söndag 30 oktober 2016

nyckeln till caroline - av peter barlach

Jag läste som bekant Konsten att vara Caroline för inte alls länge sen. Och när man prickar så där rätt i en bok så är det lika bra att kasta sig på nästa i serien, eller hur? I alla fall jag vill vara kvar i känslan så länge det bara går. 

Vill du läsa böcker med helt sjukt bra dialoger och härligt beskrivna karaktärer? 
Var så god! I give you Peter Barlach - och Nyckeln till Caroline.


Rånet mot köttleveransen fick ett någorlunda lyckligt slut. I alla fall så pass att Caroline, med hjälp av den hete advokaten Oscar klarade sig undan med blotta förskräckelsen. Och så fick hon ta del av rånarbytet vilket gav det startkapital hon behövde för att starta sin restaurang - Carolines tapas där även hennes väninna Bente arbetar.

Restaurangen är ofta full av gäster och cateringverksamheten går bra. Ändå går de back. Cateringverksamheten skulle behöva expandera så att de kan ägna sig mer åt det men för det behövs mer pengar. Det är ett bekymmer som växer sig ännu större när hyresvärden från Dalarna kommer och börjar bråka, hota och manipulera. På dalmål!

Med tanke på att Caroline sedan sist borde ha lärt sig en läxa och därmed också borde hålla sig på rätt sida lagen är det kanske konstigt att hon den här gången leker gud. Hennes gamla granne Nancy, som hon ofta fikat hos, har fått en stroke och ligger för döden på ett sjukhem. Caroline börjar fundera på barmhärtighetsmord ... 

Det går inte att inte tycka om Caroline som verkligen vågar vara sig själv. 

~ stjärnor till Caroline ~
⭐⭐⭐⭐⭐



måndag 24 oktober 2016

konsten att vara caroline

Jag fick total beslutsångest när jag skulle välja ny bok att lyssna på. Ibland (ganska ofta) roar jag mig med att söka och spara ner en massa titlar i min bokhylla på Storytel så jag har en rätt gedigen lista att välja bland. Och beslutsfattande är inte min starkaste sida direkt ... den här gången blundade jag i princip och scrollade upp och ner och bara pekade. Det blev Konsten att vara Caroline som är Peter Barlach's debutroman för vuxna. Ett så bra slumpval!

Inte nog med att handlingen är en Robin Hood-story i nytappning blandat med en stor portion humor insvept i mysigaste feelgoodfilt. Rakt igenom slås jag av häpnad över Barlach's träffsäkerhet gällande replikerna.
Fantastiskt.
Repliker är svåra att skriva - jag vet. Det är svårt att få det att låta naturligt, så där så man faktiskt på riktigt pratar. Men Barlach gör det. Och gör det inte bara bra utan strålande. Dessutom gör uppläsaren Frida Hallgren replikerna och karaktärerna rättvisa. All cred.



Caroline är 25 år och jobbar i delikatessen på Maxfood men drömmer om att öppna en egen restaurang - "Carolines tapas". Hennes pappa är en alkoholiserad före detta mästerkock och har lärt sin dotter matlagning. Mästermatlagning. Numer ägnar han sig själv mest åt att koka fonder ... eller om det nu är buljong och låter rådjurskadaver hänga i badrummet och grannarna fylla hans frysar med diverse djurben. 

Caroline roar sig med att slå in lyxiga råvaror som billiga och laborerar i köket. Bland annat lagar hon mat åt Bente, sin nyfunna väninna och hennes autistiske son som hittills bara ätit Findus frysta pommes. Inte så kulinariskt (eller vad vet jag?) men knappast näringsrikt ... Bente verkar påminna Caroline om dels henne själv men kanske dels också sin egen mamma som har fastnat i sorgen efter en drunknad son.

En dag får Caroline anonyma hotfulla brev i sitt postfack på jobbet. Någon har kommit på henne med snatteriet och hon väntar sig utpressning. Men i stället blir hon erbjuden att delta i ett större rån riktat mot hennes arbetsplats. Om det lyckas kommer det att ge henne det startkapital hon behöver för att kunna öppna sin restaurang.

