lördag 17 oktober 2015

a chance to catch up

Ibland blir jag mörkrädd för mig själv och min jakt efter ... vad? Inte ett bättre liv, för ett bättre liv ska vi alla sträva efter att leva, hela tiden. Men att jag ibland är beredd att bara kasta mig ut handlöst utan att egentligen kanske tänka. I have got to live to find my way. Så är det nog, men inte till vilket pris som helst. Inte på så sätt att jag försakar vissa delar utan mer som en stadigvarande och ja, kraftig förändring bort från det som inte är så bra och till det som blir ett (ännu) bättre liv. Det är så många tankar att brottas med just nu och som sagt, ibland blir jag mörkrädd för mig själv. Jag undrar om det är något fel med mig? Alltså, något som kan förklaras med avsaknaden av en trygg, kärleksfull och harmonisk uppväxt, avsaknaden av alla utvecklingsstadier (för jag tror att man måste igenom dem alla för att bli en hel människa, och jag har måst försaka många av dem i min anknytningsfas till exempel), kanske någon form av psykisk sjukdom?, vad vet jag? Ibland är jag bara så på med energi och tankar som inte riktigt tänker, andra perioder går jag långt in i mig själv bland de mörkaste dalarna där det är så vedervärdigt hemskt att vara. Där är jag ledsen, ensam och livrädd utan energi. På toppen, allra högst på toppen, är jag inte heller mig själv men där någonstans på väg upp mår jag som allra bäst och skulle kunna försätta berg om det vore så. All energi är min, men samtidigt känner jag mig personlighetsförändrad just högst upp på toppen. Vägen dit upp är som allra bäst, om jag bara lärde mig stanna halvvägs ungefär. Vad ... vad är det för fel på mig och hur ska jag lära mig att leva med mig själv och hantera de väldiga topparna och de djupaste dalarna? 

Jag är väl medveten om att många människor lever med toppar och dalar på liknande sätt som jag gör men att också de allra flesta lever i livets normala berg och dalbana. Där det kanske är eftersträvansvärt att befinna sig? För livet är svart och vitt och färgpalett ... såklart. Men för några av oss är topparna högre och dalarna djupare, det går inte att sticka under stol med. Ibland har jag diskuterat med vänner med liknande branta toppar och dalar som jag och huruvida man ska välja läkarens linje och låta sig medicineras för att slippa dalarna, men därmed också försaka topparna som liksom är guldkornet av livet för att bara leva i en jämn gråskala/blek färgpalett ... vill man det? Kanske inte när man fått nosa på det rosenröda på livets högsta topp ... även om man där inte är sig själv.

Åh. 


4 kommentarer:

znogge sa...

Ja, vem vet? Kanske är det så att din uppväxt präglat dig rejält och fortfarande påverkar dig i vuxen ålder. Vissa saker får man aldrig något svar på även om man funderar och funderar. Sedan är våra personligheter också olika. Mitt hem är liksom min borg medan några av mina kollegor blir uttråkade om de bor mer än fem år i samma bostad. Nåja, bara vi hittar hyfsat rätt så...

Kram

Ama de casa sa...

Man påverkas säkerligen av allt man är med om. Det gäller "bara" att inte låta dom dumma sakerna vinna.
Kram

Hanneles bokparadis sa...

skriva är bra, typ dagbok, man får distans och vissa saker blir mindre...

Minko Chen sa...

boston celtics
michael kors handbags
ugg boots on sale
basketball shoes,basketball sneakers,lebron james shoes,sports shoes,kobe bryant shoes,kobe sneakers,nike basketball shoes,running shoes,mens sport shoes,nike shoes
miami dolphins
north face outlet
barbour jackets
ralph lauren outlet
miami heat
arizona cardinals
uggs outlet
kobe bryants shoes
michael kors online outlet
oakley sunglasses
michael kors factory store
ray-ban sunglasses
michael kors outlet
cheap nba jerseys
ray-ban sunglasses
ugg outlet uk
1105minko