lördag 23 april 2016

frågor och svar


Rund är också en form! sa...
Har du ställt dig frågan VARFÖR det är viktigt att du känner dig smal, för att du ska må bra..? 


Nej. I alla fall har jag inte djupanalyserat den tanken. Men! Jag tycker att smalt är snyggt. På mig själv och på andra. Smal = sunt smal alltså. Att vara helt utan muskler och former är osnyggt på samma sätt som det är ohälsosamt. Men smala kroppar är snygga att se på.

Är jag smal trivs jag med mig själv och jag känner mig hälsosam eftersom jag vet att borttappad underhudsfett, lovehandles eller kalla det vad du vill betyder att jag rör mig rätt och äter rätt.

Jag tycker också att jag har kontroll och presterar bättre om jag håller mig slank (och det där vet jag ju sitter i hjärnan och ja, jag vet också att den tanken kanske inte är så sund OM jag skulle tippa över kanten, men jag faller inte och det ger mig känslan av kontroll och att "jag-klarar-ta-mig-tusan-allt!!!).

Att vara vältränad, äta hälsosamt och hålla mig "sunt smal" handlar alltså om fåfänga = jag tycker att smal är snyggt och om den inre känslan av att prestera bra och ha kontrollen. Det låter helt sinnessjukt, jag vet, men så där har jag alltid känt. Dock är det viktigt att poängtera att jag inte avstår från att äta eller "unna mig". Och äter jag en kaka till kaffet på jobbet (om där nu finns glutenfria kakor) kan det hända att en blir två och jag får inga tvångstankar om att jag måste träna si eller så bara för att jag unnat mig. Däremot är mat ingen riktigt viktig del i mitt liv och är därmed ingen belöning eller bestraffning för mig. Happy.




Lina sa...
Det vore bättre att flytta fokus från lovehandles till att se till att man får i sig tillräckligt med näring.
Kroppen åker mycket lättare på förkylningar och grejer om det saknas näringsämnen. Varför inga mellanmål längre?
Plus än en gång - även om det är kul - stress är inte bra i långa loppet, och ja det är stress att ständigt va på språng!
Till slut orkar inte kroppen hur gärna än hjärnan vill fortsätta. Riskera inte att behöva bli sjukskriven - tänk hur jobbigt det måste va med hela dagar utan särskilt mycket aktivitet om du inte ens kan tänka dig att ta det lugnt en rast nu.

Jag får absolut i mig tillräckligt med näring så jag är bara glad att mina lovhandles försvann. De kom till för att jag hade några år av lättja där jag rörde mig lite för lite. Jag är väldigt sällan, för att inte säga aldrig, förkyld. Det var bra länge sedan sist, vilket bör vara en bra indikation på att jag får i mig rätt mängd näring. Perfekt. Varför jag inte längre äter mellanmål på jobbet beror på att jag inte jobbar då, utan min arbetstid är förlagd till morgon, förmiddag och tidig eftermiddag numer. Älskar't och vill inte byta bort det för allt smaskigt mellanmål i världen.

Min arbetssituation är svår att påverka. Jag, med mina kollegor äter pedagogisk lunch, vilket i dagsläget betyder att kasta i sig föda så fort det bara går innan det smäller. Men det bästa är att vi oftast har ett stort salladsbord att välja vid och lunchtallriken blir en överambitiös tallriksmodell full av näring.




znogge sa...
Ja, det där är verkligen en balansgång som tyvärr inte alla klarar av. Det blir lätt till en besatthet vilket jag har sett flera gånger genom mitt jobb. Även så unga killar som i tolvårsåldern har tränat för mycket och ätit för lite vilket naturligtvis är allt annat än bra. Själv blir jag lite skrämd av att ett smal och godkänt styr så mycket som det gör i dag.

Fem fastedagar låter väldigt mycket tycker jag. Med tanke på hur stressig min dag kan vara hade jag inte klarat mig utan att få äta en lunch i lugn och ro och sedan sitta ner en stund och bara koppla av.