~ stjärnor till Konsten att vara Caroline ~

⭐⭐⭐⭐⭐

lördag 22 oktober 2016

ett oemotståndligt begär

Såklart kunde jag inte vänta till läslovet och ledigheten utan var helt enkelt tvungen att sätta fart att läsa Birgitta Bergins sista del i den fristående trilogin om Anna Holm - Ett oemotståndligt begär. Jag fick den som ett recensionsexemplar från Bokfabriken tidigare i veckan och nu har boken legat och lockat mig till läsning ... oemotståndlig.

Jag har tidigare läst en del av Bergin och tycker mycket om sättet hon skriver på. De två tidigare böckerna om Anna Holm har jag lyssnat till med Anna Maria Käll som en behagfull och passande röst till karaktären. Den här gången läste jag således själv och det blev genast en annan ton i storyn eftersom Käll läser med inlevelse och konstpauser och jag, när jag läser tyst, läser rappt och hugget.

Dock tycker jag att bok nummer tre skiljer sig subtilt från de tidigare böckerna. Förvisso verkar det som om det ständigt händer saker - STORA saker - i Anna Holms liv. Stackaren får ju aldrig leva ett lugnt liv. Men samtidigt är det som om trean kommer som en virvelvind och ett tag känns det nästan som en deckar- eller thrillerintrig är på intågande ...



Efter bok nummer två såg det äntligen ut som om Anna hade fått ordning på sitt liv och blivit lycklig. Berättelsen om Anna Holm hade kunnat ta sin ende där. Men så blev det inte och genast när jag fick bok nummer tre i min hand och på framsidan kunde läsa; En lycklig tid. Skuggor från det förflutna. Vem kan man lita på? förstod jag att den där lyckan var bräcklig och att en turbulent tid var att vänta.

Anna som äntligen har allt hon kan önska. Ett harmoniskt familjeliv tillsammans med sin son Lucas och sin sambo. Hon arbetar kvar som företagsledare på Vansbo fastigheter och har därmed ett utmanande och fartfyllt jobb. Men så börjar hennes sambo arbeta med ett nystartat välgörenhetsprojekt med en hemlig och mystisk grundare. Magkänslan slår oroskullerbyttor i Annas mage och hon och hennes sambo börjar i snabb takt glida allt längre ifrån varandra. Samtidigt blir Anna stalkad av sin före detta som tidigare både sårat och äcklat henne när hans förflutna såväl som nuvarande ohederlighet uppdagades. 

Jag förstår tanken bakom en trilogi och jag förstår att det kan vara svårt att som författare släppa taget om sina karaktärer. Jag gillar dessutom Birgitta Bergins böcker och har tyckt mycket om de om Anna Holm. Men när jag läste sista delen gick ändå mina tankar en hel del åt det här hållet; kan det ändå inte snart lugna ner sig och bli stabilt för Anna Holm? Hur mycket ska en människa vara med om - och under så kort tid? Hade jag orkat? 

Orka måste man förvisso om man inte ska gå under, men tredje delen ger ändå en uns av overklighetskänsla. Stundtals blir det nästan för mycket, i alla fall sett till handlingen. För samtidigt är den bra. Bergin skriver på ett härligt sätt. Men jag kan inte låta bli att tycka att eftersom trean blev till kan det också bli en fyra. Med en mer stabil handling. Och så får jag fortsätta att läsa om Anna Holm - för på samma sätt som en författare kan ha svårt att säga farväl till sina karaktärer, lika svårt kan det vara för läsaren. 

~ jag ger stjärnor till böckerna om Anna Holm ~

Ett oemotståndligt förslag (2014) ⭐⭐⭐⭐⭐
En oemotståndlig affär (2015) ⭐⭐⭐⭐⭐
Ett oemotståndligt begär (2016) ⭐⭐⭐⭐


torsdag 20 oktober 2016

ett rött äpple är inte alltid rött

Jag tycker om när lektionerna är ämnesintegrerade. Ibland blir det till och med så där bra att ett ämne jag först inte har tänkt mig kommer med "av bara farten". Tidigare i veckan har vi haft NO och pratat om hösten. Om skörd, årstider och så vidare.

Idag fortsatte vi med temat och jag hade tänkt till inom bild och svenska. Jag hade plockat med mig ett äpple för att visa på hur färgerna ser ut. Att ett rött äpple inte alltid är rött. Inte enbart. Eller att ett gult äpple kan ha grönt i sig. Eller rött. Eller alla tre färger på samma gång.

