lördag 31 december 2016

bokåret 2016

BÖCKER 2016 ...


1 Antal lästa böcker under året?


Jag har tappat räkningen - synd. För länge sen skrev jag upp alla utlästa böcker i en anteckningsbok. Då höll jag koll på antalet per år samt kunde gå tillbaka om jag blev osäker på om jag läst en bok tidigare eller ej (och inte var sugen på att läsa om den). Jag borde återuppta den nörd-grejen igen.

Men sedan jag började lyssna på Storytel någonstans i mitten av året och på så vis har kunnat öka mina lästimmar snittar jag på 1 - 2 böcker i veckan. Får jag gissa har jag läst plus-minus 70 böcker.

2 Bästa bok du läste under olika kategorier


Roman
Miniatyrmakaren - av Jessie Burton

Ungdomsbok/bok för unga vuxna
Det är jag som är Caroline - av Peter Barlach

Fackbok/reportagebok
Har inte läst någon som jag kan minnas.

Chic lit
Vaknätter och verklighetskaos i Vasastan - av Anna Winberg

Självbiografi
Elva år i fångenskap - av Michelle Knight och Michelle Buford
eller
Kärleken till livet - av Marie Fredriksson och Helena von Zweigbergk

Deckare/skräck
Nån av Mari Jungstedt's och Sofie Sarenbrats alla.
Eller den senaste jag läste;
Själakistan - av Ann Rosman

Viktig bok
438 dagar - av Johan Persson och Martin Schibbye



3 En bok som du hade höga förväntningar på men som gjorde dig besviken?

Två gånger påbörjade jag En sommar på luffen av Eli Åhman Owetz för jag ville verkligen tycka om den, men jag slutade några sidor in. Första gången läste jag som e-bok, andra gången lyssnade jag via Storytel men det gick inte. Tyvärr. Men smaken är ju så olika. Många tycker om hennes böcker!

Även Stormblomma - av Tamara McKinley blev en besvikelse. Jag läste förvisso ut den men mest för att den började så bra, och jag lovordade den några kapitel in. Men sen blev den allt segare och tristare. Och jag störde mig så på att alla rökte.

Jag brukar inte ha för vana att läsa ut böcker som inte faller mig i smaken men jag läste faktiskt ut ännu en "dålig" bok i år. Mest för att den var så himla lättläst, nämligen;
Bucketlist - av Katrin Zytomierska.

4 Mest överraskande (på ett positivt sätt) bok?

Hyresgästerna - av Sarah Walters. Jag drar mig ofta för att läsa tegelstenar och tänkte att den här kanske skulle bli lite seg och långdragen. Läste den i somras. I ett huj.

5 Bok du mest rekommenderade till folk?

Det måste nog ha varit Miniatyrmakaren och Livet efter dig - av Jojo Moyes.



6 Bästa bokserie du kom över?

Caroline-trilogin (Peter Barlach) för jag gillade verkligen karaktärerna.

7 Mest spännande,  kan-inte-sluta-läsa bok?

Jag slukar de flesta böcker jag läser. Kommer inte på någon som fick mig att "sluka" extra fort.
Men självklart har deckare ett speciellt driv i sig. 

8 Böcker du läste i år som du mycket väl kan tänka dig att läsa om nästa år?

Jag läser faktiskt om somliga böcker. I år tror jag dock inte att jag läst någon bok som jag vill läsa om redan nästa år. Det får gå lite längre tid än så emellan. Kaptel Corellis mandolin - av Louis de Bernières och Boktjuven - av Markus Zusak är annars böcker som står högst upp på min lästa-om-lista tillsammans med böcker skrivna av Hedwig Courts Mahler. Dock är de inte lästa i år.

9 Favoritomslagsbild på en bok du läste under 2016?

Miniatyrmakaren.
Den ser hemlighetsfull och mysig ut.


10 Mest minnesvärda karaktär?

Jag tror att jag kommer att minnas och inspireras av Caroline länge ...

11 Den bok som har haft störst betydelse för dig?

I varje andetag är vi fortfarande vid liv - av Tom Malmquist

för en gripande skildring och kärleksbeskrivning mitt i all sorg och saknad. Men också för att det var första ljudboken jag lyssnade på - och sedan blev fast i.



12 Favoritbokstund?

Alla bokstunder är favoritstunder. Jag läser alltid en stund på morgonen när jag äter frukost innan jobbet. Arla bokstund. Sen älskar jag också att krypa upp i soffan om kvällarna med en bok samt mysa ner mig i sängen och läsa godnatt-bok för Engla.

13 Favoritbok du läste under 2016 av en författare du redan läst andra böcker av?

Disa - av Denise Rudberg.



14 Bästa bok du läst enbart för att du fick tips från någon?

De flesta böcker jag läser är just tips. Antingen jag hört eller läst om dem.

15 Bästa bokrelaterade shoppingen?

Jag shoppar inte så mycket böcker. Jag lånar på biblioteket, lyssnar via Storytel eller läser recensionsexemplar som jag fått. Köper jag böcker är det oftast via min bokklubb så det är lycka varje gång Bokspegeln, Bonniers Bokklubb dimper ner i brevlådan. Om inte annat för alla tips och godbitar däri. 

16 Hur många böcker satsar du på att läsa ut under 2017?

Minst 100.

17 Några böcker som förtjänar att bli tipsade om och som inte har blivit nämnd här ovan?


Barnbruden - av Anna Laestadius Larsson


Britt-Marie var här - av Fredrik Backman (men kanske mest Mormor hälsar och säger förlåt av samme författare, dock ej läst i år).


Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske - av Emmy Abrahamson


och

Belgravia - av Julien Fellowes








torsdag 29 december 2016

boklista

Jag hittade en boklista här

Favoritbok i barndomen
Barnen i Bullerby:trilogin och alla böcker om Petter och Lotta (tant Grön, tant Brun och tant Gredelin). Men också så ofantligt många fler.

Vad läser du just nu
Belgravia av Julien Fellowes.

Vilka böcker har du reserverade på biblioteket 
Inga, men däremot många sparade i min bokhylla på Storytel.

Dålig bokvana
Finns det någon...? Ja, det vore kanske den att jag går upp i böckernas värld lite för mycket ibland och glömmer tid och rum.
Men det är ju bara härligt.

Vad har du för tillfället hemlånat från biblioteket 
Just nu, inga. Inte likt mig direkt. Men jag har några olästa i min egen hylla.

Har du en läsplatta
Nej. Jag föredrar att läsa en RIKTIG bok alternativt lyssna till en. Har Storytel där det också går att ladda ner och läsa böckerna via mobil/platta men det faller inte mig i smaken alls.

Föredrar du att läsa en bok i taget eller har flera på gång samtidigt (slalomläser)
Jag läser oftast en bok samtidigt som jag lyssnar till en annan (ja, alltså inte samtidigt-samtidigt, men du fattar) plus att jag ofta också läser högt för Engla och därtill också för min klass ... herregud.

