måndag 25 juli 2016

under körsbärsträden

Jag har ett stort behov av lugn, av att "bara vara" (även om jag också mellan varven går all in). Kanske blir det lätt så när man har varit utbränd en/två gånger tidigare i livet? På ett sätt har jag lättare till att förstå kroppens signaler nu, när jag lyssnar till den. Att ta det lugnt. Och just nu känns det som om jag skulle behöva oaser av tid att bara ta det lugnt.

Kanske var det därför som jag fastnade för den existentiella, tilldragande och nertystade Under körsbärsträden när vi skulle välja kvällens film. En mysig och lågmäld film om vänskap, traditioner och historia där två, för att inte säga tre populära genrer möts i en perfect match. Du har matlagningskonsten, chit lit och gran lit i ett. En riktig feelgood-film.



Under körsbärsträden är en film om ensamhet i tre generationer och om funnen vänskap när de tre möts. Handlingen spelas fram genom sitt känsloregister och sin mjukhet i stället för att påtalas genom rappa repliker och snabb scenväxling. Därmed lämnas stor tolkningsfrihet till tittaren. Helt enkelt en meditativ filmupplevelse. Sånt gillas. 

Handling:
Den tystlåtne Sentaro driver ett snabbmatställe som serverar Dorayaki-plättar. Så småningom lär vi känna varför han tyngs av sorg och maktlöshet. Han öppnar bara upp sig för en av gästerna, en högstadieelev som har det tufft hemma. En dag kommer en 76-årig, till synes smått förvirrad dam till köket för att söka extrajobb. Hon får först nobben men anställs så småningom på prov. Hennes sätt att tala till azukibönorna och förmåga att tillaga en söt bönpasta gör att affärerna blomstrar men berättelsen tar en tvär vändning ... 



3 kommentarer:

znogge sa...

Tack för tipset! Låter som en film helt i min smak :D

Kram

Ama de casa sa...

Låter som en bra film! :-)

Hanna sa...

Det låter som en bra film! Tack för tipset. :-)