torsdag 28 april 2016

man hinner räkna till tio

Räkna till tio hundra gånger

Det är mycket nu. Väldigt mycket. Ibland på ett positivt sätt. Ibland helt övermäktigt.

Jag trivs med mycket på agendan och växer i mitt ansvar. Till en början, som lärare, tyckte jag att det var så oerhört svårt med alla dessa bollar i luften. Jag tyckte att alla kollegor hade koll och kom-ihåg när jag bara glömde allt ... Nu tycks det som om jag tränat upp en förmåga. På samma sätt som jag en gång hade så svårt att lära mig namnen på nya elever. Nu har jag en strategi för det. En som jag inte känner till, mer än att jag vet att den finns där.

Det jag inte trivs med är känslan av maktlöshet som ganska ofta faller över mig. Det är en negativ stress och där står jag helt handfallen. Jag vet inte hur många gånger jag räknar till tio. Hundra gånger minst. Idag brast det ändå och jag släppte på trycket i personalrummet. Men så tog rasten slut och i trappan ner var jag tvungen att torka tårarna för sista lektionens möte med eleverna. 

Always look on the bright side of life. Det är så skönt att man ändå kan flabba åt det (sedan) och raljera rått. En räddare i nöden. Det där skrattet. Men också gråten som lättar på trycket när det blir för stort.




Fullklottrad kalender och kom-ihåglarm på telefonen

Och så favoritsysslan ...

Ett annat sätt att skapa fokus är alla anteckningar som jag samlar på mig i min kalender, min telefon och på lösa lappar. Så här i slutet av en termin är det fullt fokus på överlämningssamtal, både för blivande elever och för elever som jag ska lämna ifrån mig. Det är utvecklingssamtal (första avklarat idag) och fokus på organisation, nyrekryteringar, läromedel, lektionsplaneringar (så som alltid) och så vidare. Djupandas! Promenaden till och från jobbet med en bra pod i lurarna är avkoppling Nummer Ett. Men favoritsysslan just nu är nog ändå att sova, måste jag säga. Den där balansen. Ack så viktig i livet, men extra mycket när det är annat som pågår runt omkring. Det där som jag gör mitt bästa i, men ändå inte riktigt kan påverka.

Den där inre hälsan

Fullt ös (med en broms).

Lika viktigt som det är att träna och äta rätt, lika viktigt är det att kunna balansera stress med total avkoppling. Att kunna ösa på för fullt och sen sluta för dagen och låta ledigheten omsluta i total harmoni. Så en god natts sömn (förhoppningsvis) på det och sedan en ny dag med energi ... om och om igen. Energi, energiförlust, vila och avkoppling som ger distans och så - energi, energiförlust, vila och avkoppling ... Och en framtidstro. Någonstans en framtidstro!

2 kommentarer:

znogge sa...

Det gäller verkligen att få balans i tillvaron för att orka med. Fritiden är oerhört värdefull och krävs för att man ska få den energi som så väl behövs. Men ibland sitter det hårt inne ;-)

Kram

Ama de casa sa...

Kom bara ihåg att du måste vara rädd om dig!

Det där med namn... Skulle vara supersvårt för mig, men jag antar att man kan öva upp sig :-)