Har dina läsvanor förändrats sedan du började blogga
Nej, det vill jag inte påstå.

Sämsta boken du läst i år
En av dem var Katrin Zytomierskas Bucketlist. Men de flesta "dåliga" böcker brukar jag inte läsa klart. Det finns alldeles för många bra för att genomlida en dålig.

Bästa boken du läst i år 
Många. Och jag tipsar ständigt om dem i bloggen. Men måste säga att Belgravia är en av dem!

Hur ofta läser du utanför din egen bekvämlighetszon
Sällan. Jag föredrar att hålla mig till mina favoritgenrer.

Vilken är din läsbekvämlighetszon
Den är rätt bred ändå. Jag tycker om mysig feelgood och historiska romaner men också deckare och biografier.

Kan du läsa på bussen
Ja, om jag åker buss vilket jag inte gör i dagsläget. Men förr så ... alltid en bok!

Vilken är din favoritplats att läsa på
Favoritplatsen är ändå i soffan men varstans går egentligen bra.

Vad anser du om att låna ut böcker? Regler
Jag är livrädd för att låna ut böcker (lång historia) men lånar gärna från andra om de erbjuder sig. Annars kan jag lika gärna låna från biblioteket. Att tipsa om bra böcker gör jag gärna.

Viker du hundöron i dina böcker
Nej, absolut inte. Jag använder bokmärken.

Skriver du någonsin i bokens marginaler
Nej.

I studierelaterade böcker då
Inte ens i studentlitteraturen skrev jag i marginalen eller gjorde överstrykningar. När jag tog examen såg alla mina böcker lika nya ut som när jag köpte dem. Det är viktigt att vara rädd om böcker.

Vilket är ditt favoritspråk att läsa böcker på
Svenska. Men engelska går bra även om det var länge sen ...

Vad får dig att älska en bok
Hur språket flyter. Hur miljön är beskriven liksom karaktärerna... Och dialogerna.

Vad inspirerar dig att rekommendera en bok
En enligt mig bra bok (?) Det räcker väl som anledning?

Favoritgenre 
Feelgood

Genre du sällan läser men önskar att du läste oftare 
Deckare, välskrivna. Och bra biografier.

Favoritbiografi
Vet inte... Kanske Anne Franks dagbok?!

Har du någonsin läst en självhjälp-bok
Ja.


onsdag 28 december 2016

själakistan - ann rosman

Nu är det ett bra tag sedan sist jag läste en deckare. I somras senast, tror jag. Nu på jullovet var det dags igen. Valet föll på Själakistan av Ann Rosman. En för mig ny författare att göra bekantskap.

Jag kommer garanterat att läsa fler av hennes böcker. Betyget blir:

⭐⭐⭐⭐⭐


På bokens framsida står det "Jo, visst är hon lik Camilla Läckberg - men Ann Rosman är snäppet vassare." -- Dagens Nyheter. Och ja, Ann Rosman är inte bara snäppet vassare än Camilla Läckberg, hon förtjänar inte ens att bli jämförd med Läckberg om du frågar mig. Läckberg kan en konst och gör den bra. Hon marknadsför sig och drar in pengar. Men hennes författarskap hänger jag inte upp i granen direkt. 

Men tillbaka till Rosman. 

En skolklass gör en makaber upptäckt under en klassresa till Carlstens fästning i Marsstrand. Liket efter en kvinna i medeltida kläder och utan huvud påträffas vid den gamla Offerstenen. Samma dag gör fru Wilson en lika makaber upptäckt då hon får syn på ett kvinnohuvud i sin trädgård.

Den rättsmedicinska undersökningen visar att huvudet och kroppen inte hör ihop och det står klart att man har att göra med en mycket kylig och kalkylerande gärningsman. 

Kriminalinspektör Karin Adler och kollegorna Folke och Robban befarar att det kan finnas fler offer och snart får polisen i Trollhättan upplysningar om ännu ett makabert fynd. En styckad kvinnokropp - utan huvud.

Nutid vävs ihop med dåtid så att två historier löper parallellt med varandra och ökar på spänningen men ganska så snart gissar jag mig till vem gärningsmannen är ...

måndag 19 december 2016

michelle knight - elva år i fångenskap

Jag är periodare och nu har jag lite grann snöat in mig på att läsa biografier. Välskrivna är de oftast oerhört gripande och visst lär man sig något av varje människoöde man möter - oavsett om det är genom en bok eller i verkliga livet?!

Nu senast läste (lyssnade via Storytel) jag boken Elva år i fångenskap - kidnappad, inlåst och bortglömd av Michelle Knight och Michelle Burford.

I nära elva år var Michelle Knight i Ariel Castros våld, inlåst i hans hus i Cleveland, Ohio. Hon var hans första kidnappningsoffer lockad till hans hem i augusti 2002. Då var hon 21 år gammal. Hans andra offer var knappt 17-åriga Amanda Berry och ett år senare kidnappade han Gina DeJesus bara 14 år gammal.

De tre kvinnorna lyckades fly efter flera år i fångenskap. Både Amanda och Gina sökte snabbt upp sina familjer igen men Michelle vägrade att träffa sin mamma. Hon fick hjälp av sociala myndigheter att hitta ett boende. 

Michelles son Joe var bara drygt två år när hon kidnappades och den ständiga tanken på honom var hennes enda hopp under åren i fångenskap. När hon sedan blev frigiven fick hon reda på att sonen adopterats som fyraåring och sedan dess har hon avstått från att träffa honom. Ändå är det Joe hon älskar mest av allt ...


HÄR kan du läsa mer. 


Det är en oerhört gripande historia. Inte bara själva kidnappningen och åren som fånge utan också tiden före kidnappningen beskriver Michelle också som både gripande och hemsk. Hennes uppväxt är långt från idyllisk och hon får utstå sexuella övergrepp. Som femtonåring rymmer hon hemifrån och får erfara livet som hemlös. 

You cant break what is already broken, you can only make it stronger

Stjärnor till boken

⭐⭐⭐⭐⭐

onsdag 14 december 2016

kärleken till livet

Jag har inte orkat läsa en bok "på riktigt" på länge nu. Men snart har jag lyssnat klart på Marie Fredrikssons Kärleken till livet, skriven av Helena von Zweigbregk - via Storytel. Den är väldigt gripande och intressant på en och samma gång. Hela Maries framgångssaga med solokarriären och med Roxette (musik som jag alltid har älskat och har min barndom förankrad i med många fina minnen) beskrivs men också hela hennes sjukdomsförlopp, liv och kamp. Så läsvärd. Helena, författaren själv, är uppläsaren och gör det mycket bra. Det enda tråkiga att lyssna till den här biografin är att jag går miste om de bilder som plockats ut till boken. De hade varit roliga att få se.


