lockade en del eftersom där var så fritt och fantastiskt på alla sätt och vis *harkel. Men, hur som helst, så kommer vi hem och jag tänker att jag lite snabbt och lätt ska ladda upp några bilder ... tji fick jag. Datorn vill inte samarbeta alls och efter viss möda och massor av onödig tid blev det - inte som jag hade tänkt mig - så här ...
 
 
 
Andra gången vi åkte upp till Branäs - inte alls långt från huset vi hade hyrt - var det strålande sol och decimeterdjup snö. Snön kom tidigare än beräknat. Det var sagt att snön och kylan skulle komma först till helgen, alltså nu, men så började det snöa i onsdags, tror jag det var. Himla fint.
 
 
 
Dagen då vi åkte till Norge och Trysil var det dock regn. Lite trist eftersom halva Norge i princip försvann bakom regnmolnen som om landet var alltför blygt för att våga visa upp sin storslagenhet. Det var inte första gången Norge för mig, men för resten av familjen som mest fick se skog. Och lite mer skog. De där djupa dalgångarna med utsikt gömde sig ...
 
Och sen ett potpurri av bilder.
 
 
Köket med vedspis - åh!
 
Och eftersom vi inte hade varken wifi (mer än hjälpligt) eller teve hjälpte barnen till med att hacka grönsaker och elda i vedspisen och kaminen i vardagsrummet, de spelade spel, LÄSTE och lekte med varandra, vi umgicks och vi PRATADE med varandra! Wow.
 
Fick behagfulla flaschbacks från när jag själv var barn och ingenting som stavas skärm lockade bort från det som faktiskt betyder något.

 
 
 
Första dagen åkte vi till Digerfallet. Storslaget och vackert.
Det bästa med att turista så här års är att det är så få andra som tänker som vi. Med andra ord är vi praktiskt taget själva vilket är så ofantligt skönt.
 
 
 
Eftersom vi bodde så pass långt norrut i Värmland passade vi på att ta en tur till Mora så att jag fick återuppleva gamla minnen. Lina (aka min storasyster) minns du när du satt på den stora dalahästen och jag på den lilla? Vi tog kort och det regnade precis hela veckan när vi var i Dalarna. Jag tror aldrig att jag har frusit så mycket. Den här gången regnade det och snöade om vartannat. Undrar om solen någonsin skiner i Mora? Det kanske är som Borås där det antingen regnar eller snöar?
 
 
Barnen passade på att måla varsin egen dalahäst. Så himla fint att de ordnar det så för kidsen.
 

Veckan var så himla fin och jag ville inte att den skulle ta slut. Men allt gör ju det till sist.
Det enda som var skönt att lämna var de stenhårda - och jag menar STENhårda - sängarna. Fyf... vilken ryggvärk, axelvärk, höftvärk ... de gav. Och så vattnet. Trots vatten i kran fick vi köpa stora petflaskor eftersom det smakade - och till och med luktade - så förtvivlat mycket järn. Helt olidligt. Men annars hade jag kunnat stanna. I tystnaden, i stillheten, i gemenskapen, i det stressfria och i den vackra naturen.

Önskan att bo lite längre norrut ...

3 kommentarer:

znogge sa...

Vilken omväxlande och fin vecka ni har haft tillsammans! Tyvärr går ju ledigheten bara så fort... Jag är ju inte så mycket för snö men måste erkänna att den första bilden är otroligt vacker!

Fortsatt trevlig helg!

Kram

Mamma C sa...

Låter som en toppenvecka som ni haft. Mycket fina bilder också.
Kram Mamma C

Junitjej sa...

Vilken vacker natur!

Svar: Ja, norr om Stockholm blir det aldrig snökaos.