tisdag 8 november 2016

hundra omistliga ting - a hundred pieces of me

Som djurägare - ja och som hundägare främst då kanske - gillar jag Lucy Dillons böcker (genre feelgood) lite extra mycket. Hon skriver hjärtevärmande berättelser där hundar alltid har en framträdande roll. Jag gillar tänket med att hålla en röd tråd genom alla böcker man som författare skriver. Det ger en särprägel på samma gång som det ger en behagfull igenkänningsfaktor för läsaren. Man vet på något sätt vad som väntar. Det enda problemet kring Dillons böcker, tycker jag, är att det blir aningens svårt att hålla reda på vilka jag har läst och inte. Den röda tråden lyser liksom extra röd när Dillon skriver. Hund, kvinna, relationer, butiker, mysfaktor, parker, promenader ... oj, har jag läst den här eller inte?

Men! Det är ett sånt behagfullt I-landsproblem. 


Gina är inte alls någon hundmänniska. Ändå kommer Buzz, en vilsen, rädd och hemlös grayhound in i hennes liv. Till en början är Gina rådlös och klumpig men känner långsamt - och mot sin vilja - hur känslorna för Buzz växer sig allt starkare. Kan hunden med sina rådjursögon fylla det tomrum och lätta på ensamhetskänslan hon känner av sedan skilsmässan från Stuart? 

Gina vill lämna sitt gamla liv med sjukdom och hjärtesorg bakom sig och till den nya lägenheten bestämmer hon sig för att bara ta med Hundra omistliga ting. Hon har insett att det mest behagfulla är att leva i nuet. Med hjälp av sin bästa väninna, hunden Buzz och ett husrenoveringsprojekt som allesammans får Gina att tänka på annat än att älta sitt förflutna kommer hon långsamt på fötter igen. Men det visar sig svårare än så att göra upp om det förflutna ... 


Stjärnor till Hundra omistliga ting
⭐⭐⭐⭐

6 kommentarer:

Ama de casa sa...

Det är en sak till som är bra med att läsa på plattan - utlästa böcker ligger kvar i historiken så jag kan kolla. Och den där har jag läst :-)

znogge sa...

Visst är den läsvärd och man blir sällan besviken på Dillons böcker!

Kram

Days by Johanna sa...

Låter som en bra bok! :)

Ja man kan veta mycket, men man behöver inte bli otrevlig, speciellt inte om man inte kan stå för det man säger, det är fegt.

Mamma C sa...

Inget jag lyssnat på.
Kram Mamma C

VisaLiza sa...

Håller på och lyssna på den precis nu. Känns som betryggande att veta att om jag lyssnar på någon av hennes böcker då har jag garanterat feelgoodkänsla med mig i öronen. Kan behövas när världen känns svår tänker jag. Kramar Liza

Kamillas Kamera sa...

Låter som en bra bok. Sparar den i mina boktips.

Feelgood känslor kan man aldrig få för många av.

Kram Kamilla