Stjärnor till boken 

⭐⭐⭐⭐⭐


torsdag 8 december 2016

fyren mellan haven

Nu har jag snart lyssnat klart på tjockisboken Fyren mellan haven skriven av M. L. Stadman. En annorlunda, gripande och svår kärlekshistoria. På sitt sätt. Om rätt och fel och att det ibland däremellan bara finns en skör, skör tråd. Den går ju på biograferna också, just nu, men även om jag älskar boken skulle jag inte vilja se den som film. Säkert jättebra men en gripande roman blir på duken ännu mer gripande. Tittar jag föredrar jag lättsammare drama eller romantisk komedi. 

Hur som helst:


Tom Sherbourne återvänder till Australien efter första världskriget och tar tjänsten som fyrvaktare på Janus Rock, en enskilt belägen ö nästan en halv dagsresa från fastlandet. Här hoppas han att finna ro för sin sargade själ tillsammans med hustrun Isabel. Några år senare spolas en bot upp på stranden och fyrvaktarparet finner en död man och ett levande spädbarn. Tom vill genast rapportera händelsen till myndigheterna men Isabel som genomlidit tre missfall ser spädbarnet som svaret på alla deras önskningar. De tar sig an den lilla flickan som sin egen och det är först två år senare, då de återvänder till fastlandet som paret inser att händelsen som gett dem själva en mening med tillvaron samtidigt har kastat omkull en annan människas hela liv ...

Stjärnor till Fyren mellan haven
⭐⭐⭐⭐⭐


Har du läst eller sett Fyren mellan haven?
Vad tyckte du?

tisdag 6 december 2016

cookies with flavors of figs

Som sagt, det är inte ofta alls som andan faller på men i dag blev jag sugen på att baka småkakor. Jag kände från start att jag skulle lyckas med att behålla lugnet den här gången så det var himla skönt. Och roligt. Engla var medhjälparen men mitt kontrollbehov kunde jag inte riktigt släppa.

Men jag är nöjd och glad och stolt - så pass mallig att jag måste skryta med lite bilder här på bloggen ...


Det blev en av mina favoritkakor - syltkakor. Men i stället för att använda röd, fast sylt så som det stod i receptet valde jag fikonmarmelad för att få till den där lite juliga tuschen. 

Om de blev goda?
Jodå.

Om det kommer att finnas några kvar till jul?
Det hoppas jag innerligt för troligtvis kommer jag inte att få fler bakryck på länge nu (och då ska jag ändå tvinga mig till att tycka om att baka pepparkakor och lussebullar inom en snar framtid).


sommar på strandpromenaden


Å vad skönt. Jag är fortfarande lite trött men jag är tillbaka på banan igen. Jag har inte orkat läsa någonting under hela helgen. Tror inte jag har läst sen i torsdags och då är det illa. Men nu känner jag att det är dags igen att hugga tag i Sommar på strandpromenaden som jag hann påbörja innan jag däckade ihop totalt. 

Helt fel titel så här års men jag tänkte att om jag gasar på med den här nu (samt ser till att lyssna klart på Fyren mellan haven) så kan jag börja lyssna på Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden innan julhelgen är över. Snart stundar ju jullovet ... 



Det är inte riktigt likt mig men jag har blivit sjukt sugen på att baka småkakor också. Vilket är konstigt för nuförtiden blir jag mest bara stressad av att baka (till exempel hade jag planerat att baka pepparkakor med mina elever men fick kalla fötter och delegerade med varm hand uppgiften på fritidspersonalen som faktiskt blev glada över att få något som de fick kavla upp ärmarna inför). Men det brukar vara typiskt mig. Antingen är jag totalt off som de senaste dagarna med noll energi eller så är jag all in. Men tänkte att det kunde vara bra att fylla på kakburkarna inför jul och det gäller att smida medans järnet är varmt. Så nu väntar jag in Engla som ska komma hem från skolan alldeles snart.

Till dess hinner jag läsa några sidor ...

måndag 5 december 2016

sista chansen


Nu, mina bokälskande vänner, är det sista chansen att knipa en lott eller två för möjligheten att kamma hem Christoffer Holst's Mindfulness för losers så här lagom inför jul.

För att delta i utlottningen behöver du:

Tipsa om boklotteriet - och länka hit - från din blogg. Glöm inte att kommentera här och länka till ditt inlägg också.

Har du ingen egen blogg kan du istället tipsa på ditt instagramkonto. Gör bara en skärmdump av bilden och hashtagga mitt instagramkonto villa_frejas_bokblogg så att jag kan se ditt tips - och glöm inte att hänvisa till min blogg villa-freja.se

Tips och länk på din blogg ger en lott.
Tips och tag på instagram ger en lott.
Tips på din blogg OCH instagram ger två lotter.

Lycka till.

Tävlingen avslutas fredagen 9/12





torsdag 1 december 2016

förlist - mitt liv och nordman av håkan hemlin

Jag har alltid älskat musiken. Klassisk folkmusik blandat med pop-rock och frontfiguren Hemlins hesa, mycket passande röst till genren. Nyckelharpan som Wester trollar med ... så coolt. Bäst var de på nittiotalet med sina två första album.

När jag såg att Håkan Hemlin, tillsammans med Anders Tengner, skrivit en bok om tiden med Nordman blev jag såklart nyfiken. Tack Bokfabriken för ett recenssionsexemplar. Det var intressant läsning även om det gör ont att läsa om Hemlins drogmissbruk. Ingen människa, oavsett anledning, ska hamna där. Som lärare ser jag att det är av yttersta vikt att fånga upp de barn som redan nu spretar. Där adhd, bland annat, kan leda till en kamp och en jakt efter lugn och ro bort från rastlösheten, där droger tyvärr kan vara en väg om inte hjälp och förståelse ges tidigt. I förebyggande syfte och som en grundsten. Jag försvarar inte droger men jag kan förstå varför somliga hamnar där. Håkan Hemlin var vuxen när han fick sin adhd-diagnos och efter att han börjat medicinera mår han mycket bättre och har fått ett helt nytt liv bortom droger.


Nordman blir stora över en natt i början av nittiotalet. Vandraren blev hitlåten som spelades överallt på radio och i butiker. Frontmannen Håkan Hemlin kastades in i en kändisvärld han tidigare bara kunnat drömma om - och då rakt inte var rustad inför. Pengarna strömmade in men försvann lika fort igen. Om inte fortare. Hemlins drogmissbruk ledde till tidningarnas stora rubriker. En del historier var sanna, andra snarare nedtonade.

I den här självbiografin berättar Hemlin och en rad människor ur hans närhet, öppenhjärtigt om det turbulenta liv han levde. Han berättar om hur det var att ena dagen vara luspank och utan egen bostad till att i nästa stund vara miljonär och kunna köpa vad han ville. Han berättar om drogerna och skandalerna, framgångarna och bakslagen Om sin talang och envishet.

