lördag 2 april 2016

kropp och knopp

I dag är det en vecka sedan jag låg i soffan och sov non stop ... förutom när jag sprang upp för att kräkas förstås. Jag minns att jag då tyckte att det var så nesligt att jag fick magsjuka precis när jag gick på påsklov - dels för att jag älskar påsken och håller den som min favorithögtid. Jag ville verkligen få tid att mysa ihop med min familj. Dels för att det ändå är väldigt typiskt att bli sjuk just som man är ledig. Men det är som alltid. Kroppen slappnar av och liksom tar sig tid att bli sjuk. Något man knappast hinner under de hektiska veckorna.

Det har gått en vecka ... men på något sätt känns det ändå som om det är så, så mycket längre tid mellan då och nu. Vilket ändå måste ses som något positivt? Jag som verkligen älskar att skrota omkring hemma i min egen takt, i pyjamasbrallor och håret i fulknut på huvudet måste ju ha tyckt att den fjuttig vecka gått fort. Det underbara är som bekant ofta kort. Men det här lovet har verkligen gett mig allt jag behöver och jag har fått ta mig tid att landa i att jag just nu inte har krafter att träna i den mängd jag egentligen vill för att må bra både i kropp och knopp. Bara en sån sak. Landa i att det är okej att jag inte, bokstavligt talat, springer ner gymmet nu när jag är ledig och rent praktiskt skulle ha all tid i världen. Jag är okej med det. Okej.

Sen, såklart, önskar jag alltid att jag hunnit lite till och att ledigheten hade varat lite längre ... men än är den inte över! Nu suger vi musten ur påsklovet.