Eleverna fick måla med vattenfärg och sedan skriva Mitt äpple är ... och ... (och ...). Läraren inom mig slår lyckliga volter när elever som, för några veckor sedan knappt orkade skriva sitt namn, som utelämnade flera bokstäver i sitt namn och sedan inte orkade vidare med själva uppgiften nu gladeligen skriver hela meningen och hela sitt namn. Vilken progression! Och vilken arbetsglädje.

eleverna har färglagt och skrivit om sitt äpple

Första lektionspasset hade vi tittat på ett avsnitt ur Livet i mattelandet som den här gången tog upp större än/mindre än och då fick jag en idé om att spinna vidare på färgerna. Ett rött äpple med stänk av gult. På vilken sida krokodilen hamnar de respektive färgerna? Och så fick vi även in matematiken.

foto: urskola.se

Jag är kanske extra exalterad just för att jag fortfarande är så pass ny som lärare. Varje gång en lektion blir så där bra blir jag alldeles kvillrig.

tisdag 18 oktober 2016

min fantastiska väninna


Den här boken har jag just nu i lurarna. Det är väl ingen som har undgått att höra talas om Elena Ferrantes fantastiska bok med just det fantastiska namnet Min fantastiska väninna? Såklart blev jag nyfiken och visst flyter språket på bra. Det är en mysig bok och jag har hört att bok nummer två - Hennes nya namn - ska vara ännu bättre. Bra - för jag är faktiskt ... och jag vågar knappt säga det, inte helt tagen av boken. Även om jag gillar den.

Så här kan det se ut när jag är ute och går tidiga morgnar på väg till jobbet ... visst är det fint? Det är bara att njuta av hösten och alla vackra färger i naturen. Jag älskar det.


Elena Greco och Lila Cerrullo växer upp i femtiotalets Neapel. De blir snabbt bästa vänner där Lila är den självklara ledaren, den våghalsiga och kvicka. Hon drar sig inte för att hota med kniv och flickorna växer upp i en tid då Italien fortfarande präglas av våld i form av lönnmord och avrättningar. Lila är till exempel en hejare på att kasta sten, mycket pricksäkert. Hon är också en hejare i skolan. Tillsammans med Elena blir Lila skolans bästa elev. Det blir en tävlan mellan flickorna där Lila alltid ligger steget före Elena. När Elena får kämpa på nivå ett är Lila redan på nivå tre och har läst sig till allt hemma och på egen hand. 

Skolan utgör ett löfte om en bättre framtid för båda flickorna, men Lila, dotter till en skomakare tvingas tidigt ge upp studierna. Eller väljer att ge upp dem för att gå sin egen väg. Hon börjar arbeta i faderns skomakarbutik, men smider i hemlighet och tillsammans med sin bror planer på att starta upp en egen, exklusiv skotillverkning.

Elena, vars far är vaktmästare i stadshuset, får däremot fortsätta att gå i skolan. Lila gifts bort tidigt medan Elena fortsätter sin skolgång och drömmer om att bli författare ... 

Jag tror att jag ska läsa även bok nummer två. Jo, det kommer jag med största sannolikhet att göra. Jag tycker mycket om Min fantastiska väninna även om jag inte är exalterad. Eller? 

söndag 16 oktober 2016

läslov - lästips

I inlägget längre ner skrev jag om vad som stod överst på packningslistan vad gäller mysiga, varma kläder nu när vi ska åka på Sverigesemester. 
Läslov = höstlov = kallt. Du vet. Men sånt går alltid att råda bot på.

Något annat - mycket viktigt - är så klart att välja ut och packa ner litteraturen.

Och som vanligt kommer jag att packa alldeles för många böcker ...


Ett oemotståndligt begär av Birgitta Bergin har jag fått som recensionsexemplar. Jag tycker Bergin skriver så bra. Det är rappt men fylligt och jag ser mycket fram emot att få veta vad som händer Anna Holm i den sista delen av trilogin.

Jojo Moyes levererar alltid och jag tyckte att Etthundra mil var en så passande titel nu när vi ska ut och åka, så den är given. 

Nu är det förvisso inte sommar längre men eftersom jag nyligen läste första delen är jag nu sugen på att få veta mer om Polly i Sommar på strandpromenaden av Jenny Colgan.