Det är en naken bok, en ärlig bok och en skrämmande bok. Droger är hemska. De är förödande. Men Hemlin tog sig upp och förbi ...

Recensionsexemplar: Bokfabriken
Stjärnor till Nordman: ⭐⭐⭐⭐ (⭐) Så som många biografier (oftast skrivna av en författare/journalist) upplevs den här boken som lite slarvigt skriven. Historien är värd en extra redigeringsvända. I stället har Tengner skrivit tre biografier på lika många år. Då blir det kanske inte så bra som det hade kunnat bli. Ändå, så värd att läsa och ta till sig. 

tips på julläsning


Just nu är jag fasligt trött, av olika själ. Jag försöker orka läsa, för det är något jag mår bra av och som ger energi. Men ofta går ögonen i kors. Det är bara att härda ut. Det blir bättre. Hade jag varit piggare nu hade jag med lätthet plöjt dessa två julgodisbitar i december! De finns att få tag i hos Adlibris Men för tillfället har jag några böcker på gång redan och kommer inte hinna läsa fler innan jul (jag har redan några på min lista, dessutom har jag inte hunnit med Jenny Colgans tvåa ännu, så kan såklart inte hoppa på hennes trea bara för att den har jultema).

Men; om du står utan bok så här inför jul är det här mina tips till dig.

Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan - det är snart jul Mount Polbearne och Polly har fullt upp med att baka läckerheter i sitt lilla bageri. Därtill är hon lycklig tillsammans med sin pojkvän Huckle. Hans honungsaffärer går dock inte enligt plan och kanske borde de lägga sina bröllopsplaner på is ett litet tag? Samtidigt visar det sig att Pollys bästa vän Kerensa undanhåller någonting som sätter vänskapen på spel ...

Snöfall, mirakel och frusna hjärtan av Claire Sandy - det har gått sexton år sedan Asta lämnade sin hem på Irland, drabbad av hjärtesorg och med ett barn i magen. I London trivs hon bra tillsammans med dottern Kitty men när hennes chef, tidningsmogulen Conan vill att hon undersöker en gråtande madonnastaty i sin gamla hemby tvingas Asta plötsligt att möta sitt förflutna ...

Hos Adlibris

lördag 26 november 2016

barnbruden

Nu har jag läst klart första delen i Anna Laestadius Larsson's historiska trilogi - Barnbruden. Av mig får den massor av stjärnor och jag är genast sugen på att fortsätta med nästa bok i ordningen, men tvingar mig själv att läsa i alla fall en bok emellan. Bara för att. Ibland vill jag suga på karamellen. Länge. 


Vi får resa tillbaka till den gustavianska tiden i slutet på 1700-talet där vi möter Charlotta som femton år gammal (och därmed den yngsta kungliga bruden i svensk historia) kommer till Stockholm med det kungliga skeppet Sofia Albertina. Med sig har hon adelsfröken Sophie von Fersen som motsträvigt tvingats med som pass upp och sedermera hovdam. 

På slottet förbereder Gustav III och hans hov ett storstilat mottagande. Förväntningarna på Charlotta är höga då hon ska gifta sig med kungens bror Karl och skänka landet den tronarvinge alla väntat så länge på. 

I slottskällaren hittar vi den stumma Pottungen som så småningom hamnar under Charlottas vingar och kommer upp sig från ett liv i slit och skit till att hamna i Charlottas våning och stundtals även får lov att sova i hennes säng.

En bok om maktlystnad, frihetssökande, kärlek, vänskap, svek och tvång.

Stjärnor till Barnbruden
⭐⭐⭐⭐⭐


onsdag 23 november 2016

boklotteri

Mindfulness för losers

av

Christoffer Holst



Läs mer om boken HÄR


Jag har dubbletter av boken och behöver naturligtvis bara en i hyllan själv. Därför tänkte jag passa på att lotta ut en bok så här lagom till jul. Det är simpelt. Allt jag önskar är att du tipsar om boklotteriet - och länkar hit - på din blogg (glöm inte att kommentera här och länka till ditt inlägg också) eller tipsar på ditt instagramkonto och taggar @villa_frejas_boktips så att jag kan se ditt tips.



Tips och länk på din blogg - ger en lott

Tips på instagram - ger en lott

Tips på din blogg OCH instagram - ger två lotter



Lycka till.
Jag lovar att du vill vinna, för det är en sån fin bok.




tisdag 22 november 2016

öppnas i händelse av min död - av liane moriarty

Jag har hört och läst så mycket om den här boken. Till exempel har den legat över 50 veckor på New York Times bästsäljarlista och USA Today skriver att boken är så bra att du inte kommer att kunna hålla den för dig själv. Det är klart att jag var tvungen att själv läsa den.

Till en början undrade jag dock var fascinationen låg. Jag läste några kapitel in och visst tyckte jag om boken men det var inte mer än så. Öppnas i händelse av min död liksom ... jag bara väntade på att hemligheten skulle uppdagas och spänningen sätta in.

Det gjorde den till slut. Inte så snart som jag hade förväntat. Men väl värd att vänta på. Och då gick det inte att sluta läsa... 
 

Berättelsen tar en sådan oväntad, men på ett sätt ändå självklar vändning att den griper tag. Välskriven och spännande. 

Stjärnor till Moriarty 
⭐⭐⭐⭐⭐

söndag 20 november 2016

är du ett downton abbey-fan?

tomten, ge mig bara hårda paket

~ till historieälskaren ~



läs mer HÄR hos Printz Publishing

Jag har tittat på- och älskat alla avsnitt av Downton Abbey. När jag nu såg att manusförfattaren, skådespelaren och författaren Julian Fellowers har skrivit Belgravia önskar jag att den ska ligga i ett paket under granen. 

Den vill jag verkligen läsa.

Ett tips till historieälskaren.

lördag 19 november 2016

himla gott



Jag är hungrig som en varg och ibland får man köra lattricket. 
Speciellt som det faktiskt är lördag. Då är det mer än okej.

Och himla gott ska det bli.

Förutom att hjälpa Indra att dela ut reklamen har jag mest suttit och läst och skrivit idag. Tiden har gått i en rasande fart och nu ska det bli så skönt att få mysa oss ner, nästan hela familjen (Indra är på vift), en stund i soffan. Bästa.

pixi-adventskalender

Ibland behöver man påminna sig om barndomens favoriter. När det var dags att välja ny högläsningbok till min klass rotade jag och en kollega runt i vårt svenskaskåp med skönlitteratur. Båda två blev vi alldeles åh:iga och ah:iga när vi hittade Prosten-trilogin. Minns att jag läste den som barn och tyckte mycket om.

Dagens barn är förvisso mer moderniserade ... men den har ändå fallit väl i smaken trots sitt då och då rätt gammalmodiga språk. Vilket har blivit bra samtal kring omodernt språk - vad är det?


