fredag 18 september 2015

be you, be me

I helgen som var tog jag ännu ett steg in i vuxenvärlden som på ett sätt känns så himla avlägset. Jag är inte där än. Det är enbart på barnen som jag ser att åren går ... de blir äldre. Vad hände? Är jag mamma till en snart tonåring? Det kan inte stämma. Själv är jag bara en ungdom. Fri.



Livet händer precis här och nu, just som vi är upptagna med att grubbla över och älta gårdagen samt oroa oss för, längta till eller planera för framtiden. Här och nu med alla känslor. Jag är lycklig och pirrig men samtidigt frustrerad och fånge i mig själv. Bara jag kan leda mig rätt. Ibland är det bra att man inte tvekar.


2 kommentarer:

Ama de casa sa...

Visst ska man leva i nuet! Fast ibland är det svårt att komma ihåg att det är det man ska göra...
:-)

Gemsofmylife sa...

Alltid lika svårt !!! Leva i nuet men jag tränar ;) stor fredagskram till dig finaste ❤️ Sanna