Dessa tre (men sen slinker det säkert ner fler böcker ändå - Bokus har så många bra titlar att välja bland) är faktiska böcker som ska packas med. Men sen är det så bra med ljudböcker också. Jag lyssnar alltid när jag promenerar - ensam - (även om vi planerar att promenera mycket under vår ledighet kommer jag att vara med familjen och lyssna till naturen), lagar mat, städar eller viker tvätt. Men det är också perfekt för att slå hål på långa bilresor. 

Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr har jag varit nyfiken på länge (enda sedan jag insåg att den var nominerad till att bli Årets Bok) och har laddat ner från Storytel och den får bli mitt sällskap under bilresan. 

Vad ska du läsa?



tisdag 11 oktober 2016

en oemotståndlig affär

Anna Holm är tillbaka i en ny bok; En oemotståndlig affär av Birgitta Bergin. Jag gillar sättet hon skriver på. Det är som en rapp feelgood som passar mig bra. Och när man, som jag gör nu, lyssnar till boken är uppläsarrösten, som jag tagit upp tidigare, mycket viktig. En röst som passar en viss genre gör sig kanske inte lika bra i en annan. Det måste finnas en viss ton. Och här passar Anna Maria Käll så bra.


Det har gått en tid sedan första boken och Annas son Lukas är nu tre år och går på förskola ... och har en favorit bland dagisfröknarna, så som Anna själv väljer att kalla lärarkategorin. Hon själv förvaltar sonens förmögenhet Vansbo Fastigheter och får därmed ett förslag på en oemotståndlig affär. Det innebär täta affärsresor till Berlin, där Anna också möter Fabian kring vem det slår gnistor. Fabian visar sig vara en gift man och familjefar men Anna kan inte stoppas. Känslorna får helt enkelt råda här. Samtidigt verkar det som om Lukas dagisfröken Filip vill mer än att bara förhålla sig yrkesprofessionell ...

Historian utspelar sig parallellt med en dåtidshistoria som kryper under skinnet. "Förlåt mig mamma och pappa. Vi syns i Nangijala." 

lördag 8 oktober 2016

de små tingen

I går var en bra dag - för jag har fått påbörja två nya böcker. Det är samma kvillriga känsla som på julafton. På väg hem lyssnade jag till Birgitta Bergin's En oemotståndig affär och väl hemma började jag läsa Nora Robert's En förtrollad ö. Och så lite kaffe på det ... åh, ljuvligt.

Det är rätt ofta som det är de små tingen som utgör allt det stora.



Engla har övernattningsgäster på besök. I går kväll belamrade de tevesoffan en stund och då satt jag i köket och läste. När soffan sedan blev ledig somnade jag ögonblickligen mot Chris' axel. Det är en äkta fredag det!

Idag väntar jobb. Jag och Indra ska gå och dela reklam (inte mitt jobb förvisso men jag går med på rundan) och sen ska jag röja undan lite lärarjobb aka planera en bildlektion.


torsdag 6 oktober 2016

när livet börjar om

Jag är ett stort fan av Lucy Dillons böcker som jag tycker är välskrivna och småmysiga feelgood. Skönt att krypa upp i bästa läsfåtöljen och plöja några kapitel.

Eller som jag gör denna gång, ta promenader med boken i lurarna ...


När livet börjar om handlar om Alice, som råkar ut för en olycka på väg till hotellet The Swan som Libby äger tillsammans med sin make och svärmor. Varför Alice är på väg just till The Swan är och förblir (i alla fall en bra bit in i boken - jag har inte riktigt läst ut den än) en gåta. Efter olyckan tappar hon minnet och minns bara sin barndom och tidiga tonår. 

Långsamt börjar dock minnet att klarna och så småningom går det upp för Alice att hon har en pojkvän, men också att hon är bekant med Libbys svåger, Luke. En bekantskap som hon inte har någon aning om - eller vad den betyder. Dessutom visar det sig att hon har haft en älskad hund (Dillons böcker har alltid ett stort fokus på hundar).

Samtidigt sliter Libby med hotellrenoveringen och att klappa sin svärmor medhårs i takt med att hon brottas med de ekonomiska förluster som hennes man försatt dem i ...