Nu har vi läst ut första boken om Carl och Anton vilket passar bra för nu vill jag börja läsa vintersagor och så småningom glida in på julberättelser. Det är ju en förhållandevis kort tid kvar innan jullovet.


På tal om kort tid fram till jul ... när jag satt och gjorde läromedelsbeställningar köpte jag också en del skönlitterärt till eleverna samt snubblade på en Pixi-adventskalender. Vilket lyckokast. Eleverna kommer få varsin Pixi-bok med sig hem. Nu slipper jag planera och förbereda kalendrar. Perfekt. Och så mysigt. Har aldrig tidigare kommit i kontakt med en bok-adventskalender så det kommer att bli lika spännande för mig som för eleverna - hoppas jag.

Jag köpte min adventskalender hos Adlibris

fredag 18 november 2016

mindfulness för losers

Christoffer Holst har kommit med en ny bok - Mindfulness för losers. Tyckte man om hans debut - Mitt hjärta går på - kommer man att tycka ännu bättre om hans nya bok.

Det är lite Emma Hamberg över Holst's språk - vilket inte är en negativ härmning utan det faller sig helt klart perfekt, kanske för att jag tycker så mycket om Hambergs böcker och sätt att skriva. Det är korta, rappa kapitel, vilket är finemang för någon som mig, som tycker om att göra avslut och sätta bokmärket vid nytt kapitel. Inte alltid läge när kapitlen är tätskrivna och flera sidor långa. Nu bjuder i stället Holst på "bara-ett-kapitel-till-läsning" vilket ger ett bra driv i läsningen.


tack - Bokfabriken - för recensionsexemplar 

Pamela är en Jämtländsk ung kvinna som lite grann har fastnat i ungdomsåren och föräldrarnas källare. Det var kanske coolt med källare och egen våning under tonåren, men inte när man förbli kvar där ... Pamela känner inte att hon hör riktigt hemma i Solvik. Inte på frisören, där hon jobbar med att klippa sin före detta rektor och hans fru, inte i källaren och inte bland sina gamla vänner som efter Pamelas medverkan i teve-satsningen Heta nätter. Hon har kommit tillbaka till byn Solvik förändrad, men ändå densamma, men blir utstött.

När föräldrarna åker utomlands på semester passar Pamela på att låna sin pappas veteranbil och åka till Stockholm för att förverkliga sina drömmar:
Att bli fri.
Att träffa den amerikanske skådespelaren Wade Crust - som Pamela har en hemlig crush på - och nu ska han till Stockholm för att rekrytera en svensk motspelerska till teveserien där han medverkar och vars program Pamela tittar på om och om igen.

I Stockholm tvingas Pamela att sova i bilen de första nätterna men efter bara några dagar träffar hon på den mopedåkande, gymälskande Sebbe och hans storasyster - den nästan diplomerade mindfulnesscoachen Gloria - vars obetalda assistent hon blir. Samtidigt som Pamela florerar sig med kändisar och det amerikanska stjärnbesöket närmar sig kryper Solvik närmare inpå. Vad är det egentligen Pamela letar efter - och har hon funnit det eller kanske har det alltid funnits där framför ögonen på henne?

stjärnor till Mindfulness för losers
⭐⭐⭐⭐⭐

Blev du sugen på att läsa?
Håll utkik. Inom kort kommer jag ordna en utlottning där en vinnare får boken.


tisdag 15 november 2016

mamma är bara lite trött

Den som någon gång har varit upp-till-halsen-stressad kommer att känna igen sig i Minnas känslor av vanmakt. Låter kanske som tung läsning men det är en mjuk feelgood med lite svart humor som twist skriven av Sara Beischer.


Minna, gift med Nicklas och småbarnsmamma arbetar som gymnasielärare. Hennes chef vill att hon ska gå en rektorsutbildning, kollegorna att hon ska stanna kvar efter arbetstid för att planera temaarbete och föräldrar på barnens förskola och skola ber henne att bli klassförälder samtidigt som barnen ska köras till aktiviteter, middagen ska lagas, vänner bjudas in och Minna borde verkligen träna. Minna kan inte säga nej, men till slut gör hennes kropp det och hon faller ner i det bottenlösa.

Så småningom börjar hon arbetsträna på en plantträdgård men det går inte framåt. Snarare blir hon allt tröttare, börjar tvivla på livets mening och kommer inte längre upp ur sängen. Ska hon nånsin komma tillbaka till "bra"? Hon som inte ens minns hur bra känns.

Stjärnor till Mamma är bara lite trött 
⭐⭐⭐⭐

lördag 12 november 2016

förlist - mitt liv med nordman

Även om jag för närvarande håller på att läsa en bok ligger jag alltid steget längre fram och funderar på vilken bok jag vill läsa här näst. Just nu är jag väldigt intresserad av - och sugen på att läsa Förlist - mitt liv med Nordman av Håkan Hemlin och Anders Tengner.


APRIL 1994. ÖVER EN NATT FANNS DE BARA DÄR. Nordman, folkpopbandet som svenskarna älskade. Låten Vandraren blev en enorm hit och frontmannen Håkan Hemlin kastades in i en kändisvärld han tidigare bara kunnat drömma om. Nordman blev snabbt ett av de mest omskrivna banden i svensk press, men inte enbart på grund av deras musik. Håkans drogmissbruk och det som följde i dess spår blev snart en följetong i kvällstidningarna. En del historier var sanna, andra snarare nedtonade.


Jag var tonåring under Nordmans storhetstid och texterna grep tag i mig då - och jag minns dem än i dag. 
Det känns som ett måste att läsa den här boken.



Har du läst boken?

fredag 11 november 2016

det är jag som är caroline

Haha, jag är ju knäpp. Jag läste Caroline-trilogin typ baklänges. Bara mittenboken hamnade på rätt plats. Tyckte väl att det var lite förvirrande när jag påbörjade bok nummer tre, som alltså är bok nummer ett. Egentligen. Lite trist att det blev så. Först tänkte jag till och med strunta i Det är jag som är Caroline men så tyckte jag ju om de andra två så rackarn's mycket så jag läste i alla fall. Och ångrar inte. Fem stjärnor av fem. Man bara måste älska Caroline ... och Barlach som verkligen kan konsten att skriva dialog och skapa ett persongalleri jag själv skulle vilja skriva.


Helst vill jag såklart hem till pappa, men dels är han säkert full nu, dels är det det första stället mamma kommer leta på. Hade hon varit en polisstyrka skulle pappas lägenhet haft tjugofyratimmarsbevakning. 
Dessutom kan man ju inte gärna säga att man har flyttat hemifrån när man flyttar hem till sin pappa.
Citat ur boken s. 26

I Det är jag som är Caroline av Peter Barlach får vi möta en yngre Caroline än i del två och tre i trilogin. Här är hon bara sjutton år. Men redan stark och modig. Hon flyttar ut från sin mamma, mitt i smällkalla vintern, klädd i bara jeansjacka och med några få hundralappar på fickan. Det dröjer dock inte länge förrän Caroline har ordnat någonstans att bo och dessutom fixat ett jobb där hon får chansen att starta upp sitt varumärke Carolines Tapas. Hon är stark och låter sig inte trampas på.