Nej, jag har inte 5 fastedagar. Det var bara som vi skämtade. Och det var klokt av min fd kollega att hoppa av 5:2-tåget när hon märkte att hon inte kunde hinna äta sig mätt under skol/arbetsdagarna. Själv är jag alltid noga med att äta min äggröra bestående av två ägg med vispgrädde varje frukost, min kasta-i-mig-innan-det-smäller-pedagogiska-lunch för att sedan hoppa på middagen hemma sen.

Jag tränar inte för mycket eller äter för lite. Jag håller mig lagom och ser inte alls att jag skulle vara besatt eller i riskzonen för att bli. Jag vet, att om så skulle bli fallet, har jag livlinor runt omkring mig som skulle fånga upp mig och banka in sanningen i skallen på mig. Jag är rädd om mig själv.

Arbetssituationen ser dock ut som sådan att jag inte kan äta lunch i lugn och ro, men en (oftast) daglig rast på 30 minuter får mig att hinna andas och koppla av.



Lina sa...
Viktigt att sitta ner och äta samt sitta ner lr gå långsam promenad efteråt så att maten kan smältas. Kroppen som ständigt är på språng är inställd på det och matsmältningen får stå tillbaka. Men tar man det lugnt vid måltiden får kroppen en chans att jobba med matsmältningen.
Att stressa på även om det är kul är inte bra för kroppen i det långa loppet, vilket kan leda till utmattningssyndrom eftersom kroppen trots allt är stressad vilket inte är bra att ständigt vara.
Försök se över om du kan få sitta ner i lugn och ro på arbetet. Funkar inte det så bra så se iaf till att göra det hemma på kvällen sen.
Ta tid att ta hand om dig annars måste du helt plötsligt göra det när kroppen inte pallar alls!
Att känna sig fit tycker jag själv är en bra känsla - men det är inte samma sak som smal vilket är en hårfin gräns till undernärd.

Jag skulle mer än gärna vilja ta det lugnt vid måltiderna. Men det är inte jag som styr det, tyvärr. Vi är nog många som skulle önska detsamma ... Efter den pedagogiska lunchen går jag antingen själv på en halvtimmas rast (och får då sitta ner och smälta maten) eller så är jag ute och rastvärdar (där får jag röra på mig så att mat kan smältas). Perfekt. Men att vara lärare är att vara ständigt på språng. Can't help it.

På arbetstid är det främst på min egen korta rast som jag får sitta ner, men ja - på eftermiddagen och kvällen hemma sen är jag inte sen att sätta mig ner för att bara koppla av. Jag känner att jag är i harmoni. Jag känner mig glad och pigg. Jag har varit utmattad och sjukskriven för utmattningssyndrom tidigare så jag är lyhörd likt en blodhundsnos ... jag är inte ens i närheten av utbränd.

Okej. Mitt ord smal ska kanske ändras till fit, för det är vad jag menar. Fit = smal. Smal = fit. Smal för mig är inte undernärd utan en hälsosam, stark kropp full av muskler. Like!





2 kommentarer:

znogge sa...

Så synd att er pedagogiska måltid är så stressad. På min skola är tiden schemalagd vilket innebär att ingen behöver stressa. För varje årskurs och personal går det utmärkt att sitta en halvtimme i matsalen. Vår kökschef är dessutom fenomenalt duktig och varje dag serveras dagens rätt, dagens vegetariska alternativ, dagens soppa samt en stor salladsbuffé. Det kan verkligen vara skillnad på skolmat och skolmat! Nu vill jag bara tillägga att jag inte antyder att er är dålig ;-) Tycker bara det är fantastiskt hur bra skolmat det faktiskt går att laga!

Kram

dianasdrömmar sa...

En balans är viktig, nyttig mat och träning tillsammans med att få unna sig ibland är nog bra kram