onsdag 20 april 2016

den omvända 5:2

Nöjd med min kropp!

Det är inte tvunget men jag märker att jag har tappat i volym (säkert i kilon också men eftersom jag inte äger någon våg går jag på känn). Mina lovehandles (om där nu fanns några) är borta helt. Dagliga promenader som har blivit min standardträning a la vardagsmotion samt det faktum att jag inte längre äter mellanmål på jobbet och därtill får lunch "på språng" = knappt hinner äta mig mätt i nuvarande klass, har satt sina spår. På jobbet är jag ständigt på språng. Ständigt! Och jag gillar det på alla sätt och vis. Förutom den där magsårslunchen förstås. Den kan ju kvitta och i stället bytas ut mot en (pedagogisk förvisso) lugn måltid. 

Vikten av känslan i kroppen.

Att prata vikt och kilon är lite av ett tabu där lagom är bäst, men ändå märker jag att jag är som mest nöjd med min kropp när den tappat lite i... volym. Där underhudsfett byts mot slankhet och kraft i musklerna. När jag känner mig smal. När magen är platt, kärlekshandtagen är borta, när benen har spänst och rumpan fått form. Nåja, man kan ju skulptera i det oändliga.


Hälsosam tanke.

Någon gång i livet har jag haft alltför stort fokus på mat och icke-mat och petat i mig så lite som möjligt. Löjligt nog hade jag ett tag som mål att väga 49 kilo men blev sporrad att gå ner ytterligare lite till vilket är osunt på alla sätt och vis. I alla fall i förhållande till min längd på resliga 169 cm. I dag väger jag tio kilo mer men är nöjdare än nöjd med min kropp och den inre hälsan. Men smal, för mig är det viktigt att känna mig smal. Först då mår jag bra. I dag är det en hälsosam tanke med ett hälsosamt driv. Men det är en hårfin gräns. En balansgång mellan sund och osund hälsosam och sjuklig. 

Den omvända 5:2

Jag, som jag skriver i min presentation av mig själv här i bloggen (läs flikarna) är inte mycket för dieter då diet för mig betyder en kortsiktig kosthållning med primärsyfte att gå ner i vikt. Där är inte jag. Jag är mer äta-rätt-kost-för-rätt-kropp-och-rätt-träningsmängd. Det har resulterat i en version av LCHF a la 5:2 Passar mig! Men för att återkoppla till vad jag skrev ovan. Att äta lunch på språng och sällan bli mätt ... En före detta kollega till mig åt efter 5:2 men fick sluta med det eftersom hon gick ner för mycket i vikt eftersom det där med matro bara är något väldigt diffust. Och det är lite så jag upplever det i dagsläget. En slags omvänd 5:2 diet där 5 står för fastedagar och 2 för helgens två dagar då det är fritt fram att äta i lugn och ro

Vi får väl se vart hän det brakar!



5 kommentarer:

Rund är också en form! sa...

Har du ställt dig frågan VARFÖR det är viktigt att du känner dig smal, för att du ska må bra..?

PS. (Bara en "snäll" fråga). ;-)
Svara gärna i ett inlägg, eller så. Hade varit intressant att höra svaret. Eller i alla fall intressant att höra dina tankar om det, även om det inte finns något "rätt eller fel" svar.

Kram M

Browneyedgirl sa...

Hoppas du mår fint :) Ska läsa inlägget lite mera noggrant så snart jag har tid. Kramen <3

Lina sa...

Viktigt att sitta ner och äta samt sitta ner lr gå långsam promenad efteråt så att maten kan smältas. Kroppen som ständigt är på språng är inställd på det och matsmältningen får stå tillbaka. Men tar man det lugnt vid måltiden får kroppen en chans att jobba med matsmältningen.
Att stressa på även om det är kul är inte bra för kroppen i det långa loppet, vilket kan leda till utmattningssyndrom eftersom kroppen trots allt är stressad vilket inte är bra att ständigt vara.
Försök se över om du kan få sitta ner i lugn och ro på arbetet. Funkar inte det så bra så se iaf till att göra det hemma på kvällen sen.
Ta tid att ta hand om dig annars måste du helt plötsligt göra det när kroppen inte pallar alls!
Att känna sig fit tycker jag själv är en bra känsla - men det är inte samma sak som smal vilket är en hårfin gräns till undernärd.

Lina sa...

Det vore bättre att flytta fokus från lovehandles till att se till att man får i sig tillräckligt med näring.
Kroppen åker mycket lättare på förkylningar och grejer om det saknas näringsämnen. Varför inga mellanmål längre?
Plus än en gång - även om det är kul - stress är inte bra i långa loppet, och ja det är stress att ständigt va på språng!
Till slut orkar inte kroppen hur gärna än hjärnan vill fortsätta. Riskera inte att behöva bli sjukskriven - tänk hur jobbigt det måste va med hela dagar utan särskilt mycket aktivitet om du inte ens kan tänka dig att ta det lugnt en rast nu.

znogge sa...

Ja, det där är verkligen en balansgång som tyvärr inte alla klarar av. Det blir lätt till en besatthet vilket jag har sett flera gånger genom mitt jobb. Även så unga killar som i tolvårsåldern har tränat för mycket och ätit för lite vilket naturligtvis är allt annat än bra. Själv blir jag lite skrämd av att ett smal och godkänt styr så mycket som det gör i dag.

Fem fastedagar låter väldigt mycket tycker jag. Med tanke på hur stressig min dag kan vara hade jag inte klarat mig utan att få äta en lunch i lugn och ro och sedan sitta ner en stund och bara koppla av.

Glöm inte bort att vara rädd om dig!

Kram