Ändå är Caroline trasig. Hennes älskade pappa är alkoholist och älskar sin sprit mer än sin dotter. Hennes mamma är fast i sorgen efter en förlorad son och lever i en ny familj med man och son som tar upp all hennes tid och uppmärksamhet. Caroline kommer i kläm och blir inte riktigt sedd. Inte riktigt älskad. Hon tar sin tillflykt in i sexuella relationer med äldre män. En av dem utnyttjar henne och nästan våldtar henne. Men det ska ingen få göra ostraffat. Caroline hackar sig in i hans dator och tar skärmdumpar på sexsidor och bevis på att mannen köpt sex. Dock är det hon själv som blir anmäld för utpressning och intrång. 

När också hennes bästa vän försvinner rämnar till sist Carolines värld. Vem finns här för henne?

Klammeri med rättvisan är den röda tråden i trilogin om Caroline. 


Stjärnor till Barlach
⭐⭐⭐⭐⭐

tisdag 8 november 2016

hundra omistliga ting - a hundred pieces of me

Som djurägare - ja och som hundägare främst då kanske - gillar jag Lucy Dillons böcker (genre feelgood) lite extra mycket. Hon skriver hjärtevärmande berättelser där hundar alltid har en framträdande roll. Jag gillar tänket med att hålla en röd tråd genom alla böcker man som författare skriver. Det ger en särprägel på samma gång som det ger en behagfull igenkänningsfaktor för läsaren. Man vet på något sätt vad som väntar. Det enda problemet kring Dillons böcker, tycker jag, är att det blir aningens svårt att hålla reda på vilka jag har läst och inte. Den röda tråden lyser liksom extra röd när Dillon skriver. Hund, kvinna, relationer, butiker, mysfaktor, parker, promenader ... oj, har jag läst den här eller inte?

Men! Det är ett sånt behagfullt I-landsproblem. 


Gina är inte alls någon hundmänniska. Ändå kommer Buzz, en vilsen, rädd och hemlös grayhound in i hennes liv. Till en början är Gina rådlös och klumpig men känner långsamt - och mot sin vilja - hur känslorna för Buzz växer sig allt starkare. Kan hunden med sina rådjursögon fylla det tomrum och lätta på ensamhetskänslan hon känner av sedan skilsmässan från Stuart? 

Gina vill lämna sitt gamla liv med sjukdom och hjärtesorg bakom sig och till den nya lägenheten bestämmer hon sig för att bara ta med Hundra omistliga ting. Hon har insett att det mest behagfulla är att leva i nuet. Med hjälp av sin bästa väninna, hunden Buzz och ett husrenoveringsprojekt som allesammans får Gina att tänka på annat än att älta sitt förflutna kommer hon långsamt på fötter igen. Men det visar sig svårare än så att göra upp om det förflutna ... 


Stjärnor till Hundra omistliga ting
⭐⭐⭐⭐

söndag 6 november 2016

etthundra mil - av Jojo Moyes

Inför läslovet hade jag laddat en hel väska full av böcker. Såklart förstod jag att jag inte skulle hinna läsa dem alla men jag vill alltid ha en backup. Jag kanske vill ge upp om en bok eller så ges oväntat mycket lästid - eller så är någon bok väldigt snabbläst ... Kan säga att jag kom hem med en helt oöppnad bok, två utlästa (förutom ljudboken) och en påbörjad. På hemvägen var intentionen att fortsätta att lyssna på ljudbok men jag spenderade mesta delen av resan med att titta på bilar som låg i diket (blixthalka) eller att sova (bort migränen).

Först av allt läste jag ut Brudskeppet - av Jojo Moyes. Lite seg, men ändå okej. Och sen valde jag direkt en annan bok av henne - Etthundra mil


Fortfarande tycker jag allra bäst om hennes Livet efter dig (uppföljaren var inte alls lika bra) men Etthundra mil är ändå en mysig sträckläsningsbok. 

Jess är en ensamstående mamma till dottern Tanzie, ett matematiskt geni och till sin exmans son Nicky. Hon sliter med dubbla arbeten för att få ekonomin att gå ihop sedan hennes man lämnade henne för två år sedan. Hon kräver inget bidrag från hans sida eftersom han är sjuk och inte har något arbete. Dessutom bor han numera hemma hos sin mamma.

Tanzie får ett erbjudande om ett nittioprocentigt stipendium till en privatskola men Jess inser att hon aldrig kommer att kunna uppfylla sin dotters önskan. Trots att stipendiet är det högsta som någonsin har erbjudits och Jess bara behöver betala tio procent + skoluniform finns pengarna inte.

Samtidigt trivs inte Nicky med tillvaron och hotar att hoppa av skolan eftersom flera av grannarna och skolkamraterna är både retsamma och hotfulla. Till slut hamnar Nicky på sjukhus efter en misshandel.

Ed är en rik affärsman som anklagas för insiderbrott. Han har anställt Jess som sin städerska och stöter sedan på henne igen på puben där hon arbetar och där Ed försöker dränka sin panik i en massa alkohol. De kommer från två olika klassamhällen för att inte säga världar men det slumpar sig ändå att de hamnar i samma bil på väg till Skottland där det ska hållas en matteolympiad. Om Tanzie gör bra ifrån sig där kan det bli hennes biljett in till privatskolan och allas drömmar kan gå i uppfyllelse. Det blir en bil fullastad med människor som Moyes i vanlig ordning modellerar och fyller med liv och gör till härliga karaktärer. Här finns också en stor, illaluktande och ständigt fisande - och älskad - hund. Större delen av handlingen tar plats här i bilen där känslor bubblar och sanningar kommer fram och skakar om dem alla. 


Stjärnor till Moyes Etthundra mil
⭐⭐⭐⭐

lördag 5 november 2016

hur vi umgicks och pratade med varandra

Nu har vi levt i en vecka med minimalt med wifi vilket har varit förvånansvärt skönt för samtliga, även om speciellt Branästoppen lockade en del eftersom där var så fritt och fantastiskt på alla sätt och vis *harkel. Men, hur som helst, så kommer vi hem och jag tänker att jag lite snabbt och lätt ska ladda upp några bilder ... tji fick jag. Datorn vill inte samarbeta alls och efter viss möda och massor av onödig tid blev det - inte som jag hade tänkt mig - så här ...
 
 
 
Andra gången vi åkte upp till Branäs - inte alls långt från huset vi hade hyrt - var det strålande sol och decimeterdjup snö. Snön kom tidigare än beräknat. Det var sagt att snön och kylan skulle komma först till helgen, alltså nu, men så började det snöa i onsdags, tror jag det var. Himla fint.
 
