tisdag 18 oktober 2016

min fantastiska väninna


Den här boken har jag just nu i lurarna. Det är väl ingen som har undgått att höra talas om Elena Ferrantes fantastiska bok med just det fantastiska namnet Min fantastiska väninna? Såklart blev jag nyfiken och visst flyter språket på bra. Det är en mysig bok och jag har hört att bok nummer två - Hennes nya namn - ska vara ännu bättre. Bra - för jag är faktiskt ... och jag vågar knappt säga det, inte helt tagen av boken. Även om jag gillar den.

Så här kan det se ut när jag är ute och går tidiga morgnar på väg till jobbet ... visst är det fint? Det är bara att njuta av hösten och alla vackra färger i naturen. Jag älskar det.


Elena Greco och Lila Cerrullo växer upp i femtiotalets Neapel. De blir snabbt bästa vänner där Lila är den självklara ledaren, den våghalsiga och kvicka. Hon drar sig inte för att hota med kniv och flickorna växer upp i en tid då Italien fortfarande präglas av våld i form av lönnmord och avrättningar. Lila är till exempel en hejare på att kasta sten, mycket pricksäkert. Hon är också en hejare i skolan. Tillsammans med Elena blir Lila skolans bästa elev. Det blir en tävlan mellan flickorna där Lila alltid ligger steget före Elena. När Elena får kämpa på nivå ett är Lila redan på nivå tre och har läst sig till allt hemma och på egen hand. 

Skolan utgör ett löfte om en bättre framtid för båda flickorna, men Lila, dotter till en skomakare tvingas tidigt ge upp studierna. Eller väljer att ge upp dem för att gå sin egen väg. Hon börjar arbeta i faderns skomakarbutik, men smider i hemlighet och tillsammans med sin bror planer på att starta upp en egen, exklusiv skotillverkning.

Elena, vars far är vaktmästare i stadshuset, får däremot fortsätta att gå i skolan. Lila gifts bort tidigt medan Elena fortsätter sin skolgång och drömmer om att bli författare ... 

Jag tror att jag ska läsa även bok nummer två. Jo, det kommer jag med största sannolikhet att göra. Jag tycker mycket om Min fantastiska väninna även om jag inte är exalterad. Eller? 

2 kommentarer:

znogge sa...

Har läst den och tyckte den var så där. Imponerade alltså inte på mig heller men har ändå reserverat del två...

Kram

Ama de casa sa...

Och jag vågar knappt säga att den där boken bara klingar lite bekant... Med betoning på lite.
:-)