fredag 11 november 2016

det är jag som är caroline

Haha, jag är ju knäpp. Jag läste Caroline-trilogin typ baklänges. Bara mittenboken hamnade på rätt plats. Tyckte väl att det var lite förvirrande när jag påbörjade bok nummer tre, som alltså är bok nummer ett. Egentligen. Lite trist att det blev så. Först tänkte jag till och med strunta i Det är jag som är Caroline men så tyckte jag ju om de andra två så rackarn's mycket så jag läste i alla fall. Och ångrar inte. Fem stjärnor av fem. Man bara måste älska Caroline ... och Barlach som verkligen kan konsten att skriva dialog och skapa ett persongalleri jag själv skulle vilja skriva.


Helst vill jag såklart hem till pappa, men dels är han säkert full nu, dels är det det första stället mamma kommer leta på. Hade hon varit en polisstyrka skulle pappas lägenhet haft tjugofyratimmarsbevakning. 
Dessutom kan man ju inte gärna säga att man har flyttat hemifrån när man flyttar hem till sin pappa.
Citat ur boken s. 26

I Det är jag som är Caroline av Peter Barlach får vi möta en yngre Caroline än i del två och tre i trilogin. Här är hon bara sjutton år. Men redan stark och modig. Hon flyttar ut från sin mamma, mitt i smällkalla vintern, klädd i bara jeansjacka och med några få hundralappar på fickan. Det dröjer dock inte länge förrän Caroline har ordnat någonstans att bo och dessutom fixat ett jobb där hon får chansen att starta upp sitt varumärke Carolines Tapas. Hon är stark och låter sig inte trampas på.

Ändå är Caroline trasig. Hennes älskade pappa är alkoholist och älskar sin sprit mer än sin dotter. Hennes mamma är fast i sorgen efter en förlorad son och lever i en ny familj med man och son som tar upp all hennes tid och uppmärksamhet. Caroline kommer i kläm och blir inte riktigt sedd. Inte riktigt älskad. Hon tar sin tillflykt in i sexuella relationer med äldre män. En av dem utnyttjar henne och nästan våldtar henne. Men det ska ingen få göra ostraffat. Caroline hackar sig in i hans dator och tar skärmdumpar på sexsidor och bevis på att mannen köpt sex. Dock är det hon själv som blir anmäld för utpressning och intrång. 

När också hennes bästa vän försvinner rämnar till sist Carolines värld. Vem finns här för henne?

Klammeri med rättvisan är den röda tråden i trilogin om Caroline. 


Stjärnor till Barlach
⭐⭐⭐⭐⭐

3 kommentarer:

znogge sa...

Låter som läsvärda böcker men jag tror att jag börjar i rätt ordning ;-)

Trevlig fredag!

Ama de casa sa...

Haha! Jag känner igen det där. I tonåren läste jag Fågelströms Stockholmsböcker. Mamma hade dom i bokhyllan. "Barn av sin stad" tyckte jag lät som den första boken... Men så var det såklart inte. Förvirrande när dom "stora" var små i den andra jag läste. Den första alltså. "Mina drömmars stad". Sen dess har jag (nästan) lärt mig att kolla när böckerna skrevs innan jag ger mig på dom :-)

Susjos sa...

Låter som en spännande trilogi. Jag läser Sarenbrants böcker i oordning nu, men det gör inte sååå mycket...tror jag?

Läste ditt inlägg om din keloid, har faktiskt inte hört talas om detta,trots att jag är i "branschen", önskar dej lycka till med behandlingen! Ha en skön helg!