 
 
Dagen då vi åkte till Norge och Trysil var det dock regn. Lite trist eftersom halva Norge i princip försvann bakom regnmolnen som om landet var alltför blygt för att våga visa upp sin storslagenhet. Det var inte första gången Norge för mig, men för resten av familjen som mest fick se skog. Och lite mer skog. De där djupa dalgångarna med utsikt gömde sig ...
 
Och sen ett potpurri av bilder.
 
 
Köket med vedspis - åh!
 
Och eftersom vi inte hade varken wifi (mer än hjälpligt) eller teve hjälpte barnen till med att hacka grönsaker och elda i vedspisen och kaminen i vardagsrummet, de spelade spel, LÄSTE och lekte med varandra, vi umgicks och vi PRATADE med varandra! Wow.
 
Fick behagfulla flaschbacks från när jag själv var barn och ingenting som stavas skärm lockade bort från det som faktiskt betyder något.

 
 
 
Första dagen åkte vi till Digerfallet. Storslaget och vackert.
Det bästa med att turista så här års är att det är så få andra som tänker som vi. Med andra ord är vi praktiskt taget själva vilket är så ofantligt skönt.
 
 
 
Eftersom vi bodde så pass långt norrut i Värmland passade vi på att ta en tur till Mora så att jag fick återuppleva gamla minnen. Lina (aka min storasyster) minns du när du satt på den stora dalahästen och jag på den lilla? Vi tog kort och det regnade precis hela veckan när vi var i Dalarna. Jag tror aldrig att jag har frusit så mycket. Den här gången regnade det och snöade om vartannat. Undrar om solen någonsin skiner i Mora? Det kanske är som Borås där det antingen regnar eller snöar?
 
 
Barnen passade på att måla varsin egen dalahäst. Så himla fint att de ordnar det så för kidsen.
 

Veckan var så himla fin och jag ville inte att den skulle ta slut. Men allt gör ju det till sist.
Det enda som var skönt att lämna var de stenhårda - och jag menar STENhårda - sängarna. Fyf... vilken ryggvärk, axelvärk, höftvärk ... de gav. Och så vattnet. Trots vatten i kran fick vi köpa stora petflaskor eftersom det smakade - och till och med luktade - så förtvivlat mycket järn. Helt olidligt. Men annars hade jag kunnat stanna. I tystnaden, i stillheten, i gemenskapen, i det stressfria och i den vackra naturen.

Önskan att bo lite längre norrut ...

tisdag 1 november 2016

regn och snö


Igår regnade det i Norge, Trysil. Helgen var så himla fin med solsken, men ja ja. Regn i Norge är också en upplevelse.

Idag snöar det i Mora. Sist jag var här - när jag var i Englas ålder så där på en höft, var det sommar men gräsligt kallt och regn nästan varje dag. Mora i vackert väder får bli en upplevelse en annan gång...

Förutom att den storslagna utsikten minimeras och gick oss förlorad i Trysil, trivs jag med att semestra så här års. Även om vädret är ombytligt... Men som sagt, det kan ju vara så även om sommaren. Främst tänker jag på hur lugnt och rofyllt det är. Ingen trängsel, inga andra semesterfirare förutom en eller annan norrman och tysk... Precis som jag ville ha det.


brudskeppet - av jojo moyes

Brudskeppet av Jojo Moyes är en sån där typisk bok jag bara snubblade över. Ändå är Moyes en av mina favoritförfattare. Det var en gång när jag skulle låna nya böcker på biblioteket som Brudskeppet stod i hyllan för återlämnade böcker. Innan dess hade jag aldrig hört talas om titeln. 

Just då gick den inte att låna eftersom den var reserverad (tydligen finns det andra, mer framåt som har hört talas om boken före mig, ser man på ...). Men nu var den ledig.

Moyes har gett ut sina böcker via två olika förlag här i Sverige. Så där finns kanske förklaringen till att jag aldrig tidigare har hört talas om Brudskeppet. För jag har inte hört talas om någon av hennes böcker som Forum förlag har gett ut:

Det skyddande regnet.

Moln över Arcadia.

Brudskeppet.

Silver Bay.

Printz Publishing har gett ut Moyes övriga titlar:

Sista brevet från din älskade.

Livet efter dig.

Sophies historia.

Ett hundra mil.

Arvet efter dig.

Toner i natten.


Och dem har jag alla hört talas om ... och läst alla utom Ett hundra mil och Toner i natten



När Moyes skrev sin roman Brudskeppet inspirerades hon av sin egen släkts historia. 1946 korsar tusentals kvinnor - krigsbrudar - världshaven för att återförenas med de män de gift sig med under andra världskriget. De reser alla mot en osäker framtid och lämnar efter sig familjer som de högst troligt aldrig mer kommer att återse. 

I Sydney, Australien, går fyra kvinnor ombord på Victoria tillsammans med 650 andra krigsbrudar. Deras fartyg ska ta dem till England tillsammans med en last med vapen och flygplan. Skeppet är också fullt av tusentals marinofficerare och besättningsmän. 

Avice är en förnäm ung kvinna som anser sig för mer än de tre andra kvinnorna som hon delar den trånga hytten tillsammans med. Hon söker sig snabbt efter annat sällskap.
Margret är gravid och en naturnära bondflicka som vill vara alla till lags.
Jean är ung och levnadsglad och vill festa (män och kvinnor lever strikt åtskilda men hittar trots det ändå sätt för att umgås) och ger sig snart ut på farligt vatten.
Frances är en tystlåten och gåtfull sjuksköterska som mest håller sig i ensamhet. Hon bär på en hemlighet som är på väg att hinna i kapp henne ...

Under resans gång blir många av krigsbrudarna osäkra och osäkerheten sprider sig. Många av äktenskapen har ingåtts i all hast under kriget och är inte alltid de mest stabila och vad som väntar dem i England är ännu ovisst ...

Stjärnor till Brudskeppet
⭐⭐⭐

söndag 30 oktober 2016

nyckeln till caroline - av peter barlach

Jag läste som bekant Konsten att vara Caroline för inte alls länge sen. Och när man prickar så där rätt i en bok så är det lika bra att kasta sig på nästa i serien, eller hur? I alla fall jag vill vara kvar i känslan så länge det bara går. 

Vill du läsa böcker med helt sjukt bra dialoger och härligt beskrivna karaktärer? 
Var så god! I give you Peter Barlach - och Nyckeln till Caroline.


Rånet mot köttleveransen fick ett någorlunda lyckligt slut. I alla fall så pass att Caroline, med hjälp av den hete advokaten Oscar klarade sig undan med blotta förskräckelsen. Och så fick hon ta del av rånarbytet vilket gav det startkapital hon behövde för att starta sin restaurang - Carolines tapas där även hennes väninna Bente arbetar.

Restaurangen är ofta full av gäster och cateringverksamheten går bra. Ändå går de back. Cateringverksamheten skulle behöva expandera så att de kan ägna sig mer åt det men för det behövs mer pengar. Det är ett bekymmer som växer sig ännu större när hyresvärden från Dalarna kommer och börjar bråka, hota och manipulera. På dalmål!

Med tanke på att Caroline sedan sist borde ha lärt sig en läxa och därmed också borde hålla sig på rätt sida lagen är det kanske konstigt att hon den här gången leker gud. Hennes gamla granne Nancy, som hon ofta fikat hos, har fått en stroke och ligger för döden på ett sjukhem. Caroline börjar fundera på barmhärtighetsmord ... 

Det går inte att inte tycka om Caroline som verkligen vågar vara sig själv. 

~ stjärnor till Caroline ~
⭐⭐⭐⭐⭐



måndag 24 oktober 2016

konsten att vara caroline

Jag fick total beslutsångest när jag skulle välja ny bok att lyssna på. Ibland (ganska ofta) roar jag mig med att söka och spara ner en massa titlar i min bokhylla på Storytel så jag har en rätt gedigen lista att välja bland. Och beslutsfattande är inte min starkaste sida direkt ... den här gången blundade jag i princip och scrollade upp och ner och bara pekade. Det blev Konsten att vara Caroline som är Peter Barlach's debutroman för vuxna. Ett så bra slumpval!

Inte nog med att handlingen är en Robin Hood-story i nytappning blandat med en stor portion humor insvept i mysigaste feelgoodfilt. Rakt igenom slås jag av häpnad över Barlach's träffsäkerhet gällande replikerna.
Fantastiskt.
Repliker är svåra att skriva - jag vet. Det är svårt att få det att låta naturligt, så där så man faktiskt på riktigt pratar. Men Barlach gör det. Och gör det inte bara bra utan strålande. Dessutom gör uppläsaren Frida Hallgren replikerna och karaktärerna rättvisa. All cred.



Caroline är 25 år och jobbar i delikatessen på Maxfood men drömmer om att öppna en egen restaurang - "Carolines tapas". Hennes pappa är en alkoholiserad före detta mästerkock och har lärt sin dotter matlagning. Mästermatlagning. Numer ägnar han sig själv mest åt att koka fonder ... eller om det nu är buljong och låter rådjurskadaver hänga i badrummet och grannarna fylla hans frysar med diverse djurben. 

Caroline roar sig med att slå in lyxiga råvaror som billiga och laborerar i köket. Bland annat lagar hon mat åt Bente, sin nyfunna väninna och hennes autistiske son som hittills bara ätit Findus frysta pommes. Inte så kulinariskt (eller vad vet jag?) men knappast näringsrikt ... Bente verkar påminna Caroline om dels henne själv men kanske dels också sin egen mamma som har fastnat i sorgen efter en drunknad son.

En dag får Caroline anonyma hotfulla brev i sitt postfack på jobbet. Någon har kommit på henne med snatteriet och hon väntar sig utpressning. Men i stället blir hon erbjuden att delta i ett större rån riktat mot hennes arbetsplats. Om det lyckas kommer det att ge henne det startkapital hon behöver för att kunna öppna sin restaurang.

~ stjärnor till Konsten att vara Caroline ~

⭐⭐⭐⭐⭐

lördag 22 oktober 2016

ett oemotståndligt begär

Såklart kunde jag inte vänta till läslovet och ledigheten utan var helt enkelt tvungen att sätta fart att läsa Birgitta Bergins sista del i den fristående trilogin om Anna Holm - Ett oemotståndligt begär. Jag fick den som ett recensionsexemplar från Bokfabriken tidigare i veckan och nu har boken legat och lockat mig till läsning ... oemotståndlig.

Jag har tidigare läst en del av Bergin och tycker mycket om sättet hon skriver på. De två tidigare böckerna om Anna Holm har jag lyssnat till med Anna Maria Käll som en behagfull och passande röst till karaktären. Den här gången läste jag således själv och det blev genast en annan ton i storyn eftersom Käll läser med inlevelse och konstpauser och jag, när jag läser tyst, läser rappt och hugget.

Dock tycker jag att bok nummer tre skiljer sig subtilt från de tidigare böckerna. Förvisso verkar det som om det ständigt händer saker - STORA saker - i Anna Holms liv. Stackaren får ju aldrig leva ett lugnt liv. Men samtidigt är det som om trean kommer som en virvelvind och ett tag känns det nästan som en deckar- eller thrillerintrig är på intågande ...



Efter bok nummer två såg det äntligen ut som om Anna hade fått ordning på sitt liv och blivit lycklig. Berättelsen om Anna Holm hade kunnat ta sin ende där. Men så blev det inte och genast när jag fick bok nummer tre i min hand och på framsidan kunde läsa; En lycklig tid. Skuggor från det förflutna. Vem kan man lita på? förstod jag att den där lyckan var bräcklig och att en turbulent tid var att vänta.

Anna som äntligen har allt hon kan önska. Ett harmoniskt familjeliv tillsammans med sin son Lucas och sin sambo. Hon arbetar kvar som företagsledare på Vansbo fastigheter och har därmed ett utmanande och fartfyllt jobb. Men så börjar hennes sambo arbeta med ett nystartat välgörenhetsprojekt med en hemlig och mystisk grundare. Magkänslan slår oroskullerbyttor i Annas mage och hon och hennes sambo börjar i snabb takt glida allt längre ifrån varandra. Samtidigt blir Anna stalkad av sin före detta som tidigare både sårat och äcklat henne när hans förflutna såväl som nuvarande ohederlighet uppdagades. 

Jag förstår tanken bakom en trilogi och jag förstår att det kan vara svårt att som författare släppa taget om sina karaktärer. Jag gillar dessutom Birgitta Bergins böcker och har tyckt mycket om de om Anna Holm. Men när jag läste sista delen gick ändå mina tankar en hel del åt det här hållet; kan det ändå inte snart lugna ner sig och bli stabilt för Anna Holm? Hur mycket ska en människa vara med om - och under så kort tid? Hade jag orkat? 

Orka måste man förvisso om man inte ska gå under, men tredje delen ger ändå en uns av overklighetskänsla. Stundtals blir det nästan för mycket, i alla fall sett till handlingen. För samtidigt är den bra. Bergin skriver på ett härligt sätt. Men jag kan inte låta bli att tycka att eftersom trean blev till kan det också bli en fyra. Med en mer stabil handling. Och så får jag fortsätta att läsa om Anna Holm - för på samma sätt som en författare kan ha svårt att säga farväl till sina karaktärer, lika svårt kan det vara för läsaren. 

~ jag ger stjärnor till böckerna om Anna Holm ~

Ett oemotståndligt förslag (2014) ⭐⭐⭐⭐⭐
En oemotståndlig affär (2015) ⭐⭐⭐⭐⭐
Ett oemotståndligt begär (2016) ⭐⭐⭐⭐